Eller Veni, vidi, vici..

.. som den den gamle skämtaren Julius en gång sade när han besegrade Farnakus vid Zela. En liten del av denna kunskap har jag Asterix & Obelix att tacka för.

Klockan är 14:14 och gatlycktorna tändes just i min väntan på Gustav. Jag har kommit på en sak om Mulholland Drive som jag måste dela med honom. En av de mest konstiga men även mest intressanta filmer jag någonsin sett. Se den, och berätta sedan gärna för oss om hur ni tolkade denna gåta till film.

/Jacob

Vi kom, vi såg, vi segrade

Idag, efter jag skrivit en matematiktenta som tog lite mer än två timmar begav jag mig hem till Jacob. Han, jag och Felix hade bestämt oss för att se den mycket intellektuella filmen 'Mullholland Drive' som en nära släkting till mig rekommenderat. Jag köpte bullar, Jacob kokade kaffe och Felix ställde sitt humör på 'mogen'. Vi var vuxna.

Filmen var långsamt berättad och inte särskilt händelserik, det var en film att tolka in och när det gått ungefär en timma av filmen fick Jacob ett telefonsamtal, han pausade filmen och började prata.
Jag tittade på Felix och han såg ganska tankspridd och uttråkad ut, jag vet inte riktigt vad som flög i mig men jag sade med en extremt märklig mellansvensk dialekt "Tjena!"(en liten internhistoria).
Felix tittade upp och svarade sedan "Tjena!" med samma konstiga dialekt.
"Tjena!" svarade jag tillbaka.
"Tjena!" svarade Felix.
Vi besvarade varandras hälsningar kanske tio, tolv gånger. Jacob tittade på oss och log, han talade med Alva och kunde inte riktigt dras med i vår märkliga ritual. Än...
När han avslutat samtalet började även Jacob hälsa på oss, "Tjena!". Vi fortsatte kanske en eller två minuter. Vi var inte vuxna längre.


/Gustav

I love resemblance

Jag har länge funderat på en sak: det måste finnas minst en person till på jorden som mer eller mindre ser exakt ut som jag gör. Det är en rolig tanke.

Så, när jag har tagit över världen ska jag skicka ut ett foto på mig till varenda person i mitt rike med en text, något i stil med: "Är du väldigt lik mig? Kom då till mig, resa och lya betalar jag."
Man kan ju alltid behöva en dubbelgångare som världens härskare, men mest för att det skulle kännas väldigt konstigt.

/Jacob

I love answering-machine

Jag har alltid hatat när människor lämnar ett röstmeddelande på min telefonsvarare. Det har alltid bara varit min mor som gjort det, och de meddelandena låter alltid såhär: "Hej Jacob, Det är jag. Ehh, regnar gör det också.. Ring mig!"
Sen fick jag nog. Jag ville inte ha fler röstmeddelanden. Jag ändrade min telefonsvarare till: "Hej det är Jacob, lämna inget meddelande". Men inte ens det funkade. Det blev nästan värre. Nu fick jag meddelanden (av min mor, bara min mor för de andra som ringer har förstått att man inte behöver lämna ett meddelande förutom när det är ett roligt meddelande) som lät såhär: "Hej Jacob, det är jag. Jag lämnar inget meddelande..."

Jag funderade nu på att ändra min telefonsvarare ytterligare en gång, och nu skulle den lyda såhär: "Hej, det är Jacob. Jag kommer vänta med att stänga av den här inspelningen tills tiden tar slut, för då kommer ingen att orka vänta på att pipet ska komma. Jag tror att det kan ta ett ganska bra tag. No talk. You know, two can play that game smartguy. We'll see how you like it. Just total silence..."
Så skulle den låta. I sant Steve Buscemi-manér.

Men inatt ändrade jag mig. Visst, jag har fått ganska många väldigt roliga röstmeddelanden i mina dagar, men de har inte vägt upp mot de där 20 smsen jag fått varje dag om att jag har haft röstmeddelanden. Men som sagt, inatt ändrade jag mig. Jag fick två röstmeddelanden från Alva i Liverpool som innehöll hennes topp 3-bästa saker hon gjort och annat trevligt och ett från Vinnie där han berättade om sin kväll. Det var kul.
Jag får väl ha kvar den hälsningsfrasen jag har nu, och jag får väl ta att min mor lämnar minst ett tankespritt meddelande om dagen för när jag väl får ett roligt meddelande, då är det värt det.

/Jacob

Kom igen nu Jacob!

Vi tar tillfälle i akt och gratulerar Jacob, som blivit klar med samtliga skrivningar och inlämningsuppgifter för terminen. Jag, däremot har lite kvar att göra, men inte gnäller jag för det.

Jag skulle bara, såhär nu på onsdagskvällen, vilja ber er alla som läser detta att skicka ett litet textmeddelande på mobiltelefonen till Jacob Gisecke. Meddelandet i fråga får variera i innehåll, men helst ska det handla om att Jacob ska tagga till och hänga med oss andra pojkar ikväll.
Han är lite trött och känner sig nere. Jag tycker att vi ska lysa upp hans kväll med att skicka några glada och roliga SMS. Förhoppningsvis kommer han piggna till och bli en glad 15-åring, som gärna spenderar vinterkvällen med sina lite äldre vänner (ett år är mycket).



Nu sitter ni säkert och undrar; "Men hallå? Veckans Fist-Fight? Har ni tappat stinget eller?"

Men ack! Vi kommer med en sann kontrovers även denna vecka!
Det är en historisk Fist-Fight (som vanligt...), då vi lade beslutet om slagskämparna i vår käre vän Ludvigs händer, för första gången någonsin.
Vi gav honom fria tyglar att bestämma precis vilken Fist-Fight han ville (känner du som läsare att du vill bestämma en Fist-Fight, hör av dig!). Ludvig, med sitt stora intresse för tecknade komediserier valde Eric Cartman, en tjock, manipulativ 8åring från tv-serien South Park. Samt Bart Simpson, en småkubbig, skateboardåkande 10åring från tv-serien The Simpsons.
Försök att inte bedöma veckans Fist-Fight efter egna åsikter om vilken av tv-serierna ni tycker bäst om, utan visualisera de två små liven slåss och bestäm er efteråt.


Stort tack till Ludvig och personen som uppfann Chilinötter!

/Gustav

Äntligen..

..så har vi fått en liten hint om hur ett slagsmål mellan Tove och Elin skulle arta sig. Elin har nu en plats på vår lista över de hjältar som vunnit Fist-Fights, det är stort. Jag hoppas att hon tar åt sig, för detta är inte en utmärkelse som vem som helst får.

Men jag är inte nöjd. Även fast Elin fick flest röster är jag inte nöjd. Denna Fist-Fight kan egentligen bara avgöras på ett riktigt sätt, och jag längtar något otroligt till att Tove och Elin slåss. Med nävarna. Inga dolkar eller kaststjärnor. Endast deras bara nävar.

/Jacob

Gustav har en ostämd synth

Jag har haft en mycket trevlig helg, men det kan vi ta en annan gång.

Jag tänkte berätta om en ganska finurlig händelse som inträffade mig för någon torsdag sedan. Jag var nämligen osäker på ifall historien var bra gangsterkattmaterial eller inte, vi levererar nämligen endast topp-stories till våra läsare! (även om det kanske inte alltid verkar som det).


