Tråkigt?

Här kommer ett tips för er som har lite tråkigt: Var i ett rum där det finns en spegel och stark belysning. Ställ er framför spegeln, blunda och håll händerna för ögonen så att det blir sådär riktigt mörkt. Ta bort händerna och öppna ögonen snabbt och se dina pupiller krympa av det plötsliga ljuset. Det är jättefestligt, jag gör det så fort jag får chansen!

/Jacob

Grattis Jacob! Och AJ!

Jacob klarade sig galant, stolt ska han vara över att ha besegrat den fruktade 'Frestelsen'. Jag hade förstås fullt förtroende från början för vår favoritbloggare, ändå känns det lite som en lättnad att den här hektiska veckan är över. Jag väntade nämligen med spänning på Jacobs nikotin freak-out, där stolar skulle kastas och bord vältas. Men det utbrottet slapp vi! Han fixade det förvånansvärt bra, som hans övervakare godkänner jag med stolthet hans snusfria vecka!

Men nu jävlar, fan va ont jag har!

Jag kom precis hem från en festlig middagstillställning hemma hos Jacob. Jag ursäktade mig efter en delikat pastarätt och begav mig hemåt för att studera samhällskunskap. Väl hemma, brygger jag en kopp kaffe, skivar några bitar rå falukorv (blandningen av dessa smaker alldeles underbar), tar mappen under armen och börjar traska upp till mitt rum.
Sedan innan jag stiger in i sovrummet är det något som händer, jag kan inte exakt säga vad, eftersom det svartnade för mina ögon. Min hypotes är att en av böckerna höll på att glida ur mappen och min manöver för att fånga den fallande boken resulterade i att jag hällde ut hela koppen med skållhett kaffe över mitt vänstra ben. Den direkta smärtan gjorde att jag hoppade till och slog i min vänstra lilltå i dörrkanten. Aj, fy, rackarns, fasen, nedrans, tusans och mördans! Död åt hala mappar och varmt kaffe! Det gjorde ont!

Les Grossmans citat från filmen Tropic Thunder kan sammanfatta mina känslor just nu.
"First, take a big step back... and literally, FUCK YOUR OWN FACE! I don't know what kind of pan-pacific bullshit power play you're trying to pull here, but Asia Jack is my territory. So whatever you're thinking, you'd better think again! Otherwise I'm gonna have to head down there and I will rain down in a Godly fucking firestorm upon you! You're gonna have to call the fucking United Nations and get a fucking binding resolution to keep me from fucking destroying you. I'm talking about a scorched earth, motherfucker! I will massacre you! I WILL FUCK YOU UP! "



Skönt att få skriva av lite hemskheter som fanns inombords. Nu kan vi gå vidare till det väsentliga.
Eftersom jag inte är särskilt duktig på att fixa till och dona med bloggen, kommer veckans Fist-Fight att få ett litet uppehåll (1-2 dagar). Men oroa er inte, jag och Jacob har redan tänkt ut en bra och spännande Fight som förhoppningsvis kommer skapa stor debatt.


Jag skulle vilja be att ni alla håller tummarna hårt för vår vän Alva i Göteborg, hon behöver det! Om vi jobbar tillsammans allihopa, sluter ögonen och klämmer på våra tummar, kanske det kan gå hela vägen.

/Gustav

IN YOUR FACE!

Nu sitter jag här. Med min domare, triggare, min motsats till mentor på telefon. Ja, det är Alva jag pratar om. Och hon hade fel. Åh, så fel hon hade. Och ni andra: Åh, så fel ni hade! Jag klarade det! Jag har varit 100% nikotinfri i en vecka. Nu är det över. Och jag firar för fulla muggar.

Nej, så stor grej är det inte. Jag tar inte mitt bruk av nikotin på så stort allvar, jag har känslan av att mina vänner tar det på större allvar. Jag var helt säker på att jag skulle klara det, det var inget snack. Enkel kaka så att säga.

Men det är ändå med stolthet i fingrarna som jag skriver in mitt namn på bloggens Wall-of-fame. Men denna stolthet är inte mest grundad på min bedrift, utan mer att jag gjorde något som de i min omgivning var säkra på att jag inte skulle klara.

En annan sak är att jag har bevisat att jag kan sluta om jag vill, något som mina vänner inte trott på när jag påstått detta. Men nu är det bevisat, jag gör det för att jag vill, inte för att jag inte kan sluta.

