..festa till det såhär på måndagskvällen har jag ett tips: Dra på er en redig förkylning så att ni blir härligt täppta, och borsta sedan tänderna. Det är som att leka med döden.
J
måndag 29 september 2008
Sjuk
Bajs, jag är sjuk. Det är antagligen Alva som har smittat mig, den jäveln.. Jag gick hem innan hk:n och har legat i min säng och tittat på Scrubs sen dess. Det är nog sjunde gången jag ser allt från början till slut.
Igår när det var dags för mig att lämna Göteborg och Alva åkte vi till stationen och gick till perrongen för att hitta min vagn. Jag läste "vagn 13" på min biljett. Man bör veta att det var min far som bokade biljetterna denna gång, jag var inte med. När vi närmar oss vagn 13 ser jag att det står "Familjevagn" över hela sidan. "Familjevagn, vad innebär det..?" Frågade jag. Alva som är lite mer insatt i tågets underbara värld ser på mig och frågar mig om jag "gjort min pappa arg..?"
Väl på tåget letade jag upp min plats och upptäckte att där satt det redan en tjej. Jag sa vänligt att det var min plats hon satt på och hon började fnissa något extremt, detta gjorde även hennes tjejkompis som satt mittemot. Hon som satt på min plats reste sig och sa åt de två mittemot att de skulle trycka ihop sig så det blev tre personer på det sätet.
"Åh, nu ska jag njuta av min bok" tänkte jag. Men det var innan jag insett att jag satt mer eller mindre inuti den charmanta glasburen kallad "Tuffs lekhörna" som innehöll ett tämligen högt antal snoriga barn som kastade klossar på varandra. Nåja, jag lyckades koppla bort och när jag är inne i boken som bäst förflyttas min uppmärksamhet till flickan som satt på min plats men som nu satt mittemot mig och tittade väldigt mycket på mig. Jag hörde hur hon viskade "Han är snygg!" till tjejen bredvid henne som genast viskade "Han kan höra..!" och det gjorde jag. Nu hade jag fått mitt, jag ville bara läsa men tjejen fortsatte stirra på mig. Då tog jag upp min dosa och stoppade glatt in en och då såg jag hur tjejen gav mig en missnöjd blick och jag fortsatte läsa, väldigt nöjd över att jag så enkelt lyckades få henne att sluta stirra. Jag var nästan på väg att ta upp min mobil, ringa Alva och göra min omgivning väl medveten om min status på den fronten, men jag ville inte strö salt i såret på den där tjejen från Degerfors. Häftiga var de som skulle skolka idag också.
Jag har även jobbat otroligt hårt med att föra vidare den underbara gåvan familjen Ohlsson har gett mig: Keso och Blåbärssoppa. Jag har predikat, jag har tipsat och jag har berättat men det verkar inte som att någon riktigt fastnar. Men idag. På Solektionen kom vi in på frukost, och Casper som tycker att min nya frukostvana är ganska konstig påpekade att man kunde äta det också, men en menande blick på mig som tillägg. Då svarade Anders intresserat "Jaha, vem här är det som äter det till frukost?". Jag räckte upp handen och sa att det var jag. Då sa han det. Det som skulle ge honom rätten att bli niad av mig resten av livet. "Ja men det förstår jag, det är jättegott!"
Så mitt lilla korståg sällskapas nu av Anders min lärare. Mycket festligt.
Gustav, du behöver inte oroa dig. Bara för att jag är sjuk betyder det inte att vi inte ska ha Ölar-onsdag. Jag ska se till att bli frisk till onsdageftermiddag.
Jacob
Igår när det var dags för mig att lämna Göteborg och Alva åkte vi till stationen och gick till perrongen för att hitta min vagn. Jag läste "vagn 13" på min biljett. Man bör veta att det var min far som bokade biljetterna denna gång, jag var inte med. När vi närmar oss vagn 13 ser jag att det står "Familjevagn" över hela sidan. "Familjevagn, vad innebär det..?" Frågade jag. Alva som är lite mer insatt i tågets underbara värld ser på mig och frågar mig om jag "gjort min pappa arg..?"
Väl på tåget letade jag upp min plats och upptäckte att där satt det redan en tjej. Jag sa vänligt att det var min plats hon satt på och hon började fnissa något extremt, detta gjorde även hennes tjejkompis som satt mittemot. Hon som satt på min plats reste sig och sa åt de två mittemot att de skulle trycka ihop sig så det blev tre personer på det sätet.
"Åh, nu ska jag njuta av min bok" tänkte jag. Men det var innan jag insett att jag satt mer eller mindre inuti den charmanta glasburen kallad "Tuffs lekhörna" som innehöll ett tämligen högt antal snoriga barn som kastade klossar på varandra. Nåja, jag lyckades koppla bort och när jag är inne i boken som bäst förflyttas min uppmärksamhet till flickan som satt på min plats men som nu satt mittemot mig och tittade väldigt mycket på mig. Jag hörde hur hon viskade "Han är snygg!" till tjejen bredvid henne som genast viskade "Han kan höra..!" och det gjorde jag. Nu hade jag fått mitt, jag ville bara läsa men tjejen fortsatte stirra på mig. Då tog jag upp min dosa och stoppade glatt in en och då såg jag hur tjejen gav mig en missnöjd blick och jag fortsatte läsa, väldigt nöjd över att jag så enkelt lyckades få henne att sluta stirra. Jag var nästan på väg att ta upp min mobil, ringa Alva och göra min omgivning väl medveten om min status på den fronten, men jag ville inte strö salt i såret på den där tjejen från Degerfors. Häftiga var de som skulle skolka idag också.
Jag har även jobbat otroligt hårt med att föra vidare den underbara gåvan familjen Ohlsson har gett mig: Keso och Blåbärssoppa. Jag har predikat, jag har tipsat och jag har berättat men det verkar inte som att någon riktigt fastnar. Men idag. På Solektionen kom vi in på frukost, och Casper som tycker att min nya frukostvana är ganska konstig påpekade att man kunde äta det också, men en menande blick på mig som tillägg. Då svarade Anders intresserat "Jaha, vem här är det som äter det till frukost?". Jag räckte upp handen och sa att det var jag. Då sa han det. Det som skulle ge honom rätten att bli niad av mig resten av livet. "Ja men det förstår jag, det är jättegott!"
Så mitt lilla korståg sällskapas nu av Anders min lärare. Mycket festligt.
Gustav, du behöver inte oroa dig. Bara för att jag är sjuk betyder det inte att vi inte ska ha Ölar-onsdag. Jag ska se till att bli frisk till onsdageftermiddag.
Jacob
Jonis gästbloggar
Hej jag heter Jonathan, ahnborn. Just nu sitter jag brevid jacob här i våran datasal i vår skola. Vi håller på att jobba med svenska arbetet Stora svenska författare. Jag hade då väldigt tur då jag fick skriva om Astrid Lindgren då det är väldigt lätt att srkiva om henne. Men Jacbo hade då inte samma tur som mig då han skriver om Harry Martinson som ajg inte vet vem det är. Undrar om Jacob vet?.
Jag och jacob har känt varandra i nu 12 år . Då vi gick på samma dagis (Äppelbo) och har gått i samma klass sen dess.
Det var allt från mig / jonathan
Jag och jacob har känt varandra i nu 12 år . Då vi gick på samma dagis (Äppelbo) och har gått i samma klass sen dess.
Det var allt från mig / jonathan
söndag 28 september 2008
Chilinötter, Beatles och Söndagkväll
Så skulle man kunna sumera min nuvarande situation, min käre bror kom nämligen just hem med en färsk påse chilinötter (det mest underbara på denna jord, fråga Jacob, han kommer säga samma sak.), Hey Jude dånar i bakgrunden och Söndagskvällen har hittat hit.
Jag har haft en mycket trevlig helg, trots att Jacob försvann ned till Rikekts andra (eller tredje?) stad. Under fredagskvällen höll jag till hos Måns (juste, en av deltagarna i Veckans Fist-Fight), få drinkar, goda vänner. Vi for sedan vidare till Stora Mossen, lite fler drinkar, men inga skandaler. På lördagen var vi hos nån man i Axelsberg, som är en mycket läskig del av Stockholm efter två. Jag åkte hem med Fanny och Sara, på resan gjorde jag något som alla bör ha på sin 'To-do-list', "Ge en hundring till en uteliggare i berusat tillstånd"
Jag ångrade mig något när jag insåg vad jag hade gjort, men vad tusan, han blev säkert glad! Jag får bara hoppas att han inte köpte sprit eller droger för pengarna...
Veckans Fist-Fight har vart den jämnaste hittils, utan tvekan. Vi ställde Måns Rosén, en blogghatande liberal mot Erik Blomqvist, en konservativ naturare.
Vi har fått in reckordmånga röster och alla röstande har motiverat väl, det tackar vi för!
Resultaten lyder; Måns, 7 röster och Erik, 5 röster, vilket betyder att Måns är segrare i Veckans Fist-Fight v. 39!
Stort grattis till Måns som får en välförtjänt plats på gangsterkatten.blogspot.com's Hall of Fame.
Nästa veckas Fist-Fight presenteras på Måndag och Jacob väljer då motståndarna som skall ställas emot varandra.
Ha det bra allihopa!
/Gustav
Jag har haft en mycket trevlig helg, trots att Jacob försvann ned till Rikekts andra (eller tredje?) stad. Under fredagskvällen höll jag till hos Måns (juste, en av deltagarna i Veckans Fist-Fight), få drinkar, goda vänner. Vi for sedan vidare till Stora Mossen, lite fler drinkar, men inga skandaler. På lördagen var vi hos nån man i Axelsberg, som är en mycket läskig del av Stockholm efter två. Jag åkte hem med Fanny och Sara, på resan gjorde jag något som alla bör ha på sin 'To-do-list', "Ge en hundring till en uteliggare i berusat tillstånd"
Jag ångrade mig något när jag insåg vad jag hade gjort, men vad tusan, han blev säkert glad! Jag får bara hoppas att han inte köpte sprit eller droger för pengarna...
Veckans Fist-Fight har vart den jämnaste hittils, utan tvekan. Vi ställde Måns Rosén, en blogghatande liberal mot Erik Blomqvist, en konservativ naturare.
Vi har fått in reckordmånga röster och alla röstande har motiverat väl, det tackar vi för!