Jag och Fanny var ute på en behaglig promenad i vår sannerligen vackra huvudstad. Klockan var ganska sent på kvällen, himlen var alldeles stjärnklar och mörkret lystes upp av gatlycktorna och de varma, inbjudande hemmen som kunde skymtas in genom fönsterrutorna. Det var en kall och alldeles fantastisk vardagkväll.
Vi traskade runt i staden och hamnade efter en stund i Vasaparken.
Det var inte en själ ute på gatorna, och i parken sågs endast ett gäng tämligen unga tyskar som sprang omkring på skridskobanan och verkade ha en lika trevlig kväll som oss.
Stämningen av ödslighet hängde ändå lite i luften.

Vi fantisterade om tyskarnas liv och varför i allsin dar de bestämt sig för att åka hit av alla ställen denna tiden på året. Vi skrattade gott åt deras misstag i semesterplaneringen.
När vi sedan var mitt i parkens dunkla mörker fick jag syn på en liten råtta som sprang över minigolfbanans 9e hål, tre meter bort. Gulligt, tänkte jag.
-"Titta Fanny, en råtta." Sade jag, fortfarande med lite skratt kvar i rösten efter teorierna om tyskarna.
-"Vart? Skämtar du?" Sade Fanny, med extremt allvarlig röst.
-"Nej, titta dä..." började jag.
Jag blev sedan avbruten av det decibell-mässigt högsta sopranskriket jag någonsin hört i hela mitt liv. Det domnade för mina öron, och jag började med ens skratta när jag såg hennes ansiktsuttryck.
-"Men det är ju bara en råttis...?" Försökte jag, i lite gullig ton.
-"NEJ DET ÄR INTE ALLS EN JÄVLA RÅTTIS, HÅLL KÄFTEN!", Skrek Fanny tillbaka så högt hon bara kunde. Hon såg helt galen ut.
Jag tittade upp mot råttan som satt ensam kvar, jag såg sedan i ögonvrån att något rörde sig kvickt, när jag tittade dit såg jag; det var fyra råttor till som kom springandes mot minigolfbanan. Timingen var odödligt perfekt.
När Fanny fick syn på nykomlingarna skrek hon (om möjligt) ännu högre, hon svor och skrek åt de stackars råttorna. Helt utom kontroll.
Råttorna avlägsnade sig sedan in under 9e hålet och Fanny tog mig i armen och drog mig långt, långt ifrån Vasaparken, för att aldrig återvända igen.
Vår stackars Fanny var helt uppblåst resten av kvällen, det är hon iochförsig fortfarande. Jag är inte säker på om hon riktigt har återhämtat sig än.
Hade jag dött den kvällen, hade jag dött lycklig. Har inte skrattat så gott på länge.




Veckans Fist-Fight ser ut att bli en nagelbitare in i det sista, ifall omröstningen blir oavgjord... Får de nästan ta och slåss på riktigt.

/Gustav

I love lamp

Jag har köpt en ny dunjacka. Den är orange. Den är bra om man skulle hamna i en lavin, men dålig om man blir jagad i en skog. Min mor tror att sannolikheten är större att jag blir jagad i en skog än att jag hamnar i en lavin, jag instämmer. Men vi var lite Wild and crazy och köpte den ändå.

Klockan 15:00 tänds gatlycktorna utanför mig. Fan vad jag hatar den här tiden på året.

/Jacob

Fanny gästbloggar!

Hej alla:D

Snarf!

Det är extremt viktigt att ni tar Veckans Fist-Fight på stort allvar denna gång. Det här en av de få Fist-Fights där vi faktiskt aldrig kunnat kora en säker segrare, hur mycket vi än diskuterat och bråkat om saken.


/Gustav

1984, det var ett trevligt år

Jag tror att skunkkött är underskattat. Som vargkött.

Många utav våra läsare har inte ens en aning om vilka Tove och Elin är, så här kommer lite hjälp. Elin till vänster och Tove till höger.
Ni som inte vet vilka Elin och Tove är kan undersöka bilderna och bestämma er för vem ni tycker har den mest lovande kroppshyddan för ett eventuellt handgemäng.

Denna Fist-Fight har varit otroligt diskuterad bland oss killar i "gänget" under en lång tid, och vi har aldrig fått ett riktigt svar. Så nu är det upp till er som står opartiska inför denna Fist-Fight att hjälpa oss att finna sanningen.

/JacobI musiken har vi ett pågående projekt som går ut på att man ska spela in en låt där man själv sjunger. Resultaten brukar vara sannerligen spännande. Nu var det vår tur. Jag och Casper valde den förträffliga låten Söta Lilla Blomma av Tomas Di Leva. Självklart ligger den uppe på internet för att låta den som vill få sin hörselgång smörjd av vår skönsång få det. För det är just vad det är; skönsång. Här kommer länken! Ta er tiden. Det är värt det.

http://se.youtube.com/watch?v=7Utm0s_j0wk

/Jacob

En målsättning

Stress och oro är de känslor som flyter runt inom mig just nu, Samhällskunskapsprov imorgon förmiddag... Gnäll, gnäll, gnäll, jag vet att jag har ett problem, det här måste sluta.



Till uppenbarelsen, häng med nu, för det här är långsökt.
Idag under fransklektionen såg jag att en av mina kollegor hade ett pennskrin med formen av en giraff. Jag gick genast fram till henne (Ebba är hennes namn) och bad att få ta mig en närmare titt. Det var utan tvekan det vackraste pennskrinet jag sett i hela mitt liv, ett sådat ståtligt och vackert giraffpennskrin, tänkte jag. Jag ropade på mina bordskamrater och frågade vad de tyckte.
"Otroligt söt, fast det skulle vart sötare om det varit en skunk", sade Sofia.
Hmm, tänkte jag... Skunk...

Jag har nämligen ganska länge undrat vad för mening skunkarna egentligen uppfyller i ekosystemet, för jag menar, vem vill äta en skunk?
Tänk er nu att en lampa tänds ovanför mitt huvud; Vem fan vill äta en skunk?!

Jag ska, under min livstid, se till att skunken blir en etablerad och respekterad måltid, min absoluta målsättning är att få skunkstek att räknas in på det klassiska julbordet.
Själv skulle jag aldrig sätta tänderna i en skunk, men snart så kommer skunken vara våra barnbarns Janssons Frestelse.

"Per, äter du inte upp din skunkstek så får du ingen efterrätt!" - Gustav Berntsson, år 2062.

/Gustav

Tråkigt?

Här kommer ett tips för er som har lite tråkigt: Var i ett rum där det finns en spegel och stark belysning. Ställ er framför spegeln, blunda och håll händerna för ögonen så att det blir sådär riktigt mörkt. Ta bort händerna och öppna ögonen snabbt och se dina pupiller krympa av det plötsliga ljuset. Det är jättefestligt, jag gör det så fort jag får chansen!

/Jacob

Grattis Jacob! Och AJ!

Jacob klarade sig galant, stolt ska han vara över att ha besegrat den fruktade 'Frestelsen'. Jag hade förstås fullt förtroende från början för vår favoritbloggare, ändå känns det lite som en lättnad att den här hektiska veckan är över. Jag väntade nämligen med spänning på Jacobs nikotin freak-out, där stolar skulle kastas och bord vältas. Men det utbrottet slapp vi! Han fixade det förvånansvärt bra, som hans övervakare godkänner jag med stolthet hans snusfria vecka!