/Jacob

Dag 6

Jag är nu snart i mål. Snart börjar den sista dagen. Mina vener rullar runt under huden, skrikandes efter det gift som får dem att krympa. Stressen har tagit över, det går inte att räkna de pennor och andra saker jag brutit sönder i min panik efter något att göra. Mina humörsvängningar är så okontrollerbara att jag har låst in mig på mitt rum för att min pappa inte ska få en hålslagare eller någon annan trevlig kontorsapparat i huvudet. Jag har dragit ur sladden till telefonen, signalen ger mig huvudvärk som om blixten hade klyvit det i två.

Nej, så är det inte. Det är inte så farligt faktiskt. Det har varit jobbigt, men lättare än vad jag trodde. Imorgon klockan 20.00 får jag snusa igen, för då har det gått en vecka. Inte på torsdag som vi sa först. Ha, Alva, jag kommer klara det!

/Jacob

En delad dröm

Klockan är nu över ett på natten och jag borde sova. Men jag ser Gustavs inlägg och jag kan inte annat än medhålla; under större delen av vår vänskap har vi alltid trånat efter en dans med en varg. Vi har till och med klurat ut hur denna dans skulle se ut. Vi delar denna dröm med samma fascination Gustav, och en dag ska vi dansa med en varg. Även om det innebär att en av oss får ha en vargdräkt på sig. Det skulle ju vara jag som fick ta på mig dräkten...

/Jacob

En dröm

Klockan börjar närma sig ett på natten, egentligen borde jag studera, men det är något som stör min koncentration.
Ni förstår, jag har en livslång dröm (Jacob delar den måttligt också). Jag har alltid velat dansa med en varg. Inspirationen kan spåras till den gamla Kevin Costner-filmen med just namnet 'Dansar med Vargar'. Filmen i sig handlar inte direkt om just själva akten att dansa med vargar, men det är något med titeln som alltid fascinerat mig.

Nu undrar jag, tror ni det är möjligt att kunna arrangera en sån här Vargdans med mig och en varg? Det behöver inte vara någon speciell sorts musik eller plats. Bara jag, en varg och en dans.

/Gustav

Sanning eller konsekvens

Jag sitter och använder min fars laptop och upptäcker att man kan böja skärmen mer än 180 grader. Jag undrar verkligen varför! Har man den på ett bord är det värdelöst, det tar ändå stopp. Det kan vara bra om man har den i knät och ska visa något spännande på datorn för någon mittemot som av någon outgrundlig anledning har sitt ansikte uppochner.

Visst är det en fantastisk illustration?

Jag tror att de lekte sanning eller konsekvens på fabriken när de tillverkade denna dator.

/Jacob

Det vankas slask, mörker och kyla!

Jag är en person som föredrar de andra årstiderna före den kalla vintern. Det är något med att sätta på raggsockorna, snöra upp kängorna och dra över tumvantarna. Den här förberedelsen före varje utflykt, livet blir lite mer som en önskan att stanna hemma. Inte att gå ut och tävla om vem som kan få sina käraste kroppsdelar mest skrumpna.

Det här är väl den enda skillnaden mellan mig och Gustav. Och våra åsikter om Seinfeld.

Karln har varit på 7-eleven!

Vilken kväll det var igår. Min syster Jennie hade premiär på Dramaten med sin pjäs Kasimir och Karoline. Den var tysk. Författaren var tysk. Regissören var tysk. Halva publiken var tysk. Korven jag åt i pausen var tysk. Halspastillerna jag blev bjuden på under föreställningen var tyska. Till och med själva pjäsen var tysk, men det hängde jag inte riktigt med på.