Resultaten lyder; Måns, 7 röster och Erik, 5 röster, vilket betyder att Måns är segrare i Veckans Fist-Fight v. 39!
Stort grattis till Måns som får en välförtjänt plats på gangsterkatten.blogspot.com's Hall of Fame.
Nästa veckas Fist-Fight presenteras på Måndag och Jacob väljer då motståndarna som skall ställas emot varandra.
Ha det bra allihopa!
/Gustav
lördag 27 september 2008
Då är man arg på livet
Nu bloggar jag från Göteborg, en sak avbockad på min lista alltså.
Igår tog jag tunnelbanan in till centralen för att sedan åka tåg till Göteborg. Jag hade sällskap av några vänner till Fridhemsplan men mer kunde de inte bjuda på. På deras gamla platser satte det sig två coola 12-åringar och den ena spelade hög musik från sin ena mobil. Mittemot mig satt det en 20-åring som såg väldigt trött och bitter ut, detta tänkte jag på innan själva händelsen också. Följande hände:
- Snälla, stäng av musiken, sa 20-åringen.
- Nej, byt vagn om du stör dig, sa han som spelade musiken allmänt trotsigt och den andra flinade fånigt.
- Jag är jävligt bakfull och min flickvän gjorde just slut med mig. Stäng av musiken nu.
- Nej.
- Stäng av den NU.
- Nej det tänker jag inte göra.
När kvinnan i högtalarna ropade ut "T-centralen" reste jag mig upp och 20-åringen likaså. Men han gick inte direkt till dörrarna. Han gick fram till killen med mobilen, tog mobilen ur hans hand, gick ut ur dörrarna och slängde mobilen allt vad han orkade i marken. Det var ingen mobil längre. Det var ett mycket svårt pussel, till och med för någon med bra pusselsinne. Dessutom var pusselbitarna tämligen utspridda. Det låg delar från en trasig mobiltelefon på många ställen. Efter att han gjort detta fortsatte han att gå, utan att se sig om och som om inget hänt. Jag började asgarva. Jag skrattade verkligen högt och 12-åringarna gjorde ingenting förrän dörrarna hade stängts, då började de hetsa upp sig och eftersom gärningsmannen nu var borta började de göra hotfulla gester med händerna mot mig och var väldigt läskiga. Jag ringde Gustav och han höll med om att detta var en otroligt rolig händelse.
Gör man en sådan sak, då är man fan arg på livet.
Nu ska vi hyra Britt-Marie från montmarte och se om den som Alva påstår är något att hänga i granen.
Jacob
torsdag 25 september 2008
Göteborg
Imorgon bär det av till Göteborg! Riktigt grymt. Alvas födelsedag dessutom så äntligen får hon säga att hon är 17 utan att ljuga.
"De var erövrare och till det fordras bara råa styrkan - ingenting att skryta med eftersom ens styrka bara är det tillfälliga resultatet av andras svaghet."
Ett jävligt bra citat ur Mörkrets hjärta av Joseph Conrad. Tåls att tänkas på.
Imorgon tar jag mig an den tämligen långa tågresan med Vindens skugga (som förövrigt är den bästa bok jag läst), x antal Läkerolaskar, en ny dosa, min trofasta mp3spelare och ett gott humör. Det kommer gå fint!
Wall-E är ett hett tips. En av de gulligaste filmer jag sett. In Bruges också, såg den igår innan praon när jag fick veta att jag började 2. Riktigt cool film. Inte alls lika gullig dock.
/Jacob, er Fisk i Göteborg
"De var erövrare och till det fordras bara råa styrkan - ingenting att skryta med eftersom ens styrka bara är det tillfälliga resultatet av andras svaghet."
Ett jävligt bra citat ur Mörkrets hjärta av Joseph Conrad. Tåls att tänkas på.
Imorgon tar jag mig an den tämligen långa tågresan med Vindens skugga (som förövrigt är den bästa bok jag läst), x antal Läkerolaskar, en ny dosa, min trofasta mp3spelare och ett gott humör. Det kommer gå fint!
Wall-E är ett hett tips. En av de gulligaste filmer jag sett. In Bruges också, såg den igår innan praon när jag fick veta att jag började 2. Riktigt cool film. Inte alls lika gullig dock.
/Jacob, er Fisk i Göteborg
Mm...
Jag återvänder precis från matbordet som denna kväll hade besök av en mycket festlig och välsmakande gösfilé. Min mage är full och jag mår riktigt bra.
Trots det otroliga välmåendet jag känner från den, kan jag inte hjälpa att tänka på den stackars fisken som ligger begravd i min magsäck. Hade han ett bra liv, eller var höjdpunktens i hans blöta liv att bli min middag? Var det smärtsamt för honom när göteborgaren fiskade upp honom?
Frågor som aldrig kommer bli besvarade.
Fisken som ingen kommer minnas
Fisken som aldrig fanns.
Skoja!
Även om han hade ett sorgset liv, smakade han fan inte sämre för det!
Jag tycker nog vi ska fiska ut Östersjön en gång för alla och visa vilka det är som bestämmer här i världen, vi kan inte låta fiskarna simma runt och tro att de äger världshaven!
Herrans Gud, jag ber tusentals gånger om ursäkt för fördröjningen av Veckans Fist-Fight!
Jag hörde så sent som idag att reglerna för vår lek var oklara för vissa personer (Fanny Lans).
Allt ni behöver göra är att fantisera upp två personer som ska slåss med knytnävarna och göra en bedömning över vem ni tror kommer vinna. (Stålmannen vinner över Batman, men hade Batman fått använda sina vapen och leksaker, hade han vunnit, enkel kaka)
I Veckans Fist Fight v.39 ställer vi för första gången i historien två svenskar mot varandra!
Måns Rosén vs Erik Blomqvist
Skicka in era svar senast på Söndag!
Erik och Jacob kommer närsomhelst, jag ska ned och sätta på lite kaffe (Oh yes, Buns and Coffee)
/Gustav, er Varg i Dansen
Trots det otroliga välmåendet jag känner från den, kan jag inte hjälpa att tänka på den stackars fisken som ligger begravd i min magsäck. Hade han ett bra liv, eller var höjdpunktens i hans blöta liv att bli min middag? Var det smärtsamt för honom när göteborgaren fiskade upp honom?
Frågor som aldrig kommer bli besvarade.
Fisken som ingen kommer minnas
Fisken som aldrig fanns.
Skoja!
Även om han hade ett sorgset liv, smakade han fan inte sämre för det!
Jag tycker nog vi ska fiska ut Östersjön en gång för alla och visa vilka det är som bestämmer här i världen, vi kan inte låta fiskarna simma runt och tro att de äger världshaven!
Herrans Gud, jag ber tusentals gånger om ursäkt för fördröjningen av Veckans Fist-Fight!
Jag hörde så sent som idag att reglerna för vår lek var oklara för vissa personer (Fanny Lans).
Allt ni behöver göra är att fantisera upp två personer som ska slåss med knytnävarna och göra en bedömning över vem ni tror kommer vinna. (Stålmannen vinner över Batman, men hade Batman fått använda sina vapen och leksaker, hade han vunnit, enkel kaka)
I Veckans Fist Fight v.39 ställer vi för första gången i historien två svenskar mot varandra!
Måns Rosén vs Erik Blomqvist
Skicka in era svar senast på Söndag!
Erik och Jacob kommer närsomhelst, jag ska ned och sätta på lite kaffe (Oh yes, Buns and Coffee)
/Gustav, er Varg i Dansen
onsdag 24 september 2008
"Ja hej, jag heter Jacob..
.. och jag ringer från Norrland mobile event"
Så lät det idag på kontoret när jag fick äran att boka boende åt säljarna som är på resande fot. När jag vid ett tillfälle fick frågan om jag ville att min kusin Niklas och hans säljarpartner skulle tillbringa de önskade nätterna i en dubbelsäng eller i enskilda sängar kom den där känslan av att besitta en stor makt smygandes igen. Jag kände hur djävulshornen växte i min panna och viljan att ställa mig på en stol för att sedan brista ut i mitt mest ondskefulla skratt likaså. Niklas och Mikael i en dubbelsäng, det skulle vara mycket spännande. Men jag var för snäll. Jag sa till den snälla tanten med den gulliga norrländska dialekten att enskilda sängar skulle sitta som en smäck.
Idag har jag lyckats med två konststycken: Först att ta fel tunnelbana. Jag insåg mitt misstag när orden "Stadion" lyckades smita in i mina hörselgångar förbi The Day That Never Comes' högljudda solo. Oväntat muntert klev jag av tunnelbanan och väntade på nästa tåg som skulle få mig in på rätt kurs igen.
Det andra var på hemvägen när jag åkte spårvagn. Jag gick av den bakersta vagnen och klev ner på Alléparkens perrong och när jag promenerade förbi dörrarna till den främre vagnen insåg jag att jag skulle inte alls av här. I önskan om att det skulle bli ett dramatiskt ögonblick som hade passat i en film slängde jag mig igenom dörrarna som höll på att stängas. Jag var räddad. Men något vidare dramatiskt var det inte.
Jag undrar vad det var jag tänkte på så hårt att jag lyckades med dessa två bedrifter.
Elin och Gustav var här ikväll för att äta middag och sedan se på film. Innan middagen satt vi i min soffa och diskuterade Elins dilemman. Elins dilemman viftades ganska snabbt bort och detta slutade i att jag och Gustav - ständigt fnissandes - pratade om en lördagskväll för ett halvår sedan och att vi relativt ofta gjorde sådanadär härligt grabbiga High-fives mellan allt vi sade. Vi blir ofta fnissiga. Det var mycket trevligt. Jag och Gustav hade väldigt mycket att ta igen och prata om, vi hade ju trots allt inte setts på tre(!) dagar.
/Jacob, er ost på pizzan
Så lät det idag på kontoret när jag fick äran att boka boende åt säljarna som är på resande fot. När jag vid ett tillfälle fick frågan om jag ville att min kusin Niklas och hans säljarpartner skulle tillbringa de önskade nätterna i en dubbelsäng eller i enskilda sängar kom den där känslan av att besitta en stor makt smygandes igen. Jag kände hur djävulshornen växte i min panna och viljan att ställa mig på en stol för att sedan brista ut i mitt mest ondskefulla skratt likaså. Niklas och Mikael i en dubbelsäng, det skulle vara mycket spännande. Men jag var för snäll. Jag sa till den snälla tanten med den gulliga norrländska dialekten att enskilda sängar skulle sitta som en smäck.
