Igår tog jag tunnelbanan in till centralen för att sedan åka tåg till Göteborg. Jag hade sällskap av några vänner till Fridhemsplan men mer kunde de inte bjuda på. På deras gamla platser satte det sig två coola 12-åringar och den ena spelade hög musik från sin ena mobil. Mittemot mig satt det en 20-åring som såg väldigt trött och bitter ut, detta tänkte jag på innan själva händelsen också. Följande hände:
- Snälla, stäng av musiken, sa 20-åringen.
- Nej, byt vagn om du stör dig, sa han som spelade musiken allmänt trotsigt och den andra flinade fånigt.
- Jag är jävligt bakfull och min flickvän gjorde just slut med mig. Stäng av musiken nu.
- Nej.
- Stäng av den NU.
- Nej det tänker jag inte göra.
När kvinnan i högtalarna ropade ut "T-centralen" reste jag mig upp och 20-åringen likaså. Men han gick inte direkt till dörrarna. Han gick fram till killen med mobilen, tog mobilen ur hans hand, gick ut ur dörrarna och slängde mobilen allt vad han orkade i marken. Det var ingen mobil längre. Det var ett mycket svårt pussel, till och med för någon med bra pusselsinne. Dessutom var pusselbitarna tämligen utspridda. Det låg delar från en trasig mobiltelefon på många ställen. Efter att han gjort detta fortsatte han att gå, utan att se sig om och som om inget hänt. Jag började asgarva. Jag skrattade verkligen högt och 12-åringarna gjorde ingenting förrän dörrarna hade stängts, då började de hetsa upp sig och eftersom gärningsmannen nu var borta började de göra hotfulla gester med händerna mot mig och var väldigt läskiga. Jag ringde Gustav och han höll med om att detta var en otroligt rolig händelse.
Gör man en sådan sak, då är man fan arg på livet.
Nu ska vi hyra Britt-Marie från montmarte och se om den som Alva påstår är något att hänga i granen.
Jacob
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar