Sjuk

Bajs, jag är sjuk. Det är antagligen Alva som har smittat mig, den jäveln.. Jag gick hem innan hk:n och har legat i min säng och tittat på Scrubs sen dess. Det är nog sjunde gången jag ser allt från början till slut.

Igår när det var dags för mig att lämna Göteborg och Alva åkte vi till stationen och gick till perrongen för att hitta min vagn. Jag läste "vagn 13" på min biljett. Man bör veta att det var min far som bokade biljetterna denna gång, jag var inte med. När vi närmar oss vagn 13 ser jag att det står "Familjevagn" över hela sidan. "Familjevagn, vad innebär det..?" Frågade jag. Alva som är lite mer insatt i tågets underbara värld ser på mig och frågar mig om jag "gjort min pappa arg..?"

Väl på tåget letade jag upp min plats och upptäckte att där satt det redan en tjej. Jag sa vänligt att det var min plats hon satt på och hon började fnissa något extremt, detta gjorde även hennes tjejkompis som satt mittemot. Hon som satt på min plats reste sig och sa åt de två mittemot att de skulle trycka ihop sig så det blev tre personer på det sätet.

"Åh, nu ska jag njuta av min bok" tänkte jag. Men det var innan jag insett att jag satt mer eller mindre inuti den charmanta glasburen kallad "Tuffs lekhörna" som innehöll ett tämligen högt antal snoriga barn som kastade klossar på varandra. Nåja, jag lyckades koppla bort och när jag är inne i boken som bäst förflyttas min uppmärksamhet till flickan som satt på min plats men som nu satt mittemot mig och tittade väldigt mycket på mig. Jag hörde hur hon viskade "Han är snygg!" till tjejen bredvid henne som genast viskade "Han kan höra..!" och det gjorde jag. Nu hade jag fått mitt, jag ville bara läsa men tjejen fortsatte stirra på mig. Då tog jag upp min dosa och stoppade glatt in en och då såg jag hur tjejen gav mig en missnöjd blick och jag fortsatte läsa, väldigt nöjd över att jag så enkelt lyckades få henne att sluta stirra. Jag var nästan på väg att ta upp min mobil, ringa Alva och göra min omgivning väl medveten om min status på den fronten, men jag ville inte strö salt i såret på den där tjejen från Degerfors. Häftiga var de som skulle skolka idag också.

Jag har även jobbat otroligt hårt med att föra vidare den underbara gåvan familjen Ohlsson har gett mig: Keso och Blåbärssoppa. Jag har predikat, jag har tipsat och jag har berättat men det verkar inte som att någon riktigt fastnar. Men idag. På Solektionen kom vi in på frukost, och Casper som tycker att min nya frukostvana är ganska konstig påpekade att man kunde äta det också, men en menande blick på mig som tillägg. Då svarade Anders intresserat "Jaha, vem här är det som äter det till frukost?". Jag räckte upp handen och sa att det var jag. Då sa han det. Det som skulle ge honom rätten att bli niad av mig resten av livet. "Ja men det förstår jag, det är jättegott!"

Så mitt lilla korståg sällskapas nu av Anders min lärare. Mycket festligt.

Gustav, du behöver inte oroa dig. Bara för att jag är sjuk betyder det inte att vi inte ska ha Ölar-onsdag. Jag ska se till att bli frisk till onsdageftermiddag.

Jacob