Karln har varit på 7-eleven!

Vilken kväll det var igår. Min syster Jennie hade premiär på Dramaten med sin pjäs Kasimir och Karoline. Den var tysk. Författaren var tysk. Regissören var tysk. Halva publiken var tysk. Korven jag åt i pausen var tysk. Halspastillerna jag blev bjuden på under föreställningen var tyska. Till och med själva pjäsen var tysk, men det hängde jag inte riktigt med på.

Efter teatern var min plan att först kika förbi min vän Lina på nybrogatan som hade fest men bara vara där en kortis för att sedan åka till Måns i det trygga Bromma. Den planen höll i kanske en timme. Planen följdes till punkt och pricka tills det att jag gick från Lina och såg Jennies kompisar på Frippe (en bar som gillar dramaten, typ.) De vinkade in mig och jag lyckades faktist komma in. Jag kunde även köpa i baren; jag var ju 29 trots allt. Det var väl när Eva vinkade in mig som planen gick i stupet.
Klockan tickar och vi har väldigt roligt. Det är några av Jennies kompisar och hennes pojkvän Linus. Till slut ringer Jennie och säger att nu är hon klar med middagen med de snoffsiga tyskarna! Så vi beger oss mot dramaten igen för att gå på premiärfest.
Helt plötsligt upptäcker vi att vi förlorat Linus. Han är borta. Det blir kallabalik i vår skara på sex personer som förvirrat springer runt och letar efter Linus och det område vårt letande täcker är väl 10x10m. Så farligt var det inte, Linus dök upp igen ganska snabbt och började bjuda alla han såg på tuggummi. "Karln har varit på 7-eleven!" Utrbister då Eva, vilket jag fann underhållande.
Under besöket på Frippe pratade jag en kortis med Alva och under samtalet såg jag en kvinna som jag trodde var min mor, men jag kom på att det var det inte. Fem minuter efter att jag lagt på såg jag att det var min mor.

Väl på premiärfesten fanns det: Skådespelare, tyskar, vin, tyskar, min mor, tyskar och Jennies kompisar.
Alla dessa tyskar var tydligen regissörer från Berlin eller helt vanliga gubbar som rest till Stockholm för att se på denna pjäs. Allt jag ville göra var att gå fram till förste bäste tysk och citera en Hassan där de ringer till ett tyskt vandrarhem. Detta samtal skulle väl låta ungefär såhär: "Mm, jah, mhm, jah jah.. Mm, telefunken, jah! Mm, was ist das? Das ist was! haha! Ser schön? Ja, jag ser sjön."

Kul var det. Nu ska Gustav komma, och vi ska plugga. Hur ambitiöst är inte det?

/Jacob