En målsättning

Stress och oro är de känslor som flyter runt inom mig just nu, Samhällskunskapsprov imorgon förmiddag... Gnäll, gnäll, gnäll, jag vet att jag har ett problem, det här måste sluta.



Till uppenbarelsen, häng med nu, för det här är långsökt.
Idag under fransklektionen såg jag att en av mina kollegor hade ett pennskrin med formen av en giraff. Jag gick genast fram till henne (Ebba är hennes namn) och bad att få ta mig en närmare titt. Det var utan tvekan det vackraste pennskrinet jag sett i hela mitt liv, ett sådat ståtligt och vackert giraffpennskrin, tänkte jag. Jag ropade på mina bordskamrater och frågade vad de tyckte.
"Otroligt söt, fast det skulle vart sötare om det varit en skunk", sade Sofia.
Hmm, tänkte jag... Skunk...

Jag har nämligen ganska länge undrat vad för mening skunkarna egentligen uppfyller i ekosystemet, för jag menar, vem vill äta en skunk?
Tänk er nu att en lampa tänds ovanför mitt huvud; Vem fan vill äta en skunk?!

Jag ska, under min livstid, se till att skunken blir en etablerad och respekterad måltid, min absoluta målsättning är att få skunkstek att räknas in på det klassiska julbordet.
Själv skulle jag aldrig sätta tänderna i en skunk, men snart så kommer skunken vara våra barnbarns Janssons Frestelse.

"Per, äter du inte upp din skunkstek så får du ingen efterrätt!" - Gustav Berntsson, år 2062.

/Gustav