Jag ber om ursäkt för mitt usla bloggande. Er abstinens kan fan inte vara rolig, så jag får stilla den en smula. Anledningen till att jag inte har bloggat är den att jag har formaterat min dator men den är fortfarande inte riktigt sig själv. Så nu är jag hos min far för att plocka upp några saker och tänkte att jag kunde skriva några rader.
Formateringen var hemsk. Jag lånade en hårddisk av en vän för att kunna lägga över mina viktigaste serier och filmer då dessa är min största trygghet. Men till min förskräckelse insåg jag att jag den siffran som anger hur mycket jag vill spara och den siffran som anger hur mycket den bärbara hårddisken vill att jag ska spara inte kom överens. Med 50GB. Det var med en enorm sorg jag raderade alla mina säsonger av Friends. De som alltid varit där för mig, i ur och skur. Nu är de alldeles ensamma och vilsna ute i cyber-rymden. Jag kan säga att det var ungefär som att förlora en tå: Man klarar sig utan den, men fan vad man saknar den. Den ska ju vara där. När jag insåg att min Friends-mapp var tom var jag i chock och jag var tvungen att smsa Gustav och Alva och förklara hur ont jag hade efter att ha raderat mina älsklingar.
Det snurrar i min skalle
När jag skulle kopiera över det jag ville spara från min dator till den bärbara hårddisken slog jag på Det snurrar i min skalle. Men när den tog slut hände det något. Den började om. Programmet som flyttar över all min musik från datorn till hårddisken hade flyttat alla låtarna. Förutom Det snurrar i min skalle. Detta var det enda jag kunde lyssna på. Så efter 1.5 timmars kopierande vilket betyder ca 23 spelningar av Det snurrar i min skalle satt jag där och rörde mitt huvud på ett extremt What-is-love-aktigt vis i takt till den skånska basen.
Jag och min far har diskuterat FRA-lagen väldigt mycket och han tycker att det är kul att jag är så engagerad. Idag när jag kom in på mitt rum såg jag ett tjockt kuvert ligga på min säng. Jag tog upp det och kände på det. Det var mjukt. Jag öppnar kuvertet och tar ut en vit T-shirt. Men den var inte bara vit. På bröstet stod det stoppafralagen.se. Han är rolig han.
Det var en otroligt trevlig kväll igår. Jag, Alva, Gustav, Felix, Tove, Erik och Måns var hemma hos mig och drack vin. Vi hade det väldigt trevligt men när det var hemgång som stod på kartan sa Alva "Jacob, vi måste gå och leka i lekparken. Den där snurr-grejen ser sjukt rolig ut." Jag och Gustav nappade direkt. Gustav hade en slurk vin kvar så jag tog en kork och tryckte ner den i flaskan. När vi sedan går över vägen för Gustav flaskan mot sin mun, drar ut korken med tänderna och spottar ut den. Jag insåg hur underbart och klychigt gjort detta var så jag var bara tvungen att hämta korken, trycka tillbaka den ner i flaskan, dra ut den med tänderna och ta några klunkar för att sedan låta som en pirat. Detta lekparks-besök resulterade i att jag och Gustav satt på en bänk - illamående efter lite för många och snabba varv på Alvas nyfunna kärlek - och lyssnade på musik med hur konstig världen är som samtalsämne. Detta besök i lekparken tar lätt en plats på mina topp två besök i lekparker, vi hade sjukt kul.
Efter en grym helg med Alva och vänner ser jag fram emot den kommande veckan. Jag ska praoa hos min kusin Niklas på hans väns nystartade företag. Oklart om Niklas har blivit delägare än. Jag ska infinna min på kontoret runt elva på morgonen och då ska jag inta min plats i soffan, prova spel till Jessicas wii och vara lite kundservice-chef. Ni hör ju hur seriös min prao är. Dessutom åker jag till Alva redan på fredag. Seger!
Veckans Fist-fight är nu avgjord. Fidel vann med 4-1. Jag väntar med spänning inför presentationer av Gustavs slagskämpar.
Och bloggandet kommer fortsätta vara dåligt från min sida tills det att jag lyckas styra upp min dator, men häng kvar. Håll lågan tänd. Gustav får skriva lite åt mig.
Ett trött inlägg av en trött Jacob.
söndag 21 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vilket mer parkbesök ligger i toppen?
Skicka en kommentar