Idag har jag lyckats med två konststycken: Först att ta fel tunnelbana. Jag insåg mitt misstag när orden "Stadion" lyckades smita in i mina hörselgångar förbi The Day That Never Comes' högljudda solo. Oväntat muntert klev jag av tunnelbanan och väntade på nästa tåg som skulle få mig in på rätt kurs igen.
Det andra var på hemvägen när jag åkte spårvagn. Jag gick av den bakersta vagnen och klev ner på Alléparkens perrong och när jag promenerade förbi dörrarna till den främre vagnen insåg jag att jag skulle inte alls av här. I önskan om att det skulle bli ett dramatiskt ögonblick som hade passat i en film slängde jag mig igenom dörrarna som höll på att stängas. Jag var räddad. Men något vidare dramatiskt var det inte.
Jag undrar vad det var jag tänkte på så hårt att jag lyckades med dessa två bedrifter.
Elin och Gustav var här ikväll för att äta middag och sedan se på film. Innan middagen satt vi i min soffa och diskuterade Elins dilemman. Elins dilemman viftades ganska snabbt bort och detta slutade i att jag och Gustav - ständigt fnissandes - pratade om en lördagskväll för ett halvår sedan och att vi relativt ofta gjorde sådanadär härligt grabbiga High-fives mellan allt vi sade. Vi blir ofta fnissiga. Det var mycket trevligt. Jag och Gustav hade väldigt mycket att ta igen och prata om, vi hade ju trots allt inte setts på tre(!) dagar.
/Jacob, er ost på pizzan
tisdag 23 september 2008
Träffad
Nu är jag hemma efter en hård dag på kontoret. Vuxenpoäng! Det gick hett till idag. Per, Niklas och Jessica diskuterade beroenden. Per och Niklas ansåg att man är en svag människa om man har ett beroende. Jessica som är rökare kom med argument "Jag röker för att jag vill röka!" och ansåg sig inte vara en svag människa för det. Per däremot ansåg att om man är beroende av alkohol, socker, koffein, nikotin och andra beroendevänliga produkter så är man en svag människa. Och i takt med att diskussionen växte krympte jag tillsammans med min snusdosa som skamset stirrade upp på mig från skrivbordet. Jag kände mig träffad. Per jämförde alkoholister med människor som är nikotinberoende. Detta är fel enligt mig, alkoholister söker sig till alkoholen för att de mår dåligt, de söker en tillflykt. Det gör verkligen inte jag som snusare. Det är ingen tillflykt för mig och jag använder det inte som ett hjälpmedel till att må psykist bättre. Det är bara ett trevligt inslag i min vardag, inget mer. Med det sagt har jag växt mig tillbaka till min normala storlek. Som förövrigt nu har passerat 190cm-sträcket och närmar sig 191cm. Yeah!
Idag när det var dags för lunch hade Niklas och Jessica inte tid att gå och äta på restaurant, så jag erbjöd mig att promenera en bit till Coop och handla lite så att vi kunde festa till det med diverse färdiga sallader på kontoret. Och så fick det bli, Niklas gav mig hans kort och skrev pin-koden på en liten lapp.
När jag hade lagt upp de tre salladerna och min iskaffe på rullbandet tog jag upp kortet och drog det i den lilla maskinen. Nu bad den om koden och jag knappade belåtet in de fyra siffrorna som skulle öppna portarna till den goda lunchen som väntade mig. Orden "Fel kod" visade sig på skärmen och jag tänkte "Skrev jag verkligen fel?". Jag tog upp den lilla lappen och skrev in exakt vad det stod på den. Samma arga ord visade sig igen. "Har du legitimation?" sa Kassörskan Sonja misstroget. Jag svarade självklart nej och la den geniala kommentaren "Jag ska bara gå ut och ringa min bank, kommer om en minut!". Jag gick ut och ringde Niklas som på direkten insåg hans fel och sa att han gett mig fel kod. Jag gick in igen och skulle knappa in rätt kod när Sonja sa att hon fortfarande ville ha legitimation. Jag muttrade att då betalar jag väl kontant och jag fick mina varor i en gul påse som Sonja så vänligt hade packeterat åt mig.
På vägen tillbaka till kontoret öppnade jag mitt förråd i hjärnan som står under Svart-magi och mumlade mina bästa besvärjelser över Niklas sifferminne. När jag stod där på gatan med armarna utsträckta och formade min kropp till ett kors, tomma ögon och förbannade som aldrig förr blev jag avbruten av att min telefon ringde. Det var en otroligt glad och uppspelt Alva som ringde och hon smittade mig direkt så jag plockade ihop de utströdda matvarorna, började gå mot kontoret med solen i ansiktet och ett leende upp till öronen. Kort-incidenten var som bortblåst.
Jag har haft en bra dag.
/Jacob, er svamp på Khuta beach
Idag när det var dags för lunch hade Niklas och Jessica inte tid att gå och äta på restaurant, så jag erbjöd mig att promenera en bit till Coop och handla lite så att vi kunde festa till det med diverse färdiga sallader på kontoret. Och så fick det bli, Niklas gav mig hans kort och skrev pin-koden på en liten lapp.
När jag hade lagt upp de tre salladerna och min iskaffe på rullbandet tog jag upp kortet och drog det i den lilla maskinen. Nu bad den om koden och jag knappade belåtet in de fyra siffrorna som skulle öppna portarna till den goda lunchen som väntade mig. Orden "Fel kod" visade sig på skärmen och jag tänkte "Skrev jag verkligen fel?". Jag tog upp den lilla lappen och skrev in exakt vad det stod på den. Samma arga ord visade sig igen. "Har du legitimation?" sa Kassörskan Sonja misstroget. Jag svarade självklart nej och la den geniala kommentaren "Jag ska bara gå ut och ringa min bank, kommer om en minut!". Jag gick ut och ringde Niklas som på direkten insåg hans fel och sa att han gett mig fel kod. Jag gick in igen och skulle knappa in rätt kod när Sonja sa att hon fortfarande ville ha legitimation. Jag muttrade att då betalar jag väl kontant och jag fick mina varor i en gul påse som Sonja så vänligt hade packeterat åt mig.
På vägen tillbaka till kontoret öppnade jag mitt förråd i hjärnan som står under Svart-magi och mumlade mina bästa besvärjelser över Niklas sifferminne. När jag stod där på gatan med armarna utsträckta och formade min kropp till ett kors, tomma ögon och förbannade som aldrig förr blev jag avbruten av att min telefon ringde. Det var en otroligt glad och uppspelt Alva som ringde och hon smittade mig direkt så jag plockade ihop de utströdda matvarorna, började gå mot kontoret med solen i ansiktet och ett leende upp till öronen. Kort-incidenten var som bortblåst.
Jag har haft en bra dag.
/Jacob, er svamp på Khuta beach
söndag 21 september 2008
Det snurrar i min skalle
Jag ber om ursäkt för mitt usla bloggande. Er abstinens kan fan inte vara rolig, så jag får stilla den en smula. Anledningen till att jag inte har bloggat är den att jag har formaterat min dator men den är fortfarande inte riktigt sig själv. Så nu är jag hos min far för att plocka upp några saker och tänkte att jag kunde skriva några rader.
Formateringen var hemsk. Jag lånade en hårddisk av en vän för att kunna lägga över mina viktigaste serier och filmer då dessa är min största trygghet. Men till min förskräckelse insåg jag att jag den siffran som anger hur mycket jag vill spara och den siffran som anger hur mycket den bärbara hårddisken vill att jag ska spara inte kom överens. Med 50GB. Det var med en enorm sorg jag raderade alla mina säsonger av Friends. De som alltid varit där för mig, i ur och skur. Nu är de alldeles ensamma och vilsna ute i cyber-rymden. Jag kan säga att det var ungefär som att förlora en tå: Man klarar sig utan den, men fan vad man saknar den. Den ska ju vara där. När jag insåg att min Friends-mapp var tom var jag i chock och jag var tvungen att smsa Gustav och Alva och förklara hur ont jag hade efter att ha raderat mina älsklingar.
Det snurrar i min skalle
När jag skulle kopiera över det jag ville spara från min dator till den bärbara hårddisken slog jag på Det snurrar i min skalle. Men när den tog slut hände det något. Den började om. Programmet som flyttar över all min musik från datorn till hårddisken hade flyttat alla låtarna. Förutom Det snurrar i min skalle. Detta var det enda jag kunde lyssna på. Så efter 1.5 timmars kopierande vilket betyder ca 23 spelningar av Det snurrar i min skalle satt jag där och rörde mitt huvud på ett extremt What-is-love-aktigt vis i takt till den skånska basen.
Jag och min far har diskuterat FRA-lagen väldigt mycket och han tycker att det är kul att jag är så engagerad. Idag när jag kom in på mitt rum såg jag ett tjockt kuvert ligga på min säng. Jag tog upp det och kände på det. Det var mjukt. Jag öppnar kuvertet och tar ut en vit T-shirt. Men den var inte bara vit. På bröstet stod det stoppafralagen.se. Han är rolig han.
Det var en otroligt trevlig kväll igår. Jag, Alva, Gustav, Felix, Tove, Erik och Måns var hemma hos mig och drack vin. Vi hade det väldigt trevligt men när det var hemgång som stod på kartan sa Alva "Jacob, vi måste gå och leka i lekparken. Den där snurr-grejen ser sjukt rolig ut." Jag och Gustav nappade direkt. Gustav hade en slurk vin kvar så jag tog en kork och tryckte ner den i flaskan. När vi sedan går över vägen för Gustav flaskan mot sin mun, drar ut korken med tänderna och spottar ut den. Jag insåg hur underbart och klychigt gjort detta var så jag var bara tvungen att hämta korken, trycka tillbaka den ner i flaskan, dra ut den med tänderna och ta några klunkar för att sedan låta som en pirat. Detta lekparks-besök resulterade i att jag och Gustav satt på en bänk - illamående efter lite för många och snabba varv på Alvas nyfunna kärlek - och lyssnade på musik med hur konstig världen är som samtalsämne. Detta besök i lekparken tar lätt en plats på mina topp två besök i lekparker, vi hade sjukt kul.