Efter teatern var min plan att först kika förbi min vän Lina på nybrogatan som hade fest men bara vara där en kortis för att sedan åka till Måns i det trygga Bromma. Den planen höll i kanske en timme. Planen följdes till punkt och pricka tills det att jag gick från Lina och såg Jennies kompisar på Frippe (en bar som gillar dramaten, typ.) De vinkade in mig och jag lyckades faktist komma in. Jag kunde även köpa i baren; jag var ju 29 trots allt. Det var väl när Eva vinkade in mig som planen gick i stupet.
Klockan tickar och vi har väldigt roligt. Det är några av Jennies kompisar och hennes pojkvän Linus. Till slut ringer Jennie och säger att nu är hon klar med middagen med de snoffsiga tyskarna! Så vi beger oss mot dramaten igen för att gå på premiärfest.
Helt plötsligt upptäcker vi att vi förlorat Linus. Han är borta. Det blir kallabalik i vår skara på sex personer som förvirrat springer runt och letar efter Linus och det område vårt letande täcker är väl 10x10m. Så farligt var det inte, Linus dök upp igen ganska snabbt och började bjuda alla han såg på tuggummi. "Karln har varit på 7-eleven!" Utrbister då Eva, vilket jag fann underhållande.
Under besöket på Frippe pratade jag en kortis med Alva och under samtalet såg jag en kvinna som jag trodde var min mor, men jag kom på att det var det inte. Fem minuter efter att jag lagt på såg jag att det var min mor.

Väl på premiärfesten fanns det: Skådespelare, tyskar, vin, tyskar, min mor, tyskar och Jennies kompisar.
Alla dessa tyskar var tydligen regissörer från Berlin eller helt vanliga gubbar som rest till Stockholm för att se på denna pjäs. Allt jag ville göra var att gå fram till förste bäste tysk och citera en Hassan där de ringer till ett tyskt vandrarhem. Detta samtal skulle väl låta ungefär såhär: "Mm, jah, mhm, jah jah.. Mm, telefunken, jah! Mm, was ist das? Das ist was! haha! Ser schön? Ja, jag ser sjön."

Kul var det. Nu ska Gustav komma, och vi ska plugga. Hur ambitiöst är inte det?

/Jacob

Det vankas vinter!

Jag är en person som föredrar den kalla vintern före de andra årstiderna. Jag är medveten om att jag står ganska ensam i den meningen, då jag vant mig vid höjda ögonbryn och undrande blickar. Det är något med att sätta på raggsockorna, snöra upp kängorna och dra över tumvantarna. Den här förberedelsen för varje utflykt, livet blir lite mer som ett äventyr!

Det är en stor dag för mig, det är en dag jag aldrig med allvar trodde skulle visa sig, ett drömscenario jag alltid kunnat använda som ursäkt till varför jag rör på mig så lite. Det här är nämligen dagen då jag inkasserar ett gymkort. Det kan vara svårt att tänka sig mig springandes på rullbandet med svetten rinnande över ryggen och ansiktet, men förhoppningsvis kommer det inte bli en alltför ovanlig syn i framtiden.

Det smarta i mitt läge skulle vara att hålla det här helt hemligt. Syftet skulle vara att ifall jag misslyckas och slutar träna efter tre veckor, kommer förnedringen inte bli lika total, eftersom endast ett fåtal kände till vad jag höll på med. Men nu visar jag er hela handen och hoppas att jag kommer bli en aktiv tonåring!

/Gustav

Dag 3

Dag 3 inleds nu, jag leder fortfarande över frestelsen.

Sedan tidernas begynnelse (starten av denna blogg alltså) har människor förbannat sig över att man inte har kunnat kommentera om man inte har ett google-konto. Och nu när vi har fixat så att alla kan kommentera har det varit en människa som tagit sig friheten att kommentera och han/hon skrev "bond suger" på Gustavs inlägg. Det är intressant.

Alva ställde en smart fråga: "Men hur avgör ni vem som vinner Fist-Fighten? Är det den som vinner i verkligheten eller den som får flest röster?" Svaret är den som vinner i verkligheten (jag alltså) så den grymma undersökningen här på höger sida är ganska värdelös just i denna Fist-Fight, förutom att den gör mig mer taggad. Men i fortsatta Fist-Fights är den guldvärd.

Gustav, förresten, det är inte läge att leka när det spökar i tvåan, eller hur? Det tror jag att alla som åkte på tunnelbanan från Fridhemsplan mot Vällingby inatt blev medvetna om. Och Tack Elin S för din expertis i svåra tunnelbane-dilemman!

/Jacob

Rock

Jag ringer Gustav:

- Hej Jacob! Är det rock?
- Det är Rock n' Roll! Hos mig!
- Fest! Jag kan duscha hos dig va?
- Självklart.
- Bra, tja!
- Tja.

Detta telefonsamtal betyder att Gustav ska komma hem till mig och vi ska se senaste South Park.

Ja, vi är konstiga.

/Jacob

En Uppenbarelse

Precis nu när jag skulle börja skriva insåg jag med ens att det enda jag egentligen gör när jag agerar skribent på denna otroligt teknologiskt upprustade hemsida, är att gnälla. Jag gnäller som en äldre utan tänder! Som en norrlänning (no offense, ni har det vackert där uppe) på a-kassa! Som en Alexander Lindskog som inte fått sin juice!

Det första steget till komplett rehabilitering är just att erkänna att man har ett problem. Skönt att ha det överstökat, resten borde vara en enkel match?



Middagen inväntas, och mina händer börjar bli skakiga på grund av undernäringen som spökar i mina leder. Jag ska med ens efter dagens favoritmål sätta mig ned med matematiken. Denna underbara värld av X och Yn faller mig tyvärr totalt ointressant, ändå måste jag stiga in i den och fäkta av de svåra problemen och finna lösningarna!


En fråga; Jag tyckte (som Jacob och förhoppningsvis resten av världen) att nya Bond-filmen var en stor besvikelse. Det var en förolämpning mot alla James Bond-fans på hela vår klotformade planet. Men jag kan inte hjälpa det, jag tycker nya Bondlåten är bra! Jag tycker verkligen, verkligen, inte om 'sån' musik i vanliga fall, men den ... Ja, jag kan inte förklara det, den är bra. Förlåt.

/Gustav

Vilka framsteg!

Vilka framsteg vi gör här på bloggen, nu är inställningarna ändrade så att alla kan kommentera, även de som inte är medlemmar. Allt som krävdes var att kryssa ur en liten ruta inne på inställningar. Tänk vad krångligt det ska vara nu för tiden.. Så kommentera för fullt, lämna gärna en uppmuntrande kommentar, något konstigt eller en liten anekdot. Vad vet jag? Ni sätter gränserna!

/Jacob

Rain

Nu regnar det inlägg. Vi har hittat en underbar funktion på denna charmanta hemsida. Ni kan se den på höger sida, under vår Wall-of-fame. Denna funktion lämpar sig ju oerhört bra till vår blogg då vi kan använda den till våra Fist-Fights! Nu behöver ni inte komma till oss med er röst, nu kan ni rösta direkt på sidan. Självklart kommer vi att uppdatera den så att den stämmer med den pågående Fist-Fighten. Så för guds skull, rösta!

/Gustav och Jacob

V. 47

Denna vecka har vi valt en lite mer aktuell Fist-Fight (se gärna föregående inlägg). Det är en av de mer spännande i sitt like, då en deltagare är skribent på denna blogg, samt att Fighten faktiskt kommer att äga rum.

Nu kommer er lojalitet som läsare att sättas på prov; vem tror ni vinner denna geniala Fist-Fight? Vi vet ju vad Alva tror. Tror sig veta till och med.
Och här kommer den.

Jacob vs Frestelsen

Nu ska vi se på Zeitgeist, så det så.

(Vi båda röstar på Jacob, utan tvekan.)

/Gustav och Jacob

En man som kan motstå frestelser

Jag har under en lång tid påstått att jag är en man som kan motstå frestelser i alla dess former. Alva har inte riktigt trott på detta påstående utan har nu gett mig en utmaning: Jag ska vara snusfri i en vecka. Min nuvarande dosa är slut imorgon och då börjar det. Nästa torsdag går jag i mål alltså. Enkel kaka säger jag, jag kommer att klara det. Inte en chans säger Alva, hon ger mig två dagar. Gustav ger mig tummen upp och önskar mig all lycka på vägen. Om jag nu lyckas kommer jag för alltid vara mannen som kan motstå frestelser i Alvas ögon.

Jag kommer självklart att meddela hurvida jag lyckas eller inte.

Gustav kanske slänger in ett inlägg om detta då han har tagit på sig rollen som min bevakare, ganska mycket för att Alva ska vara helt säker på att jag inte fuskar. Jag som trodde att hon litade på mig..

Vi ses på torsdag
/Jacob

Konsten att resa i tiden..

..är inte så märkvärdig som många tror. Jag är 13 igen.