Men nu jävlar, fan va ont jag har!

Jag kom precis hem från en festlig middagstillställning hemma hos Jacob. Jag ursäktade mig efter en delikat pastarätt och begav mig hemåt för att studera samhällskunskap. Väl hemma, brygger jag en kopp kaffe, skivar några bitar rå falukorv (blandningen av dessa smaker alldeles underbar), tar mappen under armen och börjar traska upp till mitt rum.
Sedan innan jag stiger in i sovrummet är det något som händer, jag kan inte exakt säga vad, eftersom det svartnade för mina ögon. Min hypotes är att en av böckerna höll på att glida ur mappen och min manöver för att fånga den fallande boken resulterade i att jag hällde ut hela koppen med skållhett kaffe över mitt vänstra ben. Den direkta smärtan gjorde att jag hoppade till och slog i min vänstra lilltå i dörrkanten. Aj, fy, rackarns, fasen, nedrans, tusans och mördans! Död åt hala mappar och varmt kaffe! Det gjorde ont!

Les Grossmans citat från filmen Tropic Thunder kan sammanfatta mina känslor just nu.
"First, take a big step back... and literally, FUCK YOUR OWN FACE! I don't know what kind of pan-pacific bullshit power play you're trying to pull here, but Asia Jack is my territory. So whatever you're thinking, you'd better think again! Otherwise I'm gonna have to head down there and I will rain down in a Godly fucking firestorm upon you! You're gonna have to call the fucking United Nations and get a fucking binding resolution to keep me from fucking destroying you. I'm talking about a scorched earth, motherfucker! I will massacre you! I WILL FUCK YOU UP! "



Skönt att få skriva av lite hemskheter som fanns inombords. Nu kan vi gå vidare till det väsentliga.
Eftersom jag inte är särskilt duktig på att fixa till och dona med bloggen, kommer veckans Fist-Fight att få ett litet uppehåll (1-2 dagar). Men oroa er inte, jag och Jacob har redan tänkt ut en bra och spännande Fight som förhoppningsvis kommer skapa stor debatt.


Jag skulle vilja be att ni alla håller tummarna hårt för vår vän Alva i Göteborg, hon behöver det! Om vi jobbar tillsammans allihopa, sluter ögonen och klämmer på våra tummar, kanske det kan gå hela vägen.

/Gustav

IN YOUR FACE!

Nu sitter jag här. Med min domare, triggare, min motsats till mentor på telefon. Ja, det är Alva jag pratar om. Och hon hade fel. Åh, så fel hon hade. Och ni andra: Åh, så fel ni hade! Jag klarade det! Jag har varit 100% nikotinfri i en vecka. Nu är det över. Och jag firar för fulla muggar.

Nej, så stor grej är det inte. Jag tar inte mitt bruk av nikotin på så stort allvar, jag har känslan av att mina vänner tar det på större allvar. Jag var helt säker på att jag skulle klara det, det var inget snack. Enkel kaka så att säga.

Men det är ändå med stolthet i fingrarna som jag skriver in mitt namn på bloggens Wall-of-fame. Men denna stolthet är inte mest grundad på min bedrift, utan mer att jag gjorde något som de i min omgivning var säkra på att jag inte skulle klara.

En annan sak är att jag har bevisat att jag kan sluta om jag vill, något som mina vänner inte trott på när jag påstått detta. Men nu är det bevisat, jag gör det för att jag vill, inte för att jag inte kan sluta.

/Jacob

Dag 6

Jag är nu snart i mål. Snart börjar den sista dagen. Mina vener rullar runt under huden, skrikandes efter det gift som får dem att krympa. Stressen har tagit över, det går inte att räkna de pennor och andra saker jag brutit sönder i min panik efter något att göra. Mina humörsvängningar är så okontrollerbara att jag har låst in mig på mitt rum för att min pappa inte ska få en hålslagare eller någon annan trevlig kontorsapparat i huvudet. Jag har dragit ur sladden till telefonen, signalen ger mig huvudvärk som om blixten hade klyvit det i två.

Nej, så är det inte. Det är inte så farligt faktiskt. Det har varit jobbigt, men lättare än vad jag trodde. Imorgon klockan 20.00 får jag snusa igen, för då har det gått en vecka. Inte på torsdag som vi sa först. Ha, Alva, jag kommer klara det!

/Jacob

En delad dröm

Klockan är nu över ett på natten och jag borde sova. Men jag ser Gustavs inlägg och jag kan inte annat än medhålla; under större delen av vår vänskap har vi alltid trånat efter en dans med en varg. Vi har till och med klurat ut hur denna dans skulle se ut. Vi delar denna dröm med samma fascination Gustav, och en dag ska vi dansa med en varg. Även om det innebär att en av oss får ha en vargdräkt på sig. Det skulle ju vara jag som fick ta på mig dräkten...

/Jacob

En dröm

Klockan börjar närma sig ett på natten, egentligen borde jag studera, men det är något som stör min koncentration.
Ni förstår, jag har en livslång dröm (Jacob delar den måttligt också). Jag har alltid velat dansa med en varg. Inspirationen kan spåras till den gamla Kevin Costner-filmen med just namnet 'Dansar med Vargar'. Filmen i sig handlar inte direkt om just själva akten att dansa med vargar, men det är något med titeln som alltid fascinerat mig.

Nu undrar jag, tror ni det är möjligt att kunna arrangera en sån här Vargdans med mig och en varg? Det behöver inte vara någon speciell sorts musik eller plats. Bara jag, en varg och en dans.

/Gustav

Sanning eller konsekvens

Jag sitter och använder min fars laptop och upptäcker att man kan böja skärmen mer än 180 grader. Jag undrar verkligen varför! Har man den på ett bord är det värdelöst, det tar ändå stopp. Det kan vara bra om man har den i knät och ska visa något spännande på datorn för någon mittemot som av någon outgrundlig anledning har sitt ansikte uppochner.

Visst är det en fantastisk illustration?

Jag tror att de lekte sanning eller konsekvens på fabriken när de tillverkade denna dator.

/Jacob

Det vankas slask, mörker och kyla!

Jag är en person som föredrar de andra årstiderna före den kalla vintern. Det är något med att sätta på raggsockorna, snöra upp kängorna och dra över tumvantarna. Den här förberedelsen före varje utflykt, livet blir lite mer som en önskan att stanna hemma. Inte att gå ut och tävla om vem som kan få sina käraste kroppsdelar mest skrumpna.

Det här är väl den enda skillnaden mellan mig och Gustav. Och våra åsikter om Seinfeld.

Karln har varit på 7-eleven!

Vilken kväll det var igår. Min syster Jennie hade premiär på Dramaten med sin pjäs Kasimir och Karoline. Den var tysk. Författaren var tysk. Regissören var tysk. Halva publiken var tysk. Korven jag åt i pausen var tysk. Halspastillerna jag blev bjuden på under föreställningen var tyska. Till och med själva pjäsen var tysk, men det hängde jag inte riktigt med på.