Efter en grym helg med Alva och vänner ser jag fram emot den kommande veckan. Jag ska praoa hos min kusin Niklas på hans väns nystartade företag. Oklart om Niklas har blivit delägare än. Jag ska infinna min på kontoret runt elva på morgonen och då ska jag inta min plats i soffan, prova spel till Jessicas wii och vara lite kundservice-chef. Ni hör ju hur seriös min prao är. Dessutom åker jag till Alva redan på fredag. Seger!
Veckans Fist-fight är nu avgjord. Fidel vann med 4-1. Jag väntar med spänning inför presentationer av Gustavs slagskämpar.
Och bloggandet kommer fortsätta vara dåligt från min sida tills det att jag lyckas styra upp min dator, men häng kvar. Håll lågan tänd. Gustav får skriva lite åt mig.
Ett trött inlägg av en trött Jacob.
Formateringen var hemsk. Jag lånade en hårddisk av en vän för att kunna lägga över mina viktigaste serier och filmer då dessa är min största trygghet. Men till min förskräckelse insåg jag att jag den siffran som anger hur mycket jag vill spara och den siffran som anger hur mycket den bärbara hårddisken vill att jag ska spara inte kom överens. Med 50GB. Det var med en enorm sorg jag raderade alla mina säsonger av Friends. De som alltid varit där för mig, i ur och skur. Nu är de alldeles ensamma och vilsna ute i cyber-rymden. Jag kan säga att det var ungefär som att förlora en tå: Man klarar sig utan den, men fan vad man saknar den. Den ska ju vara där. När jag insåg att min Friends-mapp var tom var jag i chock och jag var tvungen att smsa Gustav och Alva och förklara hur ont jag hade efter att ha raderat mina älsklingar.
Det snurrar i min skalle
När jag skulle kopiera över det jag ville spara från min dator till den bärbara hårddisken slog jag på Det snurrar i min skalle. Men när den tog slut hände det något. Den började om. Programmet som flyttar över all min musik från datorn till hårddisken hade flyttat alla låtarna. Förutom Det snurrar i min skalle. Detta var det enda jag kunde lyssna på. Så efter 1.5 timmars kopierande vilket betyder ca 23 spelningar av Det snurrar i min skalle satt jag där och rörde mitt huvud på ett extremt What-is-love-aktigt vis i takt till den skånska basen.
Jag och min far har diskuterat FRA-lagen väldigt mycket och han tycker att det är kul att jag är så engagerad. Idag när jag kom in på mitt rum såg jag ett tjockt kuvert ligga på min säng. Jag tog upp det och kände på det. Det var mjukt. Jag öppnar kuvertet och tar ut en vit T-shirt. Men den var inte bara vit. På bröstet stod det stoppafralagen.se. Han är rolig han.
Det var en otroligt trevlig kväll igår. Jag, Alva, Gustav, Felix, Tove, Erik och Måns var hemma hos mig och drack vin. Vi hade det väldigt trevligt men när det var hemgång som stod på kartan sa Alva "Jacob, vi måste gå och leka i lekparken. Den där snurr-grejen ser sjukt rolig ut." Jag och Gustav nappade direkt. Gustav hade en slurk vin kvar så jag tog en kork och tryckte ner den i flaskan. När vi sedan går över vägen för Gustav flaskan mot sin mun, drar ut korken med tänderna och spottar ut den. Jag insåg hur underbart och klychigt gjort detta var så jag var bara tvungen att hämta korken, trycka tillbaka den ner i flaskan, dra ut den med tänderna och ta några klunkar för att sedan låta som en pirat. Detta lekparks-besök resulterade i att jag och Gustav satt på en bänk - illamående efter lite för många och snabba varv på Alvas nyfunna kärlek - och lyssnade på musik med hur konstig världen är som samtalsämne. Detta besök i lekparken tar lätt en plats på mina topp två besök i lekparker, vi hade sjukt kul.
Efter en grym helg med Alva och vänner ser jag fram emot den kommande veckan. Jag ska praoa hos min kusin Niklas på hans väns nystartade företag. Oklart om Niklas har blivit delägare än. Jag ska infinna min på kontoret runt elva på morgonen och då ska jag inta min plats i soffan, prova spel till Jessicas wii och vara lite kundservice-chef. Ni hör ju hur seriös min prao är. Dessutom åker jag till Alva redan på fredag. Seger!
Veckans Fist-fight är nu avgjord. Fidel vann med 4-1. Jag väntar med spänning inför presentationer av Gustavs slagskämpar.
Och bloggandet kommer fortsätta vara dåligt från min sida tills det att jag lyckas styra upp min dator, men häng kvar. Håll lågan tänd. Gustav får skriva lite åt mig.
Ett trött inlägg av en trött Jacob.
lördag 20 september 2008
... Äntligen lördag!
Ja, ännu ett spännande inlägg i vår otroligt väl mottagna blogg denna gråa lördag som endast förgylls utav just veckodagsnamnet som pryder på bottnen av almanackan.
Men det finns även andra saker som lyser upp denna dag, idag var det tillexempel exakt ett år sedan jag och mina kära kamrater i Äppelviksskolan for iväg på en sju dagars otroligt intensiv resa till Lyon i Frankrike.
Man kan inte hjälpa att tankarna flyter iväg lite till den tiden, men sentimentaliteten för den resan kommer att få sin tid, och den är inte nu. Kanske nästa år.
Påtal om saker och ting som har sin sentimentalitetstid vid utgiven punkt, skulle jag vilja tala om dagens barnprogram.
Imorse precis innan jag skulle gå och lägga mig lade jag mig ned i soffan och slog på TVn för att se om något vettigt gick, jag fastnade på TV4 där det visades ett barnprogram med namnet "Elias - Den lilla Räddningsbåten". I vanliga fall borde bara titeln skrämt iväg mig flera mil, men jag bestämde mig för att ge det en chans.
Barnprogrammet handlade om den levande båten Elias som gjorde räddningsuppdrag ute till sjöss. Elias hade massor av andra levande båtvänner, en jag speciellt kommer ihåg väl var en lyftkran som hade mycket mörk röst, han var någon slags mentor för Elias. Namnet på lyftkranen förblir dock glömt i mitt minne.
Efter ungefär en minut utav tittande var jag tvungen att stänga av.
Trots att klockan var halv sju på morgonen och jag hade varit vaken i ett drygt dygn kunde jag inse hur otroligt, fruktansvärt, brutalt och oändligt idiotisk den här serien var.
Har barnprogramsförfattarna fått slut på idéer?
På min tid handlade barnprogramen om muterade ninjasklödpaddor eller små björnar som bodde i en skog och drack en magisk dryck som gjorde att de kunde hoppa jättehögt.
Barnprogrammen hade karaktär, intelligens, djup och känsla! Fyra egenskaper som helt saknas i dagens barnprogram.
Hur kommer nästa generation se på barnprogram när de matas med det här skräpet varje helgmorgon? Vi har en skyldighet att se till att nästkommande generationer får en rättvis uppväxt, med bra barnprogram!
Jag tänker inte anstränga mig för att göra någonting åt saken, men någon borde göra det!
-
Till veckans Fist-Fight som utspelas mellan Fidel Castro (på sin tid) emot Barack Obama har vi endast fått in tre röster.
Kom igen och rösta nu gott folk! Ni vill väl inte att fel slagskämpe ska vinna?
Omröstningens resultat publiceras imorgon, det finns alltså fortfarande tid att rösta!
Ha en härlig helg allihopa!
/Gustav
Men det finns även andra saker som lyser upp denna dag, idag var det tillexempel exakt ett år sedan jag och mina kära kamrater i Äppelviksskolan for iväg på en sju dagars otroligt intensiv resa till Lyon i Frankrike.
Man kan inte hjälpa att tankarna flyter iväg lite till den tiden, men sentimentaliteten för den resan kommer att få sin tid, och den är inte nu. Kanske nästa år.
Påtal om saker och ting som har sin sentimentalitetstid vid utgiven punkt, skulle jag vilja tala om dagens barnprogram.
Imorse precis innan jag skulle gå och lägga mig lade jag mig ned i soffan och slog på TVn för att se om något vettigt gick, jag fastnade på TV4 där det visades ett barnprogram med namnet "Elias - Den lilla Räddningsbåten". I vanliga fall borde bara titeln skrämt iväg mig flera mil, men jag bestämde mig för att ge det en chans.
Barnprogrammet handlade om den levande båten Elias som gjorde räddningsuppdrag ute till sjöss. Elias hade massor av andra levande båtvänner, en jag speciellt kommer ihåg väl var en lyftkran som hade mycket mörk röst, han var någon slags mentor för Elias. Namnet på lyftkranen förblir dock glömt i mitt minne.
Efter ungefär en minut utav tittande var jag tvungen att stänga av.
Trots att klockan var halv sju på morgonen och jag hade varit vaken i ett drygt dygn kunde jag inse hur otroligt, fruktansvärt, brutalt och oändligt idiotisk den här serien var.
Har barnprogramsförfattarna fått slut på idéer?
På min tid handlade barnprogramen om muterade ninjasklödpaddor eller små björnar som bodde i en skog och drack en magisk dryck som gjorde att de kunde hoppa jättehögt.
Barnprogrammen hade karaktär, intelligens, djup och känsla! Fyra egenskaper som helt saknas i dagens barnprogram.
Hur kommer nästa generation se på barnprogram när de matas med det här skräpet varje helgmorgon? Vi har en skyldighet att se till att nästkommande generationer får en rättvis uppväxt, med bra barnprogram!
Jag tänker inte anstränga mig för att göra någonting åt saken, men någon borde göra det!
-
Till veckans Fist-Fight som utspelas mellan Fidel Castro (på sin tid) emot Barack Obama har vi endast fått in tre röster.
Kom igen och rösta nu gott folk! Ni vill väl inte att fel slagskämpe ska vinna?
Omröstningens resultat publiceras imorgon, det finns alltså fortfarande tid att rösta!
Ha en härlig helg allihopa!
/Gustav
tisdag 16 september 2008
Gustav, blondera dig.
Gustav har ett problem. Det är inte så jättestort, men ändå ganska: Han kan inte klippa sig utan att någon han känner ser på. Detta för att denna person ska kunna skrika "ÖH, nu räcker det med saxen" Eller, "Nu låter du bli min son/bror/vän/kusin" eller någon annan som kan tänkas följa med Gustav på hans äventyr. Idag var det min tur. Jag ville sätta ner foten och säga "Nej Gustav, du är 16 år och du ska då kunna gå och klippa dig ensam". Men jag kunde inte. Jag hade inte hjärta.