/J

Quantum of Solace

Jag, Gustav, Erik och Axel begav oss till staden igår. Vi skulle se den nya Bond-filmen.
När vi hämtar ut biljetterna var det en timme och 13 minuter kvar tills det att filmen i fråga skulle börja. Så vi slår oss ner på en bänk inne på biografen Rigoletto och leker filmleken (Precis som namnleken). Mitt i leken ser Gustav den f.d arkadhallen som stod gömd inne i ett hörn bakom ett enormt plakat om en ny film från Pixar. Vi rusar dit och jag ser till min förtjusning en sådandär maskin där man skjuter på skärmen. När jag kommer närmare ser jag "error 25" lysa på skärmen.

Detta tillfälle har klättrat upp till plats tre på min besvikelse-lista. Först kommer den där gången när det stod en Spider-man-dräkt i hallen som jag bara gick och väntade på att få. Sen visade det sig att den inte var till mig. Tvåa kommer Quantum of Solace. Herregud. Ingen handling, allt var oklart och allt var ologiskt. T.ex. Varför skulle de träffas på en teater och prata med varandra över ett fånigt head-set? Och vad var Quantum? Det nämndes två gånger. Och vad hände med frannen?

/Jacob

Ett kilo Chilinötter

Jag ska iväg snart, så jag ska fatta mig kort. Igår kväll köpte jag (som förväntat) ett kilo chilinötter, jag hade planerat att dela dessa med några vänner som jag ska träffa ikväll. Imorse, när jag steg in i köket upptäckte jag dock till min förskräckelse att en tjuv hade brutit sig in i mitt hem och ätit upp nästan halva påsen! Jag blev förargad och svor evig hämnd mot den person som öppnade min oöppnade påse och slukade halva dess innehåll. Såhär såg påsen ut igår, i sin kompletta skönhet, och här har vi påsen i sitt nuvarande skick.

/Gustav

Tre timmar...

Innan jag börjar gnälla ska jag hälsa Jacob välkommen tillbaka till internet, skönt att ha dig hemma igen!

Hursomhelst

Tre... Jävla... Timmar...

Precis så lång tid tog det för stackars Gustav och de andra jämngamla tonåringarna att genomlida den oändligt tråkiga övningskörningslektionen på körskolan. Skolan i fråga har samtidigt det oändligt idiotiska namnet "Brommarondellen". Det var tre sega timmar som till större delen handlade om hur viktigt det mytomspunna säkerhetsbältet är att spänna över sig (VARJE GÅNG MAN ÅKER NÅNSTANS!), men än dock fanns det tillfälle för er käre Gustav att göra bort sig.

Vår instruktör Henrik berättade glatt om hur många lektioner varje person bör ta innan han/hon ska ta sig en funderare ifall han/hon ska ta och göra 'uppkörningen' respektive 'teoriprovet' (superintressant för oss som bara vill börja övningsköra!). Någon av föräldrarna som hade lite självförtroende och inte var lika uttråkad som resten av oss ställde frågan "Har du misslyckats med en elev någon gång?" - "Njae, det har jag väl int, det var en tjej förra året som fick ta 96 lektioner", Henrik hade en underbar norrländsk dialekt. Min pappa vände sig mot mig och sade;
"Åk taxi, för helvete, resten av ditt liv."
Jag kunde inte göra mycket annat än att småflina resten av föreläsningen. Detta var inte fullt så passande när Henrik visade en otroligt hemsk australiensisk film om bilolyckor (jag garvade vid helt fel tillfällen).

Sen tog jag också det sista kaffet i pausen, en äldre herre blev enormt besviken.

Jag dränkte mina skuldkänslor med att köpa ett kilo chilinötter, det känns bättre nu.

/Gustav

Avvänjd?

Vad har hänt med mig? Jag har ju internet nu. Nu kan jag besöka världens alla hörn med några klick med musen. Nu kan jag göra vad fan som helst. Men jag vet inte vad jag ska göra. Jag har kollat facebook, Alvas olika sätt att offentliggöra sitt liv, fragbite och msn. That's it. Jag känner mig handikappad, jag vet verkligen inte vad jag ska göra.
Har jag blivit avvänjd?

/Jacob

Das Auto?