Efter teatern var min plan att först kika förbi min vän Lina på nybrogatan som hade fest men bara vara där en kortis för att sedan åka till Måns i det trygga Bromma. Den planen höll i kanske en timme. Planen följdes till punkt och pricka tills det att jag gick från Lina och såg Jennies kompisar på Frippe (en bar som gillar dramaten, typ.) De vinkade in mig och jag lyckades faktist komma in. Jag kunde även köpa i baren; jag var ju 29 trots allt. Det var väl när Eva vinkade in mig som planen gick i stupet.
Klockan tickar och vi har väldigt roligt. Det är några av Jennies kompisar och hennes pojkvän Linus. Till slut ringer Jennie och säger att nu är hon klar med middagen med de snoffsiga tyskarna! Så vi beger oss mot dramaten igen för att gå på premiärfest.
Helt plötsligt upptäcker vi att vi förlorat Linus. Han är borta. Det blir kallabalik i vår skara på sex personer som förvirrat springer runt och letar efter Linus och det område vårt letande täcker är väl 10x10m. Så farligt var det inte, Linus dök upp igen ganska snabbt och började bjuda alla han såg på tuggummi. "Karln har varit på 7-eleven!" Utrbister då Eva, vilket jag fann underhållande.
Under besöket på Frippe pratade jag en kortis med Alva och under samtalet såg jag en kvinna som jag trodde var min mor, men jag kom på att det var det inte. Fem minuter efter att jag lagt på såg jag att det var min mor.

Väl på premiärfesten fanns det: Skådespelare, tyskar, vin, tyskar, min mor, tyskar och Jennies kompisar.
Alla dessa tyskar var tydligen regissörer från Berlin eller helt vanliga gubbar som rest till Stockholm för att se på denna pjäs. Allt jag ville göra var att gå fram till förste bäste tysk och citera en Hassan där de ringer till ett tyskt vandrarhem. Detta samtal skulle väl låta ungefär såhär: "Mm, jah, mhm, jah jah.. Mm, telefunken, jah! Mm, was ist das? Das ist was! haha! Ser schön? Ja, jag ser sjön."

Kul var det. Nu ska Gustav komma, och vi ska plugga. Hur ambitiöst är inte det?

/Jacob

Det vankas vinter!

Jag är en person som föredrar den kalla vintern före de andra årstiderna. Jag är medveten om att jag står ganska ensam i den meningen, då jag vant mig vid höjda ögonbryn och undrande blickar. Det är något med att sätta på raggsockorna, snöra upp kängorna och dra över tumvantarna. Den här förberedelsen för varje utflykt, livet blir lite mer som ett äventyr!

Det är en stor dag för mig, det är en dag jag aldrig med allvar trodde skulle visa sig, ett drömscenario jag alltid kunnat använda som ursäkt till varför jag rör på mig så lite. Det här är nämligen dagen då jag inkasserar ett gymkort. Det kan vara svårt att tänka sig mig springandes på rullbandet med svetten rinnande över ryggen och ansiktet, men förhoppningsvis kommer det inte bli en alltför ovanlig syn i framtiden.

Det smarta i mitt läge skulle vara att hålla det här helt hemligt. Syftet skulle vara att ifall jag misslyckas och slutar träna efter tre veckor, kommer förnedringen inte bli lika total, eftersom endast ett fåtal kände till vad jag höll på med. Men nu visar jag er hela handen och hoppas att jag kommer bli en aktiv tonåring!

/Gustav

Dag 3

Dag 3 inleds nu, jag leder fortfarande över frestelsen.

Sedan tidernas begynnelse (starten av denna blogg alltså) har människor förbannat sig över att man inte har kunnat kommentera om man inte har ett google-konto. Och nu när vi har fixat så att alla kan kommentera har det varit en människa som tagit sig friheten att kommentera och han/hon skrev "bond suger" på Gustavs inlägg. Det är intressant.

Alva ställde en smart fråga: "Men hur avgör ni vem som vinner Fist-Fighten? Är det den som vinner i verkligheten eller den som får flest röster?" Svaret är den som vinner i verkligheten (jag alltså) så den grymma undersökningen här på höger sida är ganska värdelös just i denna Fist-Fight, förutom att den gör mig mer taggad. Men i fortsatta Fist-Fights är den guldvärd.

Gustav, förresten, det är inte läge att leka när det spökar i tvåan, eller hur? Det tror jag att alla som åkte på tunnelbanan från Fridhemsplan mot Vällingby inatt blev medvetna om. Och Tack Elin S för din expertis i svåra tunnelbane-dilemman!

/Jacob

Rock

Jag ringer Gustav:

- Hej Jacob! Är det rock?
- Det är Rock n' Roll! Hos mig!
- Fest! Jag kan duscha hos dig va?
- Självklart.
- Bra, tja!
- Tja.

Detta telefonsamtal betyder att Gustav ska komma hem till mig och vi ska se senaste South Park.

Ja, vi är konstiga.

/Jacob

En Uppenbarelse

Precis nu när jag skulle börja skriva insåg jag med ens att det enda jag egentligen gör när jag agerar skribent på denna otroligt teknologiskt upprustade hemsida, är att gnälla. Jag gnäller som en äldre utan tänder! Som en norrlänning (no offense, ni har det vackert där uppe) på a-kassa! Som en Alexander Lindskog som inte fått sin juice!

Det första steget till komplett rehabilitering är just att erkänna att man har ett problem. Skönt att ha det överstökat, resten borde vara en enkel match?



Middagen inväntas, och mina händer börjar bli skakiga på grund av undernäringen som spökar i mina leder. Jag ska med ens efter dagens favoritmål sätta mig ned med matematiken. Denna underbara värld av X och Yn faller mig tyvärr totalt ointressant, ändå måste jag stiga in i den och fäkta av de svåra problemen och finna lösningarna!


En fråga; Jag tyckte (som Jacob och förhoppningsvis resten av världen) att nya Bond-filmen var en stor besvikelse. Det var en förolämpning mot alla James Bond-fans på hela vår klotformade planet. Men jag kan inte hjälpa det, jag tycker nya Bondlåten är bra! Jag tycker verkligen, verkligen, inte om 'sån' musik i vanliga fall, men den ... Ja, jag kan inte förklara det, den är bra. Förlåt.

/Gustav

Vilka framsteg!

Vilka framsteg vi gör här på bloggen, nu är inställningarna ändrade så att alla kan kommentera, även de som inte är medlemmar. Allt som krävdes var att kryssa ur en liten ruta inne på inställningar. Tänk vad krångligt det ska vara nu för tiden.. Så kommentera för fullt, lämna gärna en uppmuntrande kommentar, något konstigt eller en liten anekdot. Vad vet jag? Ni sätter gränserna!

/Jacob

Rain

Nu regnar det inlägg. Vi har hittat en underbar funktion på denna charmanta hemsida. Ni kan se den på höger sida, under vår Wall-of-fame. Denna funktion lämpar sig ju oerhört bra till vår blogg då vi kan använda den till våra Fist-Fights! Nu behöver ni inte komma till oss med er röst, nu kan ni rösta direkt på sidan. Självklart kommer vi att uppdatera den så att den stämmer med den pågående Fist-Fighten. Så för guds skull, rösta!

/Gustav och Jacob

V. 47

Denna vecka har vi valt en lite mer aktuell Fist-Fight (se gärna föregående inlägg). Det är en av de mer spännande i sitt like, då en deltagare är skribent på denna blogg, samt att Fighten faktiskt kommer att äga rum.

Nu kommer er lojalitet som läsare att sättas på prov; vem tror ni vinner denna geniala Fist-Fight? Vi vet ju vad Alva tror. Tror sig veta till och med.
Och här kommer den.

Jacob vs Frestelsen

Nu ska vi se på Zeitgeist, så det så.

