Har suttit i tre timmar och jobbat på mitt svenskprojekt om Harry Martinson. "Ah, den gamle stöten!" Tänker ni då. Hittills har jag åstadkommit: Fått ner första säsongen av Gossip Girl (efter pistolhot), tre avsnitt av West Wing, pappas uppslagna Litteraturhandbok och en tidslinje som ska skildra Harrys liv. Det är två stolpar på linjen; Hans födelse och hans död.
Det går bra.
Hösten kom idag och tog mig med storm. Den gjorde mig medveten om dess närvaro. Allt jag vill göra är att krypa in under sängen, knipa ihop ögonen och önska mig bort dit jag inte kunde lämna någon släktklenod på balkongen för då kunde aporna ta den eller vid poolen där den homosexuelle servitören gjorde uttryck för sin förtjusning över att jag äntligen tagit mig upp ur sängen.
Och om ni undrar om jag till slut smakade på rönnbären kan jag säga att det gjorde jag inte. Och suget efter dem har avtagit i och med att de nu ser ut som Dr.Kelso gör efter en dos lavahett kaffe i ansiktet. Exakt, Good splotchy Dr.Splotchy. De ser lite molokna ut när de hänger där alldeles skrumpna och med olikfärgade skal. Lite svarta är de på vissa ställen också.
/Jacob, er sax på Karolinska (Inte okej, jag vet..)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar