Gustav, blondera dig.

Gustav har ett problem. Det är inte så jättestort, men ändå ganska: Han kan inte klippa sig utan att någon han känner ser på. Detta för att denna person ska kunna skrika "ÖH, nu räcker det med saxen" Eller, "Nu låter du bli min son/bror/vän/kusin" eller någon annan som kan tänkas följa med Gustav på hans äventyr. Idag var det min tur. Jag ville sätta ner foten och säga "Nej Gustav, du är 16 år och du ska då kunna gå och klippa dig ensam". Men jag kunde inte. Jag hade inte hjärta.

Så kunde det ha varit. Men det var det inte. Jag var med bara för sällskapets skull. Men det var i alla fall han som frågade.. Så där satt jag i soffan på Salong Weis i Alvik och såg på när testar av Gustavs hår långsamt singlade ner på golvet vid Ellinors fötter. Jag drack kaffe, läste veckorevyn och diskuterade blondering med Ellinor. Nu förstår jag verkligen vad Alva menar med "Jacob jag är otroligt glad över att du är hetro, annars hade ingen i hela världen haft en chans mot Gustav". Gud vad jag kände mig parig. Men för tillfället var det inte med Alva. Något som bör sägas är att anledningen till att vi diskuterade blondering är den att jag var farligt nära att lyckas övertala Gustav att lägga pengarna på att blondera sig istället för att klippa sig. Det har varit otroligt roligt.

Jag och min mor har levt i en trevlig liten omedveten bubbla gällande vår katt Nelson. Sen kom Andrea och spräckte den genom att påstå att Nelson var tjock. "Äh, struntprat!" Sa jag och mamma. Men nu har även vi sett det. Han är tjock, det lilla livet. Nelson, som hjälpt mig in på stigen till min drömvärld där han förvandlades till en smärt tiger som jag kunde ta med till första bästa handgemäng. Men nää, den var Andrea tvungen att stänga genom att öppna våra ögon. Det är nu med sorg jag ser Nelsons stora ögon som säger "Snälla Jacob, (ja, han vet mitt namn) kan jag inte få lite mjölk? Eller skinka? Eller en köttbulle?" på morgonen när han inspekterar sin matskål. Han går på kur. Han ska bli hunk. Det är mitt mål.

Jag kan även berätta att 150x60cm Don Corleone nu pryder min vägg. Snyggt. Jävligt snyggt. Precis när jag ska somna tittar jag upp på hans respektingivande profil och tänker "Vi är släkt. Snart kommer det en svart bil och stannar utan för mitt fönster. Ur den kliver två män iklädda rock, svarta lackskor, kostymbyxor och svart hatt med brettet ner över ögonen. Ur rockfickan på den ena mannen sticker boken "Pasta åt hungriga gangstrar, Mama Corleones bästa recept" ut. Knölen på ryggen låter en veta att där förvarar han tryggt sitt thompson-gevär. De ringer på dörren, jag öppnar och möts av att den ena mannen säger "Don is dead. It's your turn now." I bilen påväg till mötet ringer Alva och säger "Jacob, what's all this about?" och jag svarar "Don't ask me about my business, Alva!"

Sen sover jag gott.

Den som kan sin sak kan hitta vissa influnser från Gudfadern-filmerna.

/ The new Don.