(Vi båda röstar på Jacob, utan tvekan.)

/Gustav och Jacob

En man som kan motstå frestelser

Jag har under en lång tid påstått att jag är en man som kan motstå frestelser i alla dess former. Alva har inte riktigt trott på detta påstående utan har nu gett mig en utmaning: Jag ska vara snusfri i en vecka. Min nuvarande dosa är slut imorgon och då börjar det. Nästa torsdag går jag i mål alltså. Enkel kaka säger jag, jag kommer att klara det. Inte en chans säger Alva, hon ger mig två dagar. Gustav ger mig tummen upp och önskar mig all lycka på vägen. Om jag nu lyckas kommer jag för alltid vara mannen som kan motstå frestelser i Alvas ögon.

Jag kommer självklart att meddela hurvida jag lyckas eller inte.

Gustav kanske slänger in ett inlägg om detta då han har tagit på sig rollen som min bevakare, ganska mycket för att Alva ska vara helt säker på att jag inte fuskar. Jag som trodde att hon litade på mig..

Vi ses på torsdag
/Jacob

Konsten att resa i tiden..

..är inte så märkvärdig som många tror. Jag är 13 igen.

/J

Quantum of Solace

Jag, Gustav, Erik och Axel begav oss till staden igår. Vi skulle se den nya Bond-filmen.
När vi hämtar ut biljetterna var det en timme och 13 minuter kvar tills det att filmen i fråga skulle börja. Så vi slår oss ner på en bänk inne på biografen Rigoletto och leker filmleken (Precis som namnleken). Mitt i leken ser Gustav den f.d arkadhallen som stod gömd inne i ett hörn bakom ett enormt plakat om en ny film från Pixar. Vi rusar dit och jag ser till min förtjusning en sådandär maskin där man skjuter på skärmen. När jag kommer närmare ser jag "error 25" lysa på skärmen.

Detta tillfälle har klättrat upp till plats tre på min besvikelse-lista. Först kommer den där gången när det stod en Spider-man-dräkt i hallen som jag bara gick och väntade på att få. Sen visade det sig att den inte var till mig. Tvåa kommer Quantum of Solace. Herregud. Ingen handling, allt var oklart och allt var ologiskt. T.ex. Varför skulle de träffas på en teater och prata med varandra över ett fånigt head-set? Och vad var Quantum? Det nämndes två gånger. Och vad hände med frannen?

/Jacob

Ett kilo Chilinötter

Jag ska iväg snart, så jag ska fatta mig kort. Igår kväll köpte jag (som förväntat) ett kilo chilinötter, jag hade planerat att dela dessa med några vänner som jag ska träffa ikväll. Imorse, när jag steg in i köket upptäckte jag dock till min förskräckelse att en tjuv hade brutit sig in i mitt hem och ätit upp nästan halva påsen! Jag blev förargad och svor evig hämnd mot den person som öppnade min oöppnade påse och slukade halva dess innehåll. Såhär såg påsen ut igår, i sin kompletta skönhet, och här har vi påsen i sitt nuvarande skick.

/Gustav

Tre timmar...

Innan jag börjar gnälla ska jag hälsa Jacob välkommen tillbaka till internet, skönt att ha dig hemma igen!

Hursomhelst

Tre... Jävla... Timmar...

Precis så lång tid tog det för stackars Gustav och de andra jämngamla tonåringarna att genomlida den oändligt tråkiga övningskörningslektionen på körskolan. Skolan i fråga har samtidigt det oändligt idiotiska namnet "Brommarondellen". Det var tre sega timmar som till större delen handlade om hur viktigt det mytomspunna säkerhetsbältet är att spänna över sig (VARJE GÅNG MAN ÅKER NÅNSTANS!), men än dock fanns det tillfälle för er käre Gustav att göra bort sig.

Vår instruktör Henrik berättade glatt om hur många lektioner varje person bör ta innan han/hon ska ta sig en funderare ifall han/hon ska ta och göra 'uppkörningen' respektive 'teoriprovet' (superintressant för oss som bara vill börja övningsköra!). Någon av föräldrarna som hade lite självförtroende och inte var lika uttråkad som resten av oss ställde frågan "Har du misslyckats med en elev någon gång?" - "Njae, det har jag väl int, det var en tjej förra året som fick ta 96 lektioner", Henrik hade en underbar norrländsk dialekt. Min pappa vände sig mot mig och sade;
"Åk taxi, för helvete, resten av ditt liv."
Jag kunde inte göra mycket annat än att småflina resten av föreläsningen. Detta var inte fullt så passande när Henrik visade en otroligt hemsk australiensisk film om bilolyckor (jag garvade vid helt fel tillfällen).

Sen tog jag också det sista kaffet i pausen, en äldre herre blev enormt besviken.

Jag dränkte mina skuldkänslor med att köpa ett kilo chilinötter, det känns bättre nu.

/Gustav

Avvänjd?

Vad har hänt med mig? Jag har ju internet nu. Nu kan jag besöka världens alla hörn med några klick med musen. Nu kan jag göra vad fan som helst. Men jag vet inte vad jag ska göra. Jag har kollat facebook, Alvas olika sätt att offentliggöra sitt liv, fragbite och msn. That's it. Jag känner mig handikappad, jag vet verkligen inte vad jag ska göra.
Har jag blivit avvänjd?

/Jacob

Das Auto?

Anledningen till rubriken till det förra inlägget är: Efter denna alldeles för långa period utan tillgång till internet så har jag tittat på tv. För första gången på kanske tre år så har jag på riktigt satt mig framför tv:n och planlöst bytt kanal. Regelbundet dessutom. Och då har olika slogans från diverse reklamer svetsat sig in i min hjärna. Nu tog den ärrade, hesa, mörka och spännande rösten från Volkswagens reklam överhanden och jag skrev "Das Auto" som rubrik mot min vilja. Förövrigt så tycker jag att han får till en riktigt oklar konstpaus mellan Das och Auto.

/Jacob

Das Auto

Efter en timme i i telefon med Robert som halvtrivdes med sitt jobb som telefon-support på Dell så är min dator nu fixad. And it feels great. Nu kommer jag bara ägna mig åt att ladda ner alla nödvändiga saker som vlc, msn, winamp osv. Och en hel del planlöst surfande, jag har ju en himla massa att catcha upp efter en för lång tid utan internet.

Sen önskar jag lycka till till Robert om att han ska lyckas med sina drömmar om ett tandpetar-inriktat företag. Lustig kille den där Robert.

/Jacob

There was blood

Idag har jag förövrigt haft en gaffel instucken i min hand. 1.5cm av gaffeln var inuti min tummuskel. (Denna del påstås vara den godaste delen på människan för den som är inne i den svängen eller för den som vill ha ett nybörjar-tips.) Och ja, jag mätte. 1.5cm.

Jag såg väl ut ungefär såhär.

/Jacob

Lova och usb

Min dator är fortfarande paj. Just precis, fortfarande. Nu sitter jag på min grannes dator för att stilla min smärtande hunger efter det fantastiska nätet. Men det var inte för att få komma in på facebook, eller som en annan tonåring; kolla på porr. (Jag jobbar inte så) Nej, jag har bestämt mig för att för en gång för alla fixa min jävla dator. Jag tänkte "Shit vad smart jag är" när jag hittade serienumret på min dator, gick in på dell.se och började leta efter drivrutiner. Jag måste ha dessa till mitt nätverkskort som inte fungerar utan dem. Och om man inte har en skiva med dem på (som ingen har, man fick inte med en sådan skiva med datorn) så måste man, precis, ladda ner dem från internet. Och jag som trodde att ironin stod på min sida. Men när jag hittade de rätta drivrutinerna kände jag en enorm lättnad inom mig. Det var fantastiskt. Jag klickade på knappen som leder en vidare till den härliga nerladdningen men det enda som kom upp var "Filen är raderad." Dell har alltså raderat de drivrutiner som jag behöver för att min dator ska fungera. Bra jobbat!

Jag får väl ta och gratulera Josef. Grattis.

Och sitter någon på drivrutinerna för en Dell Dimension 5150 till ljudkortet, grafikkortet och nätverkskortet så tar jag gladeligen emot ett mail med dessa bifogade.

/Jacob

Wall of Fame

Det här med betydelsen av att hamna på vår 'Wall of Fame' har inte riktigt klargjorts känner jag.

En Wall of Fame är kort sagt en plansch eller vägg där personer som åstadkommit stora saker får sina namn uppskrivna. Är du intresserad av att hamna på vår Wall of Fame måste du göra följande; Vinna en 'Veckans Fist-Fight'.
Det kan kännas som en omöjlighet, men jag och Jacob är öppna för förslag ifall ni skulle vilja ställa upp i en Fist-fight mot en värdig motståndare (en kändis, svan / annat elakt djur, eller bekant är kalasexempel).

Men vart någonstans finns den här väggen? Vafan liksom?
Vi hoppas att inom en snar framtid kommer väggen kunna pryda på den här textens vänstra sida, vi måste bli lite bättre på layout bara.


Jag ska ta tillfälle i akt att gratulera Josef Stalin som enligt vår omröstning besegrade Saddam Hussein i Veckans Fist-Fight v.45. Det var en jämn Fight och den gamle Sovjetdiktatorn vann med endast två rösters marginal. Grattis Josef, du förtjänar din plats på vår Wall of Fame (som är ganska upprörande faktiskt, både Fidel Castro och Josef Stalin är med!)


/Gustav

Namnsdag

En fråga; Vem är det som bestämmer vilka namn som får dagar och vilka dagar?

Idag har det mest hatade namnet i världshistorien namnsdag. Jag fick äran att ha namnsdag denna dag jag också, jag vill finna personen som bestämde att Gustav och Adolf skulle ha sina stora dagar på samma dag. Sen ska jag slå honom.


Vi ska på fest
Vi ska på fest
Och den som dricker mest
Kommer hångla med flest
Vi ska på fest


/Gustav

Precis som ni förväntade er...

...Gustav och Jacob valvakade denna dimmiga novembernatt. Vi skriver detta tillsammans, en historisk händelse i vår nätta bloggkarriär.

Historia har skrivits. Man skulle kunna tro, att när Jacob och Gustav kommer till skolan med kalufsen åt alla håll och knappt besitter förmågan att tala sammanhängande, att vi är bakis. Men nej, vi är fan vakis. När detta ord uppenbarade sig i vårt vokabulära förråd låg vi nästan på den kalla marken vid Ålstens Gårds spårvagnsstation. Så barnsligt förtjusta var vi över vårt otroliga fynd när vi kom på detta ord.

Men lite seriösa ska vi väl vara, vi har ju trots allt bevittnat varenda sekund av de valvakor som sänts på tv. Ett historiskt val, en historisk natt. Jacob och Gustavs puls var i ärlighetens namn högre än vad den brukar vara, vi var engagerade på riktigt. Nackhåren restes högre än någonsin, när den fria världens nya ledare Barack Obama steg upp bakom podiet.

Senator John McCains tal efter resultaten färdigställts var ett tal som skenade rakt in i våra hjärtan, trots vår politiska läggning. Även den mest liberala européen fick sig en känsla av att vara en sann amerikan, som kämpat och slitit hårt för det land som vi alla älskar. (Här måste Jacob berätta sin egen åsikt. Det var ett väldigt bra tal, that's it.)

Det har varit en härlig natt fylld av skratt, kaffe, chips, Filip & Fredrik, glädje, förvånansvärt lite trötthet och hundutsläpp. Vi har haft det väldigt trevligt trots att våra vänner som vi planerade valvakan med ej närvarade under småtimmarna. (Ludvig, Erik, Måns, Felix. Jävla bangare.) Men självklart hade vi det grymt. Vi hade ju trots allt inte setts på alltför länge. Ni vet att vi är de sista som bangar på vad det än handlar om, när det än handlar om och vilken destination det än handlar om. (Nåja, lite får man väl överdriva.)

Nu ska vi bege oss till skolan utan att ha sovit en blund, och så jobbigt blir det nog inte.

/Gustav och Jacob, era valar i vaken.

Det är rökt

För två veckor sedan fick jag beskedet att jag antagits till Blackebergs Gymnasiums Idrottsförening. Fullblodig medlem blir jag först imorgon, ikväll fick jag dock mitt första uppdrag.

Jag ska baka en kaka till imorgon.


Mina kokkonster har tyvärr redan sett sin guldålder (en egen specialare jag körde mycket under tidiga tonåren var Billy's Pan Pizzor, 146 sekunder i min mikrovågsugn, de blir inte godare), jag kan inte ens steka ägg nu för tiden. Jag föreställer mig ansiktsuttrycken som kommer framalkas hos mina kollegor när de sätter tänderna i min sockerkaka, de ser ut som utomjordingarna i Bad Taste.
Min förra granne Carolina sade ofta att hemligheten bakom hennes sinnessjukt goda kanelbullar var kärlek och omtanke. Det kommer krävas en jävla massa av båda, jag får satsa stenhårt.
Den kommer inte bli god.



Stalin leder, kom igen nu alla Saddam-anhängare!

/Gustav

Varg

Idag har varit en värdefull dag, väldigt mycket saker har hänt. Vi går inte in mer på det.

Äntligen äntligen äntligen är Gustav hemma. Du var borta lite för länge. Jag kastade ett antal sms på Gustav igår i tron om att han skulle komma hem igår, men inte fan gjorde han det. Smsen löd väl på ett ungefär "RIIING!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" Och "RIIIING!!! Även om klockan är för mycket för ett telefonsamtal till och med för mig, RIIIING!". Och visst ringde han. Bara det att det var en dag senare än vad jag räknat med. Det var dags för frukost, jag och Alva satt och njöt som bäst av våra underbara mackor (Ciabatta, rökt skinka, ost, tomat= mm) när jag hörde min telefon ge ljud från sig på övervåningen. "Nu är det den sketna väckarklockan" Tänkte jag och tog mig upp för trappan med stora kliv. Men det var inte väckarklockan. När jag lyfte upp min telefon skådade jag på den lilla Displayen: En bild på en man som gör en underbar grimas, ett oerhört bekant telefonnummer och namnet Gu7bv (en historia för sig). Jag svarade med att skrika hans namn så högt så att min röst inte klarade det. Han var hemma.

Mycket regn säger du? Då är du ren på ett sätt alltså..

Världsekonomin rasar, banker går i prutten, människor förlorar alla sina besparingar och på sida sex uttalar sig Kungen. Men inte om den ekonomiska situationen, nej om något viktigare. Vår kära kung pryder uppslaget med citatet: "Skjut mer varg!"
Han är go den där Calle. Happy Hunting.

Min flickvän Alva spelar i ett band. Clemens non Papa heter de, genren är oklar. Förra lördagen fick jag äran att se dem spela på en svartklubb som heter underjorden. Jag har aldrig i hela mitt liv varit mer missanpassad. Temat var väl rätt och slätt svart, och det räckte med att inte ha ett anarkistmärke på sig för att hamna på min sida av planen. Det var en grym spelning! De är mycket duktiga och jag fick faktist hänga min jacka back-stage. Sen var spelningen slut, och där stod jag. I chinos och en rugbytröja. Bland aktivister och anarkister. Men det var skitkul, verkligen. Jag hade en mycket rolig kväll, och bortsett från mitt klena försök att passa in genom att låna en pin av Alva som på lagom avstånd såg ut som en moderat-pin, så brydde jag mig inte. Jag hade kul. Och Alva, du passade inte heller in. Inte alls.

/Jacob

Festligheter och åter Kattligheter!

Jag har nu återvänt från min två veckors vistelse i de östliga tropikerna, äntligen hemma!
Jag är fruktansvärt trött, men jag ska skriva ändå. Våra läsare skall känna sig säkra på att vi levererar helt värdelös information till dem i alla väder och tillstånd!

Det har varit en lärorik semester, fylld av monsunregn, fotmassager och bedrägerier (alla djävlas bara med varandra där nere). Jag känner mig helt klart mer berest, beläst och belevad.

Vi landade i Bangkok, bytte sedan till ett inrikesflyg mot Krabi. I den sistnämnda staden träffade jag en finurlig typ.
Jag stod med familjen och väntade på våra resväskor som skulle komma farandes på rullbanden, det tog lång tid och det var kallt i lokalen på grund av den enormt påvridna airconditionen.

-"Har du mycket incheckat bagage?" frågade en mansröst med norrländsk accent.
Jag vände mig om och såg att mannen talade till mig. Personen i fråga var en äkta stereotyp av en BacardiBerra.
(För er som inte känner till innebörden av en BacardiBerra; det är en man med härkomst från norra Norrlandsregionerna. Han arbetar långa och hårda skift, ofta i fabriker av olika slag, han lever enkelt och sparar alla sina pengar till långa utlandsresor. Kännetecken; kraftig överkropp, hawaiiskjorta, shorts och ryggsäck.)
-"En väska. Jag packade ganska lite, har du?" svarade jag.
-"Jag har den här" BacardiBerra ruskade på sin ryggsäck "två par kalsonger och en till t-shirt". Berra tog upp sin snusdosa och började baka. Jag tror alla har en rövarhistoria om hur stor prilla de sett en norrlänning göra, men det här var den jävligaste av dem alla. Prillan Berra bakade var stor som en biljardkula!
-"Oh... Hur länge ska du stanna?" frågade jag.
-"Två månader, fan ska man stanna i Sverige nu när det blitt så kallt. Bättre här, snyggare brudar, billigare sprit..." Berra käftade in den enorma prillan, den var större än hans mun.
-"Det säger du inte" sa jag.
-"Jo fan, det säger jag." svarade BacadriBerra.
Stereotyper finns verkligen på riktigt, tänkte jag för mig själv.


Jag har tänkt noga, vridit och vänt på den här veckans Fist-Fight och kommit fram till två motståndare värda varandra.

Saddam Hussein vs Josef Stalin.
Ni röstar genom att skicka ert svar till mig eller Jacob!

Och på tal om den gamle räven, tror jag bestämt att jag ska ringa och väcka honom nu.
Ha en bra vecka!

/Gustav, er pilot på flygplanet.

Fan ta Gossip Girl..

..Jag skulle ju plugga. Min bärbara telefon har ringt sitt sista samtal. Något slags oidentifierbart pulver eller någon oidentifierbar vätska som sedan förvandlats in till pulver har letat sig in i telefonen där man sätter in den i laddaren. Så nu står Chargelampan där och blinkar för att tack vare pulvret eller vätskan glappar telefonen mer än aldrig förr. Herregud vad den blinkar. Och som om det inte vore nog blinkar den inte ens i takt, den väljer helt själv när den ska lysa eller inte lysa så den är inte bara oduglig som station för telefonen, den är inte ens duglig som en portabel discolampa.

Jag ska nog skicka in den till ett labb där de får köra lite olika tester för att få reda på vad detta pulver är för det ser - tro mig - sannerligen spännande ut.

/Jacob

Just precis, den gamle stöten

Har suttit i tre timmar och jobbat på mitt svenskprojekt om Harry Martinson. "Ah, den gamle stöten!" Tänker ni då. Hittills har jag åstadkommit: Fått ner första säsongen av Gossip Girl (efter pistolhot), tre avsnitt av West Wing, pappas uppslagna Litteraturhandbok och en tidslinje som ska skildra Harrys liv. Det är två stolpar på linjen; Hans födelse och hans död.

Det går bra.

Hösten kom idag och tog mig med storm. Den gjorde mig medveten om dess närvaro. Allt jag vill göra är att krypa in under sängen, knipa ihop ögonen och önska mig bort dit jag inte kunde lämna någon släktklenod på balkongen för då kunde aporna ta den eller vid poolen där den homosexuelle servitören gjorde uttryck för sin förtjusning över att jag äntligen tagit mig upp ur sängen.

Och om ni undrar om jag till slut smakade på rönnbären kan jag säga att det gjorde jag inte. Och suget efter dem har avtagit i och med att de nu ser ut som Dr.Kelso gör efter en dos lavahett kaffe i ansiktet. Exakt, Good splotchy Dr.Splotchy. De ser lite molokna ut när de hänger där alldeles skrumpna och med olikfärgade skal. Lite svarta är de på vissa ställen också.

/Jacob, er sax på Karolinska (Inte okej, jag vet..)

Big brother's watching you

Detta inlägg innehåller inga protester mot den kommande FRA-lagen.

Som son till en av medlemmarna i den mycket respekterade bostadsrättsföreningen Paradiset får jag ibland en del viktiga uppdrag. Idag bad min far mig att dela ut lappar om att den sedvanliga höststädningen står i farstun och klampar. När jag delade ut som bäst kom jag till en brevlåda som vaktades av en sopandes gubbe som tittade surt på mig när han insåg att jag var på väg att lämna någon ovälkommen reklam i hans stora svarta brevlåda (Trodde han ja). Meningen "Vad är det du stoppar i min brevlåda nu då unge man?" kunde jag knappt urskilja ur ljuden från hans aggressiva rörelser med kvasten. "Ett brev från de högre makterna, från Big brother. Se det som en order." svarade jag och stoppade ner det hurtiga brevet som innehöll fraser såsom: "Möt väl med kvasten!" i brevlådan och gick vidare tämligen nöjd med mitt svar.

Dagens citat av Anna som jag spenderade en stund i staden med idag: "Fan, det står ju verkligen NK på NK-loggan!"

/Jacob, er urspårning hos SJ (SJ har tappat fokus.)

Hejdå Sverige!

Det är med tunga fingrar jag skriver detta avskedsinlägg, slutet har kommit klampandes alldeles för fort och snart är min närvaro i detta gurkformade land ett minne blott. På lördag bär det nämligen av, jag reser till Thailand!

