I love answering-machine

Jag har alltid hatat när människor lämnar ett röstmeddelande på min telefonsvarare. Det har alltid bara varit min mor som gjort det, och de meddelandena låter alltid såhär: "Hej Jacob, Det är jag. Ehh, regnar gör det också.. Ring mig!"
Sen fick jag nog. Jag ville inte ha fler röstmeddelanden. Jag ändrade min telefonsvarare till: "Hej det är Jacob, lämna inget meddelande". Men inte ens det funkade. Det blev nästan värre. Nu fick jag meddelanden (av min mor, bara min mor för de andra som ringer har förstått att man inte behöver lämna ett meddelande förutom när det är ett roligt meddelande) som lät såhär: "Hej Jacob, det är jag. Jag lämnar inget meddelande..."

Jag funderade nu på att ändra min telefonsvarare ytterligare en gång, och nu skulle den lyda såhär: "Hej, det är Jacob. Jag kommer vänta med att stänga av den här inspelningen tills tiden tar slut, för då kommer ingen att orka vänta på att pipet ska komma. Jag tror att det kan ta ett ganska bra tag. No talk. You know, two can play that game smartguy. We'll see how you like it. Just total silence..."
Så skulle den låta. I sant Steve Buscemi-manér.

Men inatt ändrade jag mig. Visst, jag har fått ganska många väldigt roliga röstmeddelanden i mina dagar, men de har inte vägt upp mot de där 20 smsen jag fått varje dag om att jag har haft röstmeddelanden. Men som sagt, inatt ändrade jag mig. Jag fick två röstmeddelanden från Alva i Liverpool som innehöll hennes topp 3-bästa saker hon gjort och annat trevligt och ett från Vinnie där han berättade om sin kväll. Det var kul.
Jag får väl ha kvar den hälsningsfrasen jag har nu, och jag får väl ta att min mor lämnar minst ett tankespritt meddelande om dagen för när jag väl får ett roligt meddelande, då är det värt det.

/Jacob