Anledningen till rubriken till det förra inlägget är: Efter denna alldeles för långa period utan tillgång till internet så har jag tittat på tv. För första gången på kanske tre år så har jag på riktigt satt mig framför tv:n och planlöst bytt kanal. Regelbundet dessutom. Och då har olika slogans från diverse reklamer svetsat sig in i min hjärna. Nu tog den ärrade, hesa, mörka och spännande rösten från Volkswagens reklam överhanden och jag skrev "Das Auto" som rubrik mot min vilja. Förövrigt så tycker jag att han får till en riktigt oklar konstpaus mellan Das och Auto.

/Jacob

Das Auto

Efter en timme i i telefon med Robert som halvtrivdes med sitt jobb som telefon-support på Dell så är min dator nu fixad. And it feels great. Nu kommer jag bara ägna mig åt att ladda ner alla nödvändiga saker som vlc, msn, winamp osv. Och en hel del planlöst surfande, jag har ju en himla massa att catcha upp efter en för lång tid utan internet.

Sen önskar jag lycka till till Robert om att han ska lyckas med sina drömmar om ett tandpetar-inriktat företag. Lustig kille den där Robert.

/Jacob

There was blood

Idag har jag förövrigt haft en gaffel instucken i min hand. 1.5cm av gaffeln var inuti min tummuskel. (Denna del påstås vara den godaste delen på människan för den som är inne i den svängen eller för den som vill ha ett nybörjar-tips.) Och ja, jag mätte. 1.5cm.

Jag såg väl ut ungefär såhär.

/Jacob

Lova och usb

Min dator är fortfarande paj. Just precis, fortfarande. Nu sitter jag på min grannes dator för att stilla min smärtande hunger efter det fantastiska nätet. Men det var inte för att få komma in på facebook, eller som en annan tonåring; kolla på porr. (Jag jobbar inte så) Nej, jag har bestämt mig för att för en gång för alla fixa min jävla dator. Jag tänkte "Shit vad smart jag är" när jag hittade serienumret på min dator, gick in på dell.se och började leta efter drivrutiner. Jag måste ha dessa till mitt nätverkskort som inte fungerar utan dem. Och om man inte har en skiva med dem på (som ingen har, man fick inte med en sådan skiva med datorn) så måste man, precis, ladda ner dem från internet. Och jag som trodde att ironin stod på min sida. Men när jag hittade de rätta drivrutinerna kände jag en enorm lättnad inom mig. Det var fantastiskt. Jag klickade på knappen som leder en vidare till den härliga nerladdningen men det enda som kom upp var "Filen är raderad." Dell har alltså raderat de drivrutiner som jag behöver för att min dator ska fungera. Bra jobbat!

Jag får väl ta och gratulera Josef. Grattis.

Och sitter någon på drivrutinerna för en Dell Dimension 5150 till ljudkortet, grafikkortet och nätverkskortet så tar jag gladeligen emot ett mail med dessa bifogade.

/Jacob

Wall of Fame

Det här med betydelsen av att hamna på vår 'Wall of Fame' har inte riktigt klargjorts känner jag.

En Wall of Fame är kort sagt en plansch eller vägg där personer som åstadkommit stora saker får sina namn uppskrivna. Är du intresserad av att hamna på vår Wall of Fame måste du göra följande; Vinna en 'Veckans Fist-Fight'.
Det kan kännas som en omöjlighet, men jag och Jacob är öppna för förslag ifall ni skulle vilja ställa upp i en Fist-fight mot en värdig motståndare (en kändis, svan / annat elakt djur, eller bekant är kalasexempel).

Men vart någonstans finns den här väggen? Vafan liksom?
Vi hoppas att inom en snar framtid kommer väggen kunna pryda på den här textens vänstra sida, vi måste bli lite bättre på layout bara.


Jag ska ta tillfälle i akt att gratulera Josef Stalin som enligt vår omröstning besegrade Saddam Hussein i Veckans Fist-Fight v.45. Det var en jämn Fight och den gamle Sovjetdiktatorn vann med endast två rösters marginal. Grattis Josef, du förtjänar din plats på vår Wall of Fame (som är ganska upprörande faktiskt, både Fidel Castro och Josef Stalin är med!)


/Gustav

Namnsdag

En fråga; Vem är det som bestämmer vilka namn som får dagar och vilka dagar?

Idag har det mest hatade namnet i världshistorien namnsdag. Jag fick äran att ha namnsdag denna dag jag också, jag vill finna personen som bestämde att Gustav och Adolf skulle ha sina stora dagar på samma dag. Sen ska jag slå honom.