Så kunde det ha varit. Men det var det inte. Jag var med bara för sällskapets skull. Men det var i alla fall han som frågade.. Så där satt jag i soffan på Salong Weis i Alvik och såg på när testar av Gustavs hår långsamt singlade ner på golvet vid Ellinors fötter. Jag drack kaffe, läste veckorevyn och diskuterade blondering med Ellinor. Nu förstår jag verkligen vad Alva menar med "Jacob jag är otroligt glad över att du är hetro, annars hade ingen i hela världen haft en chans mot Gustav". Gud vad jag kände mig parig. Men för tillfället var det inte med Alva. Något som bör sägas är att anledningen till att vi diskuterade blondering är den att jag var farligt nära att lyckas övertala Gustav att lägga pengarna på att blondera sig istället för att klippa sig. Det har varit otroligt roligt.
Jag och min mor har levt i en trevlig liten omedveten bubbla gällande vår katt Nelson. Sen kom Andrea och spräckte den genom att påstå att Nelson var tjock. "Äh, struntprat!" Sa jag och mamma. Men nu har även vi sett det. Han är tjock, det lilla livet. Nelson, som hjälpt mig in på stigen till min drömvärld där han förvandlades till en smärt tiger som jag kunde ta med till första bästa handgemäng. Men nää, den var Andrea tvungen att stänga genom att öppna våra ögon. Det är nu med sorg jag ser Nelsons stora ögon som säger "Snälla Jacob, (ja, han vet mitt namn) kan jag inte få lite mjölk? Eller skinka? Eller en köttbulle?" på morgonen när han inspekterar sin matskål. Han går på kur. Han ska bli hunk. Det är mitt mål.
Jag kan även berätta att 150x60cm Don Corleone nu pryder min vägg. Snyggt. Jävligt snyggt. Precis när jag ska somna tittar jag upp på hans respektingivande profil och tänker "Vi är släkt. Snart kommer det en svart bil och stannar utan för mitt fönster. Ur den kliver två män iklädda rock, svarta lackskor, kostymbyxor och svart hatt med brettet ner över ögonen. Ur rockfickan på den ena mannen sticker boken "Pasta åt hungriga gangstrar, Mama Corleones bästa recept" ut. Knölen på ryggen låter en veta att där förvarar han tryggt sitt thompson-gevär. De ringer på dörren, jag öppnar och möts av att den ena mannen säger "Don is dead. It's your turn now." I bilen påväg till mötet ringer Alva och säger "Jacob, what's all this about?" och jag svarar "Don't ask me about my business, Alva!"
Sen sover jag gott.
Den som kan sin sak kan hitta vissa influnser från Gudfadern-filmerna.
/ The new Don.
Så kunde det ha varit. Men det var det inte. Jag var med bara för sällskapets skull. Men det var i alla fall han som frågade.. Så där satt jag i soffan på Salong Weis i Alvik och såg på när testar av Gustavs hår långsamt singlade ner på golvet vid Ellinors fötter. Jag drack kaffe, läste veckorevyn och diskuterade blondering med Ellinor. Nu förstår jag verkligen vad Alva menar med "Jacob jag är otroligt glad över att du är hetro, annars hade ingen i hela världen haft en chans mot Gustav". Gud vad jag kände mig parig. Men för tillfället var det inte med Alva. Något som bör sägas är att anledningen till att vi diskuterade blondering är den att jag var farligt nära att lyckas övertala Gustav att lägga pengarna på att blondera sig istället för att klippa sig. Det har varit otroligt roligt.
Jag och min mor har levt i en trevlig liten omedveten bubbla gällande vår katt Nelson. Sen kom Andrea och spräckte den genom att påstå att Nelson var tjock. "Äh, struntprat!" Sa jag och mamma. Men nu har även vi sett det. Han är tjock, det lilla livet. Nelson, som hjälpt mig in på stigen till min drömvärld där han förvandlades till en smärt tiger som jag kunde ta med till första bästa handgemäng. Men nää, den var Andrea tvungen att stänga genom att öppna våra ögon. Det är nu med sorg jag ser Nelsons stora ögon som säger "Snälla Jacob, (ja, han vet mitt namn) kan jag inte få lite mjölk? Eller skinka? Eller en köttbulle?" på morgonen när han inspekterar sin matskål. Han går på kur. Han ska bli hunk. Det är mitt mål.
Jag kan även berätta att 150x60cm Don Corleone nu pryder min vägg. Snyggt. Jävligt snyggt. Precis när jag ska somna tittar jag upp på hans respektingivande profil och tänker "Vi är släkt. Snart kommer det en svart bil och stannar utan för mitt fönster. Ur den kliver två män iklädda rock, svarta lackskor, kostymbyxor och svart hatt med brettet ner över ögonen. Ur rockfickan på den ena mannen sticker boken "Pasta åt hungriga gangstrar, Mama Corleones bästa recept" ut. Knölen på ryggen låter en veta att där förvarar han tryggt sitt thompson-gevär. De ringer på dörren, jag öppnar och möts av att den ena mannen säger "Don is dead. It's your turn now." I bilen påväg till mötet ringer Alva och säger "Jacob, what's all this about?" och jag svarar "Don't ask me about my business, Alva!"
Sen sover jag gott.
Den som kan sin sak kan hitta vissa influnser från Gudfadern-filmerna.
/ The new Don.
måndag 15 september 2008
Bra där.
En mycket, mycket intressant Fist-Fight vi har den här veckan måste jag säga.
Barack mot Fidel... Afrika mot Syd-Amerika... Kapitalismen mot Kommunismen... Dracula mot Varulven...
Det är inget nytt att dessa två etniska grupper ställs mot varandra (ett exempel kan vara de rivaliserande gängster-grupperna i Los Angeles).
Men vi kan inte bedöma denna Fist-Fight utefter de olika personernas etnisitet. Vi måste se, och endast se, två slagskämpar som möts i en Fist-Fight.
På ena sidan har vi Fidel Castro (i sina bästa dagar), som jag tror är totalt orädd och jävligt badass. Han har ett militärt förflutet, en bror och en uppväxt i ett fattig och oroligt land.
På andra sidan har vi Barack Obama. Han är nog också ganska orädd, men inte särkskilt badass. Han har en kramgo personlighet och något militärt förflutet hörs det inte så mycket om (han har iallafall inte uniform på sig vid fina middagar.).
Barack är längre, men Fidel är starkare och argare, han är mer taggad än Barack.
Men som nivet så vinner alltid de goda. Kommunismen kommer aldrig att segra, Barack vinner på teknisk knock-out i första ronden.
Förresten! En liten lek ni alla bör känna till, Beer Hunter.
I den klassiska filmen The Deer Hunter från 1978 spelar huvudkaratärerna rysk-roulette med några Vietnameser som fått nog av den trista och mönsterorienterade vardagen.
Leken Beer Hunter är en kanonlek för dig som har tröttnat på den trista och mönsterorienterade
fritidsaktiviteten öldrickning!
Leken går ut på följande vis. Ni köper ett sexpack öl, skakar en av burkarna och blandar om burkarnas ordning så att ni inte vet vilken utav burkarna som är skakad.
Ni turas sedan om att ta en öl och öppna den precis vid ögat, man kan kalla det rysk-roulette, fast med ölburkar!
Det bästa med hela leken är att den som öppnar den skakade ölburken endast får en liten skvätt med öl i ansiktet, inte ett pistolskott.
Happy Beer Hunting!
/Gustav
Barack mot Fidel... Afrika mot Syd-Amerika... Kapitalismen mot Kommunismen... Dracula mot Varulven...
Det är inget nytt att dessa två etniska grupper ställs mot varandra (ett exempel kan vara de rivaliserande gängster-grupperna i Los Angeles).
Men vi kan inte bedöma denna Fist-Fight utefter de olika personernas etnisitet. Vi måste se, och endast se, två slagskämpar som möts i en Fist-Fight.
På ena sidan har vi Fidel Castro (i sina bästa dagar), som jag tror är totalt orädd och jävligt badass. Han har ett militärt förflutet, en bror och en uppväxt i ett fattig och oroligt land.
På andra sidan har vi Barack Obama. Han är nog också ganska orädd, men inte särkskilt badass. Han har en kramgo personlighet och något militärt förflutet hörs det inte så mycket om (han har iallafall inte uniform på sig vid fina middagar.).
Barack är längre, men Fidel är starkare och argare, han är mer taggad än Barack.
Men som nivet så vinner alltid de goda. Kommunismen kommer aldrig att segra, Barack vinner på teknisk knock-out i första ronden.
Förresten! En liten lek ni alla bör känna till, Beer Hunter.
I den klassiska filmen The Deer Hunter från 1978 spelar huvudkaratärerna rysk-roulette med några Vietnameser som fått nog av den trista och mönsterorienterade vardagen.
Leken Beer Hunter är en kanonlek för dig som har tröttnat på den trista och mönsterorienterade
fritidsaktiviteten öldrickning!
Leken går ut på följande vis. Ni köper ett sexpack öl, skakar en av burkarna och blandar om burkarnas ordning så att ni inte vet vilken utav burkarna som är skakad.
Ni turas sedan om att ta en öl och öppna den precis vid ögat, man kan kalla det rysk-roulette, fast med ölburkar!
Det bästa med hela leken är att den som öppnar den skakade ölburken endast får en liten skvätt med öl i ansiktet, inte ett pistolskott.
Happy Beer Hunting!
/Gustav
Trött
Jag är trött efter en dag bestående av ett misslyckat försök att norpa havrebollar från skolans lilla gömma, mappar i mikrovågs-ugnar, diskussioner med min mor hurvida det var en miss i evolutionen att människan började äta kött (detta säger hon som gladeligen äter kött), poker och lådbärande.
Och eftersom ni undrar så kan jag berätta att jag har börjat sova annorlunda i min säng. Jag sover nu med huvudet där jag hade fötterna innan. Ett hett tips för er som vill ha lite spänning i vardagen.
Sen har jag kommit på en sak jag vill ha i födelsedagspresent. Det är en pin. Min far äger en sådan och bär den varje dag, och den är otroligt rolig. Den är blå, det är en gul bad-anka på och sen står det "Aldrig mer Uppsala" på den med ett stort rött kryss över. Han är väldigt oklar med var han fått den ifrån och om någon ger min en sådan pin blir jag evigt tacksam. Han är lite knas min far. Men rolig.
Jag har även fått en otroligt rolig prao. Jag kommer vara Kundservice-chef. Chef. Jävligt fett. Jag kommer ha en tjänstetelefon. Fast mesta delen av min tid på kontoret kommer gå åt till att pröva nya spel till Jessicas nya Wii. Jag tror att jag kommer klara mig rätt bra..
Nu tycker jag att den beryktade växthus-effekten får ta sig i kragen och visa vad den går för. Tomma hot vill vi inte ha. Experterna påstår att det om 10 år är lika varmt i Skåne som det är i södra Spanien idag. Den förändringen måste ske snabbt, för jag vill inte komma in genom skolentrén på morgonen och inse att jag kommer behöva amputera en av mina armar pga köldskador i mitten av september. Inte okej.
VECKANS FIST-FIGHT!
Barrack OBama vs. Fidel Castro (i sina bästa dagar)
Detta med veckans Fist-fight är mer eller mindre bara en gest från min sida för att visa att vi i alla fall försöker ta hänsyn till våra läsares åsikter då det antagligen inte är så många som orkar skapa ett gmail-account bara för att få göra sin röst hörd på vår blogg. Men det hade varit trevligt. Oj, det låter som att jag tror att vi har många läsare.. Det är typ Christian Johanneson, Vera Daun, SP1E, Alva och Alvas bror. Men det är absolut inte illa pinkat, jag är väldigt nöjd måste jag säga! Jag hoppas att de är trogna läsare i alla fall. Jag har även försökt installera en träff-räknare till vår blogg. Mätaren står fortfarande på 0 och jag försöker intala mig att det är fel på mätaren. Det här med internet, ni vet...
/ Jacob, er cigarret i parken (äppelviken, hoho..)
Och eftersom ni undrar så kan jag berätta att jag har börjat sova annorlunda i min säng. Jag sover nu med huvudet där jag hade fötterna innan. Ett hett tips för er som vill ha lite spänning i vardagen.
Sen har jag kommit på en sak jag vill ha i födelsedagspresent. Det är en pin. Min far äger en sådan och bär den varje dag, och den är otroligt rolig. Den är blå, det är en gul bad-anka på och sen står det "Aldrig mer Uppsala" på den med ett stort rött kryss över. Han är väldigt oklar med var han fått den ifrån och om någon ger min en sådan pin blir jag evigt tacksam. Han är lite knas min far. Men rolig.
Jag har även fått en otroligt rolig prao. Jag kommer vara Kundservice-chef. Chef. Jävligt fett. Jag kommer ha en tjänstetelefon. Fast mesta delen av min tid på kontoret kommer gå åt till att pröva nya spel till Jessicas nya Wii. Jag tror att jag kommer klara mig rätt bra..
Nu tycker jag att den beryktade växthus-effekten får ta sig i kragen och visa vad den går för. Tomma hot vill vi inte ha. Experterna påstår att det om 10 år är lika varmt i Skåne som det är i södra Spanien idag. Den förändringen måste ske snabbt, för jag vill inte komma in genom skolentrén på morgonen och inse att jag kommer behöva amputera en av mina armar pga köldskador i mitten av september. Inte okej.
VECKANS FIST-FIGHT!
Barrack OBama vs. Fidel Castro (i sina bästa dagar)
Detta med veckans Fist-fight är mer eller mindre bara en gest från min sida för att visa att vi i alla fall försöker ta hänsyn till våra läsares åsikter då det antagligen inte är så många som orkar skapa ett gmail-account bara för att få göra sin röst hörd på vår blogg. Men det hade varit trevligt. Oj, det låter som att jag tror att vi har många läsare.. Det är typ Christian Johanneson, Vera Daun, SP1E, Alva och Alvas bror. Men det är absolut inte illa pinkat, jag är väldigt nöjd måste jag säga! Jag hoppas att de är trogna läsare i alla fall. Jag har även försökt installera en träff-räknare till vår blogg. Mätaren står fortfarande på 0 och jag försöker intala mig att det är fel på mätaren. Det här med internet, ni vet...
/ Jacob, er cigarret i parken (äppelviken, hoho..)
söndag 14 september 2008
På tal om homosexualitet
Så sa Alva just: "Jacob, jag är otroligt glad över att du är hetro, annars hade det inte funnits någon annan i hela världen som haft en chans mot Gustav."
Gustav, känn dig hedrad.
Gustav, känn dig hedrad.
The sound of inconvinience
Nu har jag varit på bio och såg Patrik 1,5. Den var lite småtrevlig och lite insiktsgivande, om hur människor än idag reagerar på homosexuella människor. Detta kom inte till mitt huvud genom filmen, utan från publiken. Den handlar om två homosexuella män som ska adoptera Patrik 1,5. De får Patrik "Ligisten" 15. I alla fall så utspelas det under filmen ett antal intima scener mellan de två männen och jag och min syster lade märke till hur obekväma alla i salongen blev. Folk bytte sittställningar, harklade sig, viskade lite, och prasslade med påsar.
The sound of inconvinience.
Nu ska jag begå ett misstag. Jag ska droppa poängen i ett skämt innan jag gett någon möjlighet att uppskatta det. Men det är en så bra idé och jag har ingen fungerande kamera så det känns som en rätt bra utväg ändå. Såhär ligger det till: Tidigare idag när jag skulle ta min årliga dusch gick jag förbi dörröppningen till mitt kök och slängde en snabb blick på köksbordet där min katt Nelson satt. Det var först när jag kom in badrummet som jag tänkte "Herregud vilket stoneface min katt Nelson kan få till. Han kan alltså inte bara äta och sova." Så gick jag tillbaka ut och såg på honom, och hans min tar lätt en plats på min Topp tio-Stonefaces. Då kom ideén. Jag skulle ta ett kort på honom, lägga upp denna bild på bloggen med rubriken "Why so serious?" Och det hade varit den bästa referenshumorn till Batman som någonsin gjorts.
Samtal som tog plats igår.
Jacob: Jag är astaggad på att kröka.
Gustav: Jag med. Som fan.
Jacob: Mm jag också. Verkligen.
Gustav: Men då..
Jacob: Då får vi festa till det! Jag är jättetaggad verkligen.
Gustav ville kröka av en anledning, jag av en annan. Men vår önskan om kvällens aktivitet var densamma.
Detta plansmidande resulterade i........ Buns'n coffee! Ja, du hörde rätt. Våra planer förändrades en smula och och denna förändring gjorde att vi hamnade i Eriks kök där vi åt bullar, drack kaffe och diskuterade Ryssland-situationen. Det var mycket trevligt och jag hänger inte läpp över att våra planer gick i stupet. Tvärtom.
Och jag vet att ni inte kan bärga er inför att få veta nästa veckas Fist-fight, men ni får hålla ut. Den kommer imorgon.
/ Jacob, er klippa i stormen
The sound of inconvinience.
Nu ska jag begå ett misstag. Jag ska droppa poängen i ett skämt innan jag gett någon möjlighet att uppskatta det. Men det är en så bra idé och jag har ingen fungerande kamera så det känns som en rätt bra utväg ändå. Såhär ligger det till: Tidigare idag när jag skulle ta min årliga dusch gick jag förbi dörröppningen till mitt kök och slängde en snabb blick på köksbordet där min katt Nelson satt. Det var först när jag kom in badrummet som jag tänkte "Herregud vilket stoneface min katt Nelson kan få till. Han kan alltså inte bara äta och sova." Så gick jag tillbaka ut och såg på honom, och hans min tar lätt en plats på min Topp tio-Stonefaces. Då kom ideén. Jag skulle ta ett kort på honom, lägga upp denna bild på bloggen med rubriken "Why so serious?" Och det hade varit den bästa referenshumorn till Batman som någonsin gjorts.
Samtal som tog plats igår.
Jacob: Jag är astaggad på att kröka.
Gustav: Jag med. Som fan.
Jacob: Mm jag också. Verkligen.
Gustav: Men då..
Jacob: Då får vi festa till det! Jag är jättetaggad verkligen.
Gustav ville kröka av en anledning, jag av en annan. Men vår önskan om kvällens aktivitet var densamma.
Detta plansmidande resulterade i........ Buns'n coffee! Ja, du hörde rätt. Våra planer förändrades en smula och och denna förändring gjorde att vi hamnade i Eriks kök där vi åt bullar, drack kaffe och diskuterade Ryssland-situationen. Det var mycket trevligt och jag hänger inte läpp över att våra planer gick i stupet. Tvärtom.
Och jag vet att ni inte kan bärga er inför att få veta nästa veckas Fist-fight, men ni får hålla ut. Den kommer imorgon.
/ Jacob, er klippa i stormen
lördag 13 september 2008
Godkväll
Är det inte underbart att hösten har kommit till oss? Man kan känna aromerna i luften, kylan mot ansiktet, bilolyckorna och löven.
Min vän Felix skickade en ljudinspelning till mig för ett par månader sedan. Ljudklippet är ca en sekund långt och jag fick en liten snilleblixt för någon vecka sedan kanske.
Jag gjorde så att varje dag innan jag gick till skolan, satte jag på denna ljudinspelning på repeat, och lät den rulla om och om igen under hela dagen. Jag kan verkligen inte förklara varför jag gjorde detta, det var en impuls som jag bara var tvungen att fullfölja. Just nu ligger ljudklippets play count på 71101.
Om det är det någon där ute som har en låt på sin 'Top 25 Most Played'lista med fler spelningar än 71101, får ni omedelbart en plats på våran Wall of Fame.
Veckans Fist Fight har eskalerat, man behöver tydligen ett eget konto på den här förbaskade hemsidan för att kunna skriva kommentarer, vi tror inte några utav våra läsare kommer ta sig tid att registrera sig här endast för att få rösta. Därför kommer omröstningen gå till på så vis att ni helt enkelt skickar ett meddelande till oss över internet / vykort med erat svarsalternativ.
Till Veckans Fist Fight v.37 fick vi in endast en röst (Jacobs...), som gick till Matt Damon.
