"Ja hej, jag heter Jacob..

.. och jag ringer från Norrland mobile event"
Så lät det idag på kontoret när jag fick äran att boka boende åt säljarna som är på resande fot. När jag vid ett tillfälle fick frågan om jag ville att min kusin Niklas och hans säljarpartner skulle tillbringa de önskade nätterna i en dubbelsäng eller i enskilda sängar kom den där känslan av att besitta en stor makt smygandes igen. Jag kände hur djävulshornen växte i min panna och viljan att ställa mig på en stol för att sedan brista ut i mitt mest ondskefulla skratt likaså. Niklas och Mikael i en dubbelsäng, det skulle vara mycket spännande. Men jag var för snäll. Jag sa till den snälla tanten med den gulliga norrländska dialekten att enskilda sängar skulle sitta som en smäck.

Idag har jag lyckats med två konststycken: Först att ta fel tunnelbana. Jag insåg mitt misstag när orden "Stadion" lyckades smita in i mina hörselgångar förbi The Day That Never Comes' högljudda solo. Oväntat muntert klev jag av tunnelbanan och väntade på nästa tåg som skulle få mig in på rätt kurs igen.
Det andra var på hemvägen när jag åkte spårvagn. Jag gick av den bakersta vagnen och klev ner på Alléparkens perrong och när jag promenerade förbi dörrarna till den främre vagnen insåg jag att jag skulle inte alls av här. I önskan om att det skulle bli ett dramatiskt ögonblick som hade passat i en film slängde jag mig igenom dörrarna som höll på att stängas. Jag var räddad. Men något vidare dramatiskt var det inte.
Jag undrar vad det var jag tänkte på så hårt att jag lyckades med dessa två bedrifter.

Elin och Gustav var här ikväll för att äta middag och sedan se på film. Innan middagen satt vi i min soffa och diskuterade Elins dilemman. Elins dilemman viftades ganska snabbt bort och detta slutade i att jag och Gustav - ständigt fnissandes - pratade om en lördagskväll för ett halvår sedan och att vi relativt ofta gjorde sådanadär härligt grabbiga High-fives mellan allt vi sade. Vi blir ofta fnissiga. Det var mycket trevligt. Jag och Gustav hade väldigt mycket att ta igen och prata om, vi hade ju trots allt inte setts på tre(!) dagar.

/Jacob, er ost på pizzan