Vi ska på fest
Vi ska på fest
Och den som dricker mest
Kommer hångla med flest
Vi ska på fest


/Gustav

Precis som ni förväntade er...

...Gustav och Jacob valvakade denna dimmiga novembernatt. Vi skriver detta tillsammans, en historisk händelse i vår nätta bloggkarriär.

Historia har skrivits. Man skulle kunna tro, att när Jacob och Gustav kommer till skolan med kalufsen åt alla håll och knappt besitter förmågan att tala sammanhängande, att vi är bakis. Men nej, vi är fan vakis. När detta ord uppenbarade sig i vårt vokabulära förråd låg vi nästan på den kalla marken vid Ålstens Gårds spårvagnsstation. Så barnsligt förtjusta var vi över vårt otroliga fynd när vi kom på detta ord.

Men lite seriösa ska vi väl vara, vi har ju trots allt bevittnat varenda sekund av de valvakor som sänts på tv. Ett historiskt val, en historisk natt. Jacob och Gustavs puls var i ärlighetens namn högre än vad den brukar vara, vi var engagerade på riktigt. Nackhåren restes högre än någonsin, när den fria världens nya ledare Barack Obama steg upp bakom podiet.

Senator John McCains tal efter resultaten färdigställts var ett tal som skenade rakt in i våra hjärtan, trots vår politiska läggning. Även den mest liberala européen fick sig en känsla av att vara en sann amerikan, som kämpat och slitit hårt för det land som vi alla älskar. (Här måste Jacob berätta sin egen åsikt. Det var ett väldigt bra tal, that's it.)

Det har varit en härlig natt fylld av skratt, kaffe, chips, Filip & Fredrik, glädje, förvånansvärt lite trötthet och hundutsläpp. Vi har haft det väldigt trevligt trots att våra vänner som vi planerade valvakan med ej närvarade under småtimmarna. (Ludvig, Erik, Måns, Felix. Jävla bangare.) Men självklart hade vi det grymt. Vi hade ju trots allt inte setts på alltför länge. Ni vet att vi är de sista som bangar på vad det än handlar om, när det än handlar om och vilken destination det än handlar om. (Nåja, lite får man väl överdriva.)

Nu ska vi bege oss till skolan utan att ha sovit en blund, och så jobbigt blir det nog inte.

/Gustav och Jacob, era valar i vaken.

Det är rökt

För två veckor sedan fick jag beskedet att jag antagits till Blackebergs Gymnasiums Idrottsförening. Fullblodig medlem blir jag först imorgon, ikväll fick jag dock mitt första uppdrag.

Jag ska baka en kaka till imorgon.


Mina kokkonster har tyvärr redan sett sin guldålder (en egen specialare jag körde mycket under tidiga tonåren var Billy's Pan Pizzor, 146 sekunder i min mikrovågsugn, de blir inte godare), jag kan inte ens steka ägg nu för tiden. Jag föreställer mig ansiktsuttrycken som kommer framalkas hos mina kollegor när de sätter tänderna i min sockerkaka, de ser ut som utomjordingarna i Bad Taste.
Min förra granne Carolina sade ofta att hemligheten bakom hennes sinnessjukt goda kanelbullar var kärlek och omtanke. Det kommer krävas en jävla massa av båda, jag får satsa stenhårt.
Den kommer inte bli god.



Stalin leder, kom igen nu alla Saddam-anhängare!

/Gustav

Varg

Idag har varit en värdefull dag, väldigt mycket saker har hänt. Vi går inte in mer på det.

Äntligen äntligen äntligen är Gustav hemma. Du var borta lite för länge. Jag kastade ett antal sms på Gustav igår i tron om att han skulle komma hem igår, men inte fan gjorde han det. Smsen löd väl på ett ungefär "RIIING!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" Och "RIIIING!!! Även om klockan är för mycket för ett telefonsamtal till och med för mig, RIIIING!". Och visst ringde han. Bara det att det var en dag senare än vad jag räknat med. Det var dags för frukost, jag och Alva satt och njöt som bäst av våra underbara mackor (Ciabatta, rökt skinka, ost, tomat= mm) när jag hörde min telefon ge ljud från sig på övervåningen. "Nu är det den sketna väckarklockan" Tänkte jag och tog mig upp för trappan med stora kliv. Men det var inte väckarklockan. När jag lyfte upp min telefon skådade jag på den lilla Displayen: En bild på en man som gör en underbar grimas, ett oerhört bekant telefonnummer och namnet Gu7bv (en historia för sig). Jag svarade med att skrika hans namn så högt så att min röst inte klarade det. Han var hemma.