Matt Damon vinner därför Veckans Fist Fight v.37 och blir den förste människan i hela världen som får en plats på http://Gangsterkatten.blogspot.com's Wall of Fame, vi gratulerar Matt och önskar honom lycka till i framtida Fist Fights. Nästa veckas Fist Fight presenteras på Måndag och det är Jacob som får äran att välja ut slagskämparna.
Världens bästa gitarrsolo
Pink Floyd - Comfortably Numb (inget snack)
/Gustav
Min vän Felix skickade en ljudinspelning till mig för ett par månader sedan. Ljudklippet är ca en sekund långt och jag fick en liten snilleblixt för någon vecka sedan kanske.
Jag gjorde så att varje dag innan jag gick till skolan, satte jag på denna ljudinspelning på repeat, och lät den rulla om och om igen under hela dagen. Jag kan verkligen inte förklara varför jag gjorde detta, det var en impuls som jag bara var tvungen att fullfölja. Just nu ligger ljudklippets play count på 71101.
Om det är det någon där ute som har en låt på sin 'Top 25 Most Played'lista med fler spelningar än 71101, får ni omedelbart en plats på våran Wall of Fame.
Veckans Fist Fight har eskalerat, man behöver tydligen ett eget konto på den här förbaskade hemsidan för att kunna skriva kommentarer, vi tror inte några utav våra läsare kommer ta sig tid att registrera sig här endast för att få rösta. Därför kommer omröstningen gå till på så vis att ni helt enkelt skickar ett meddelande till oss över internet / vykort med erat svarsalternativ.
Till Veckans Fist Fight v.37 fick vi in endast en röst (Jacobs...), som gick till Matt Damon.
Matt Damon vinner därför Veckans Fist Fight v.37 och blir den förste människan i hela världen som får en plats på http://Gangsterkatten.blogspot.com's Wall of Fame, vi gratulerar Matt och önskar honom lycka till i framtida Fist Fights. Nästa veckas Fist Fight presenteras på Måndag och det är Jacob som får äran att välja ut slagskämparna.
Världens bästa gitarrsolo
Pink Floyd - Comfortably Numb (inget snack)
/Gustav
And they both baldly lied
Nu är jag klar efter en mycket genomgående tvätt av vårt badrum för att tjäna pengar till den väntande tågbiljetten till Götlaborg. Det var mycket ansträngande och ganska äckligt, då detta inkluderade städning av toaletten och jag är glad över att jag lever med min mor och inte med någon pojkvasker som inte drar sig för att kissa med stängda ögon.
Jag har vid ett flertal tillfällen frågat min mor varför vi inte har städare, hon har då svarat att vi bor så litet och att jag gör det billigare och det blir MINST lika bra. Lika genomskinligt som vår nytvättade duschkarbin.
Frågan som kommer upp i mitt huvud lyder: "Tror min mor att alla städare går under storleken Snöman och då skulle bete sig något osmidigt i vår lägenhet, eller att man anlitar på en höft 70 städare och att de då inte skulle kunna röra sig tillräckligt mycket för att kunna städa ordentligt pga trängseln?"
Tyvärr spricker mina misstankar ganska snabbt när jag kommer på att vi hade ju städare i vårt gamla hus, så mamma inte så okunnig inom anlita-en-städare-branschen ändå. Men det är en rolig tanke.
Under städningen fick jag även ett fotbad på köpet då jag tappade ut tre hinkar med varmt vatten och olika kemikaliska vätskor i, så vårt badrumsgolv kunde liknas vid definitionen av en swimming-pool. Dock tror jag att mina fötter hade mått bättre av ett fotbad som innehöll diverse trevliga asiatiska oljor och sådant, men man kan inte få allt här i världen.
Slutsatsen av dagens bravader är: Att städa badrummet var en upplevelse som nästan kan kännas som ett besök i bastun, det var trevligt. Och att 300kr kittlar dödsskönt i göteborgskassan.
/ Jacob, er moppe i Bromma
Jag har vid ett flertal tillfällen frågat min mor varför vi inte har städare, hon har då svarat att vi bor så litet och att jag gör det billigare och det blir MINST lika bra. Lika genomskinligt som vår nytvättade duschkarbin.
Frågan som kommer upp i mitt huvud lyder: "Tror min mor att alla städare går under storleken Snöman och då skulle bete sig något osmidigt i vår lägenhet, eller att man anlitar på en höft 70 städare och att de då inte skulle kunna röra sig tillräckligt mycket för att kunna städa ordentligt pga trängseln?"
Tyvärr spricker mina misstankar ganska snabbt när jag kommer på att vi hade ju städare i vårt gamla hus, så mamma inte så okunnig inom anlita-en-städare-branschen ändå. Men det är en rolig tanke.
Under städningen fick jag även ett fotbad på köpet då jag tappade ut tre hinkar med varmt vatten och olika kemikaliska vätskor i, så vårt badrumsgolv kunde liknas vid definitionen av en swimming-pool. Dock tror jag att mina fötter hade mått bättre av ett fotbad som innehöll diverse trevliga asiatiska oljor och sådant, men man kan inte få allt här i världen.
Slutsatsen av dagens bravader är: Att städa badrummet var en upplevelse som nästan kan kännas som ett besök i bastun, det var trevligt. Och att 300kr kittlar dödsskönt i göteborgskassan.
/ Jacob, er moppe i Bromma
Jag är lugn.
Många anser att jag är en lugn person. Jag förstår vad de menar och jag håller med. Men när mitt lugn når den grad att till och med jag tycker att jag är lugn, då får jag Buddha att framstå som Snurre-sprätt på uppåttjack.
Jacob
Jacob
torsdag 11 september 2008
Farväl
Vi kommer alla dö den 21:a oktober. Jorden kommer gå under. Några tossiga professorer i Schweiz ska återskapa Big-Bang. Vi trodde alla att faran var över och att detta experiment utspelade sig igår, men icke sa Nicke. De provade den bara då. Det är den 21:a de kör på de stora fyrverkerierna.
Därför har jag svängt ihop en to-do-before-you-die-list! Spänn fast säkerhetsbältena.
Picknick på plattan då jag ska bjuda minst 10 svartrockare på kaffe.
Sjunga Barber-shop med några killkompisar på tunnelbanan iförd korv-dräkt.
Utmana valfri hunk på stan på fist-fight. Jag får ej välja.
Blogga från en annan stad. Detta kommer garanterat genomföras. (Åh vad jag känner mig som att jag är i branchen när jag säger att jag ska blogga)
Slå upp ett tält inne på en Mc'Donalds i hopp om att hinna slå upp tältet helt innan jag blir stoppad.
Utmana Jonis på fiskbulle-ätartävling och vinna. Kan bli svårt då hans rekord ligger på 63 fiskbullar. Jag närvarade och det var ingen vacker syn.
Lifta från Stoclholm till Köpenhamn utklädd till Pölsemannen.
Bli full på lättöl.
Få större delen av årskurs sex på min skola att kalla mig för Gudfadern.
Komma in på någons av Gustavs lektioner och påstå att mitt namn är Johannes-Greger och att jag visst varit på alla tidigare lektioner.
Skjuta sönder min kemi-bok med en bazooka.
Kapa tolvan med en kniv och som villkor att släppa gisslan ska de utöka rälsen markant så att jag kan fly landet, fortfarande sittandes i min prestigefyllda cock-pit. Jag vill gärna kalla den för cock-pit ja.
Ha mitt livs samlag. (Tvungen att lägga till detta efter ett mycket otrevligt hot från Alva.)
Tyvärr kommer jag inte genomföra dessa saker eftersom jorden inte kommer gå under den 21:a oktober (enligt de schweiziska forskarna). Risken finns, men den är ej överhängande.
Som jag skrev i kommentarfältet för Gustavs inlägg:
Mycket mycket svårt. Jag har känslan av att Brad den gamle räven kan ta ett njurslag eller två och fortfarande ruska tupp.
Men Matt.. Han är ju stor. Väldigt stor. Biff som in i katten.
Jag lägger min röst på Matt!
Det var allt från mig idag.
/ Jacob, er termos i dimman
Därför har jag svängt ihop en to-do-before-you-die-list! Spänn fast säkerhetsbältena.
Picknick på plattan då jag ska bjuda minst 10 svartrockare på kaffe.
Sjunga Barber-shop med några killkompisar på tunnelbanan iförd korv-dräkt.
Utmana valfri hunk på stan på fist-fight. Jag får ej välja.
Blogga från en annan stad. Detta kommer garanterat genomföras. (Åh vad jag känner mig som att jag är i branchen när jag säger att jag ska blogga)
Slå upp ett tält inne på en Mc'Donalds i hopp om att hinna slå upp tältet helt innan jag blir stoppad.
Utmana Jonis på fiskbulle-ätartävling och vinna. Kan bli svårt då hans rekord ligger på 63 fiskbullar. Jag närvarade och det var ingen vacker syn.
Lifta från Stoclholm till Köpenhamn utklädd till Pölsemannen.
Bli full på lättöl.
Få större delen av årskurs sex på min skola att kalla mig för Gudfadern.
Komma in på någons av Gustavs lektioner och påstå att mitt namn är Johannes-Greger och att jag visst varit på alla tidigare lektioner.
Skjuta sönder min kemi-bok med en bazooka.
Kapa tolvan med en kniv och som villkor att släppa gisslan ska de utöka rälsen markant så att jag kan fly landet, fortfarande sittandes i min prestigefyllda cock-pit. Jag vill gärna kalla den för cock-pit ja.
Ha mitt livs samlag. (Tvungen att lägga till detta efter ett mycket otrevligt hot från Alva.)
Tyvärr kommer jag inte genomföra dessa saker eftersom jorden inte kommer gå under den 21:a oktober (enligt de schweiziska forskarna). Risken finns, men den är ej överhängande.
Som jag skrev i kommentarfältet för Gustavs inlägg:
Mycket mycket svårt. Jag har känslan av att Brad den gamle räven kan ta ett njurslag eller två och fortfarande ruska tupp.
Men Matt.. Han är ju stor. Väldigt stor. Biff som in i katten.
Jag lägger min röst på Matt!
Det var allt från mig idag.
/ Jacob, er termos i dimman
Hoj!
Yes, det stämmer gott det Jacob säger. Jag tror dock att skillnaden mellan mina och Jacobs inlägg i denna blogg inte kommer vara särskilt märkbara, vi har samma underliga tankebanor och ibland vet jag vad han ska säga innan han ens öppnar munnen.
