Vi kom, vi såg, vi segrade

Idag, efter jag skrivit en matematiktenta som tog lite mer än två timmar begav jag mig hem till Jacob. Han, jag och Felix hade bestämt oss för att se den mycket intellektuella filmen 'Mullholland Drive' som en nära släkting till mig rekommenderat. Jag köpte bullar, Jacob kokade kaffe och Felix ställde sitt humör på 'mogen'. Vi var vuxna.

Filmen var långsamt berättad och inte särskilt händelserik, det var en film att tolka in och när det gått ungefär en timma av filmen fick Jacob ett telefonsamtal, han pausade filmen och började prata.
Jag tittade på Felix och han såg ganska tankspridd och uttråkad ut, jag vet inte riktigt vad som flög i mig men jag sade med en extremt märklig mellansvensk dialekt "Tjena!"(en liten internhistoria).
Felix tittade upp och svarade sedan "Tjena!" med samma konstiga dialekt.
"Tjena!" svarade jag tillbaka.
"Tjena!" svarade Felix.
Vi besvarade varandras hälsningar kanske tio, tolv gånger. Jacob tittade på oss och log, han talade med Alva och kunde inte riktigt dras med i vår märkliga ritual. Än...
När han avslutat samtalet började även Jacob hälsa på oss, "Tjena!". Vi fortsatte kanske en eller två minuter. Vi var inte vuxna längre.


/Gustav