Mycket regn säger du? Då är du ren på ett sätt alltså..

Världsekonomin rasar, banker går i prutten, människor förlorar alla sina besparingar och på sida sex uttalar sig Kungen. Men inte om den ekonomiska situationen, nej om något viktigare. Vår kära kung pryder uppslaget med citatet: "Skjut mer varg!"
Han är go den där Calle. Happy Hunting.

Min flickvän Alva spelar i ett band. Clemens non Papa heter de, genren är oklar. Förra lördagen fick jag äran att se dem spela på en svartklubb som heter underjorden. Jag har aldrig i hela mitt liv varit mer missanpassad. Temat var väl rätt och slätt svart, och det räckte med att inte ha ett anarkistmärke på sig för att hamna på min sida av planen. Det var en grym spelning! De är mycket duktiga och jag fick faktist hänga min jacka back-stage. Sen var spelningen slut, och där stod jag. I chinos och en rugbytröja. Bland aktivister och anarkister. Men det var skitkul, verkligen. Jag hade en mycket rolig kväll, och bortsett från mitt klena försök att passa in genom att låna en pin av Alva som på lagom avstånd såg ut som en moderat-pin, så brydde jag mig inte. Jag hade kul. Och Alva, du passade inte heller in. Inte alls.

/Jacob

Festligheter och åter Kattligheter!

Jag har nu återvänt från min två veckors vistelse i de östliga tropikerna, äntligen hemma!
Jag är fruktansvärt trött, men jag ska skriva ändå. Våra läsare skall känna sig säkra på att vi levererar helt värdelös information till dem i alla väder och tillstånd!

Det har varit en lärorik semester, fylld av monsunregn, fotmassager och bedrägerier (alla djävlas bara med varandra där nere). Jag känner mig helt klart mer berest, beläst och belevad.

Vi landade i Bangkok, bytte sedan till ett inrikesflyg mot Krabi. I den sistnämnda staden träffade jag en finurlig typ.
Jag stod med familjen och väntade på våra resväskor som skulle komma farandes på rullbanden, det tog lång tid och det var kallt i lokalen på grund av den enormt påvridna airconditionen.

-"Har du mycket incheckat bagage?" frågade en mansröst med norrländsk accent.
Jag vände mig om och såg att mannen talade till mig. Personen i fråga var en äkta stereotyp av en BacardiBerra.
(För er som inte känner till innebörden av en BacardiBerra; det är en man med härkomst från norra Norrlandsregionerna. Han arbetar långa och hårda skift, ofta i fabriker av olika slag, han lever enkelt och sparar alla sina pengar till långa utlandsresor. Kännetecken; kraftig överkropp, hawaiiskjorta, shorts och ryggsäck.)
-"En väska. Jag packade ganska lite, har du?" svarade jag.
-"Jag har den här" BacardiBerra ruskade på sin ryggsäck "två par kalsonger och en till t-shirt". Berra tog upp sin snusdosa och började baka. Jag tror alla har en rövarhistoria om hur stor prilla de sett en norrlänning göra, men det här var den jävligaste av dem alla. Prillan Berra bakade var stor som en biljardkula!
-"Oh... Hur länge ska du stanna?" frågade jag.
-"Två månader, fan ska man stanna i Sverige nu när det blitt så kallt. Bättre här, snyggare brudar, billigare sprit..." Berra käftade in den enorma prillan, den var större än hans mun.
-"Det säger du inte" sa jag.
-"Jo fan, det säger jag." svarade BacadriBerra.
Stereotyper finns verkligen på riktigt, tänkte jag för mig själv.


Jag har tänkt noga, vridit och vänt på den här veckans Fist-Fight och kommit fram till två motståndare värda varandra.

Saddam Hussein vs Josef Stalin.
Ni röstar genom att skicka ert svar till mig eller Jacob!

Och på tal om den gamle räven, tror jag bestämt att jag ska ringa och väcka honom nu.
Ha en bra vecka!

/Gustav, er pilot på flygplanet.