Man kan säga att det var helt naturligt för oss att starta en blogg tillsammans.
Jag vet att det är helt emot våran policy att skriva om alldagliga saker som händer oss, men just idag när jag skriver mitt allra första inlägg måste jag bara göra ett undantag.
Jag och två utav mina nya klasskamrater, Ny Vän-1 och Ny Vän-2 bestämmer oss efter en lång och intensiv skoldag för att vi ska fika nånstans. Vi bestämmer oss för ett café som ligger i Alvik.
Vi kliver på tunnelbanan vid Blackebergs tunnelbanestation och sätter oss på sittplatserna som Lars Åberg en gång i tiden designade. Efter en stund börjar jag och Ny Vän-1 dela med oss av en dispyt vi har till Ny Vän-2.
Vi hade friluftsdag i Måndags ute på Ekerö utanför Stockholm och Ny Vän-1 gnällde till mig under hela dagen att hon var kissnödig, jag sa åt henne vid ett flertal tillfällen att hon skulle gå upp i skogen och göra sin grej (toaletter fanns verkligen inte, vi letade.).
Ny Vän-1 svarade alltid i samma arga ton 'Det är inte riktigt så lätt för tjejer...! Inte nu när så många andra är här iaf!'.
Jag ifrågasatte detta och ansåg (och anser fortfarande!) att kvinnor utan problem borde kunna kissa i skogen när främlingar är i sällskap. Ny Vän-1 däremot höll hårt på sin ståndpunkt.
Vi ställde frågan till Ny Vän-2 (som också är tjej) och hon stod på Ny Vän-1s sida. Vi började diskutera om ämnet.
Tunnelbanan stannar i Alvik och vi går ut ur tåget samtidigt som vi diskuterar, fortfarande om samma fråga. Vi börjar gå mot utgången, jag ser en reklamskylt och säger något som jag aldrig kommer glömma.
"Asså, ni går ju ut i skogen där ingen ser er, det är inte som att ni skulle sätta er bakom den där reklamskylten liksom."
I samma sekund går vi förbi skylten, vi tittar in bakom den.
Hela min värld stod helt stilla i en, eller två sekunder, sen väcktes jag utav Vän-1s gapskratt (hon låg på marken och grät). Vän-2 satt ner och skrattade, hon hade tårar i ögonen.
Det vi såg var en gammal tant som satt och kissade i hukande ställning, precis bakom reklamskylten.
Jag kunde inte skratta, utan stod och höll mig för huvudet, jag trodde verkligen inte att det var sant. Det var ganska mycket folk på perrongen och det var mitt på dagen. Jag kan ärligt säga att det var verkligen det sista jag förväntade mig skulle se bakom den där reklamskylten.
När den förtjusande tanten var klar, tog hon på sig sina byxor och tog sin plastpåse med pantburkar och gick därifrån. Ny Vän-1 och Ny Vän-2 kunde nästan inte andas.
Frågorna jag ställer lyder
A) Hur ofta talar ni om offentligt kissande?
B) Hur ställer ni er i frågan om flickor verkligen kan kissa i skogen om främlingar är med?
C) HUR JÄVLA RÄTT HADE INTE JAG?!
D) HUR FAN KUNDE EN JÄVLA TANT SITTA OCH PISSA SAMTIDIGT SOM JAG ... JAG MENAR... VAD ÄR ODDSEN?! VAD FAN?! JAG... FINNER INTE ORD, VAD I ?!?! VARFÖR!?! HUR ?!
Jag kan tolka dagens händelse på två sätt
1) Det var Gud som skickade ett meddelande till mig (GUSTAV, JAG FINNS, OKEJ?)
2) Det var den största slumpen i världshistorien.
----------------
Vi kan gå vidare.
Varje vecka kommer jag och Jacob presentera 'Veckans Fist-Fight'. Det är ganska simpelt, vi ställer två motståndare emot varandra i en fiktionell Fist-Fight (motståndarna möts i ett slagsmål där endast knytnävarna är tillåtna) man bestämmer sedan genom en omröstning vem utav motståndarna som mest troligt skulle vinna (vinnaren tilldelas inga pris, men får en plats på våran Wall of Fame)
Veckans Fist-Fight vecka 37: Brad Pitt vs Matt Damon.
Ta det lugnt och glöm inte rösta!
/Gustav
Man kan säga att det var helt naturligt för oss att starta en blogg tillsammans.
Jag vet att det är helt emot våran policy att skriva om alldagliga saker som händer oss, men just idag när jag skriver mitt allra första inlägg måste jag bara göra ett undantag.
Jag och två utav mina nya klasskamrater, Ny Vän-1 och Ny Vän-2 bestämmer oss efter en lång och intensiv skoldag för att vi ska fika nånstans. Vi bestämmer oss för ett café som ligger i Alvik.
Vi kliver på tunnelbanan vid Blackebergs tunnelbanestation och sätter oss på sittplatserna som Lars Åberg en gång i tiden designade. Efter en stund börjar jag och Ny Vän-1 dela med oss av en dispyt vi har till Ny Vän-2.
Vi hade friluftsdag i Måndags ute på Ekerö utanför Stockholm och Ny Vän-1 gnällde till mig under hela dagen att hon var kissnödig, jag sa åt henne vid ett flertal tillfällen att hon skulle gå upp i skogen och göra sin grej (toaletter fanns verkligen inte, vi letade.).
Ny Vän-1 svarade alltid i samma arga ton 'Det är inte riktigt så lätt för tjejer...! Inte nu när så många andra är här iaf!'.
Jag ifrågasatte detta och ansåg (och anser fortfarande!) att kvinnor utan problem borde kunna kissa i skogen när främlingar är i sällskap. Ny Vän-1 däremot höll hårt på sin ståndpunkt.
Vi ställde frågan till Ny Vän-2 (som också är tjej) och hon stod på Ny Vän-1s sida. Vi började diskutera om ämnet.
Tunnelbanan stannar i Alvik och vi går ut ur tåget samtidigt som vi diskuterar, fortfarande om samma fråga. Vi börjar gå mot utgången, jag ser en reklamskylt och säger något som jag aldrig kommer glömma.
"Asså, ni går ju ut i skogen där ingen ser er, det är inte som att ni skulle sätta er bakom den där reklamskylten liksom."
I samma sekund går vi förbi skylten, vi tittar in bakom den.
Hela min värld stod helt stilla i en, eller två sekunder, sen väcktes jag utav Vän-1s gapskratt (hon låg på marken och grät). Vän-2 satt ner och skrattade, hon hade tårar i ögonen.
Det vi såg var en gammal tant som satt och kissade i hukande ställning, precis bakom reklamskylten.
Jag kunde inte skratta, utan stod och höll mig för huvudet, jag trodde verkligen inte att det var sant. Det var ganska mycket folk på perrongen och det var mitt på dagen. Jag kan ärligt säga att det var verkligen det sista jag förväntade mig skulle se bakom den där reklamskylten.
När den förtjusande tanten var klar, tog hon på sig sina byxor och tog sin plastpåse med pantburkar och gick därifrån. Ny Vän-1 och Ny Vän-2 kunde nästan inte andas.
Frågorna jag ställer lyder
A) Hur ofta talar ni om offentligt kissande?
B) Hur ställer ni er i frågan om flickor verkligen kan kissa i skogen om främlingar är med?
C) HUR JÄVLA RÄTT HADE INTE JAG?!
D) HUR FAN KUNDE EN JÄVLA TANT SITTA OCH PISSA SAMTIDIGT SOM JAG ... JAG MENAR... VAD ÄR ODDSEN?! VAD FAN?! JAG... FINNER INTE ORD, VAD I ?!?! VARFÖR!?! HUR ?!
Jag kan tolka dagens händelse på två sätt
1) Det var Gud som skickade ett meddelande till mig (GUSTAV, JAG FINNS, OKEJ?)
2) Det var den största slumpen i världshistorien.
----------------
Vi kan gå vidare.
Varje vecka kommer jag och Jacob presentera 'Veckans Fist-Fight'. Det är ganska simpelt, vi ställer två motståndare emot varandra i en fiktionell Fist-Fight (motståndarna möts i ett slagsmål där endast knytnävarna är tillåtna) man bestämmer sedan genom en omröstning vem utav motståndarna som mest troligt skulle vinna (vinnaren tilldelas inga pris, men får en plats på våran Wall of Fame)
Veckans Fist-Fight vecka 37: Brad Pitt vs Matt Damon.
Ta det lugnt och glöm inte rösta!
/Gustav
onsdag 10 september 2008
Skilda världar
Jag vet att ni nu sitter och biter på era snart inte existerande fingernaglar p.g.a er förundran över varför vår blogg heter "Skilda världar". Håll i hatten, nu kommer det.
Anledningen till namnet är den att jag och Gustav inte längre går i samma skola. Vi lever i skilda världar. Det var med stor sorg jag stod i skolan den 10:e juni och insåg att nu går de inte här längre.
Men dessa två världar behöver inte betyda att vi inte kan hänga mer, det är ju skönt det. Tvärtom, vi festar till det och skapar denna fantastiska blogg! Här kommer du kunna läsa våra underliga och intressanta vardagstankar. Inlägg som t.ex Dagens Out-fit eller en tråkig sammanfattning om sin dag är oerhört bannlysta. Inget sådant. Bara roliga funderingar och tankar.
Nästa inlägg skrivs av Gustav. Det är med stor förväntan jag avslutar detta inlägg och välkommnande och lämnar över till Gustav!
Jacob
Anledningen till namnet är den att jag och Gustav inte längre går i samma skola. Vi lever i skilda världar. Det var med stor sorg jag stod i skolan den 10:e juni och insåg att nu går de inte här längre.
Men dessa två världar behöver inte betyda att vi inte kan hänga mer, det är ju skönt det. Tvärtom, vi festar till det och skapar denna fantastiska blogg! Här kommer du kunna läsa våra underliga och intressanta vardagstankar. Inlägg som t.ex Dagens Out-fit eller en tråkig sammanfattning om sin dag är oerhört bannlysta. Inget sådant. Bara roliga funderingar och tankar.
Nästa inlägg skrivs av Gustav. Det är med stor förväntan jag avslutar detta inlägg och välkommnande och lämnar över till Gustav!
Jacob
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