Jag är säker på att ni har tonvis med frågor och jag ska försöka svara så utförligt som jag bara kan. Frågorna som med all säkerhet bränner på era tungor bör lyda såhär.

A) "Hur fan blir det med bloggen??? Jacob har ju för fan inget internet!!!"
Er oro har full förståelse av oss, men vi försäkrar er att läget är under kontroll och att upplopp eller statskupper inte bör vara en nödvändighet i nuläget. Jacob flyttar hem till sin underbara dator i Nockeby och kommer ha full tillgång till det enorma, fantastiska nätet!

B) Hur jävla länge blir du borta?
Två veckor

C) Har du packat allt?
Nej, har inte börjat.

D) Är du förväntansfull?
Ja

E) Växer det palmer i Thailand?
Ja (Bevis) "Mycket få av palmerna tål kyla och därför förekommer de som vildväxande nästan enbart i världens tropiska och subtropiska områden. De härdigaste palmsläktena är Trachycarpus, som härstammar från östra Asien och Rhapidophyllum från sydöstra USA. I södra Europa finns två inhemska palmarter: europeisk dvärgpalm (Chamaerops humilis) som är vanligast i Portugal, Spanien, Frankrike, Italien och på Malta samt Phoenix theophrastii som förekommer på Kreta och i södra Turkiet." (Bevis)

F) Kommer du bränna dig?
Det mesta pekar tyvärr på det, jag får ofta brutal soleksem.

G) Kommer du få nån thailändska på kroken?
Förhoppningsvis inte, jävla slavspråk.


Fick ni inte svar på just er fråga går det bra att skicka ett litet meddelande till mig så ska jag försöka svara!

Farväl Sverige, vänner och bekanta.

/Gustav, ert gitarrsolo i favoritlåten

Hoppla, det var ju vecka för en vecka sedan också!

Min käraste av vänner, Jacob, glömde nämna hur det gick i förra veckans Fist-Fight, den som utkämpades mellan mina Top tio bästa låtar genom tiderna mot hans.
Men icke skall vi förtynga hans redan illa tillstånd (träffade honom idag, en vecka utan internet har inte gjort honom gott). Han hade annat i tankarna.

När vi slog ihop rösterna visade det sig att min lista vunnit med 12 rösters marginal över Jacobs. Gustavs "Top tio bästa låtar genom tiderna" får naturligtvis en plats på Gangsterkatten.blogspot.com's Wall of Fame.

Till denna vecka tror jag på Oprah!

/Gustav

Formsvackor och åter formsvackor

Det är inte okej, jag vet. Men jag har en ursäkt: Min dator är i den största formsvackan jag någonsin skådat. Ljudkortet är inte installerat och internet funkar inte. En dator utan internet är som, just det, bröd utan korv. Fast den tillfredställer fortfarande några av mina behov för att klara dagen: De små underbara spelen som kommer med. Harpan. mm, MS Röj, Hjärter. Så genom att plugga in högtalarna i min kära mp3 och spela ett skönt parti hjärter eller slå mitt redan gudomliga rekord på harpan så har jag ändå rätt skaplig underhållning. Vid upptäckten av min brist på anslutning till det världsomspännande nätet såg jag en bild framför mig. Denna bild föreställde mig ihopkrupen i fosterställning så långt in i ett hörn jag kan komma mumlandes ohörbara förklaringar om min saknad.

Jag klarar min rätt bra.

Nu är jag hos Gustav och jag kände mig skyldig att förklara min frånvaro från bloggen som jag håller så kärt. Jag hade hoppats att Gustav skulle skriva lite mer, för att kompensera lite för the lack of skrivande från min sida, men icke. På måndag kommer jag kunna skriva lika mycket som förut om inte mer, Gustav lämnar ju trots allt vårt kära Sverige och tar en bit av mitt hjärta med sig. O ja Alva, du har tur.

Sist men inte minst vår efterlängtade Fist-fight!

Hillary Clinton Vs. Oprah Winfrey (Mm, länkar i texten..)

/ Er saknade bloggare Jacob

Den svåraste nöten är hastigheten

Tisdag... Den dag i veckan jag tycker minst om.
Denna tisdag var dock en trevlig sådan.

En edukativ (som inte är ett riktigt ord Ludvig) och ganska rolig skoldag följdes av ett besök hos allas vår favorit-Jacob. Vi drack kaffe, tittade på inomhusfotboll och disktuerade bankrån.

Men vi talade en hel del allvar också. Vi sammanställde rösterna från förra veckans Fist-Fight och kom fram till att Frodo vann över den ärrade Harry Potter.
Jag personligen tycker det är absurt och fullkomligt sinnessjukt att Frodo står som segrare, men Veckans Fist-Fight avgörs av er, våra röstande läsare.


Denna vecka har vi en ganska svårförståelig och mycket kontroversiell Fist-Fight.
Vi ställer nämligen inte två människor / fiktionella människor mot varandra. Vi ställer två 'Top-10 listor över världens bästa låtar' i varsina hörn av boxningsringen.
Det är Jacobs top tio mot mina top tio.

Vi förstår självklart att det kan vara svårt att tänka sig två låtlistor slåss mot varandra, men med lite fantasi och vilja är vi övertygade om att ni kommer kunna utse en vinnare!

För att uppdatera er på våra favoritlåtar kommer listorna här.

Jacobs Top-10 bästa låtar genom tiderna:
1. Dire Straits - Brothers in Arms
2. Pink Floyd - Wish You Were Here
3. Simon and Garfunkel - Sound of Silence
4. Simon and Garfunkel - The Only Living Boy in New York
5. Led Zeppelin - Stairway to Heaven
6. Bruce Springsteen - The River
7. Jimi Hendrix - All Along the Watchtower
8. Bob Dylan - Hurricane
9. Bob Dylan - Like a Rolling Stone
10. The Beatles - A Day in the Life


Gustavs top-10 bästa låtar genom tiderna
1. Pink Floyd - Time
2. Metallica - One
3. The Eagles - Hotel California
4. Led Zeppelin - Stairway to Heaven
5. Pink Floyd - Wish You Were Here
6.Don McLean - American Pie
7. The Beatles - Hey Jude
8. Bruce Springsteen - The River
9. Jimi Hendrix - All Along the Watchtower
10. Bob Dylan - Like a Rolling Stone

Röstningen sker som vanligt via meddelanden som skickas till mig / Jacob.

Ha en bra vecka!

/Gustav, er vokal i ordet.

"The time has gone, the song is over, thought I'd something more to say"

Jag vaknade av att Bob Dylans "The Man in Me" (som faktiskt är en alldeles underbar alarmsignal) tjöt från min mobiltelefon och faktumet att det var måndagmorgon på riktigt klarnade i mitt medvetande.

Efter en, eller två snoozningar steg jag upp och begav mig till köket. Väl där fann jag min far som stod och stekte ägg.
-Ska du ha, eller? frågade han.
Man kan än dessa dagar finna spår av göteborsk härkomst när han talar.
-Jadå. Svarade jag.
Ett underbart sätt att starta sin dag på.

Efter att jag tittat på nyheterna och duschat for jag iväg till skolan.
Förresten! Om ni undrar om franskprovet jag skrev i torsdags fick jag betyget 'Väl Godkänt'. En vän till mig fick 'Icke Godkänt +'. Jag skrattar ytterst sällan åt andra människors missöden, men det var tamigfan det roligaste jag vart med om, vad det gäller provresultat.

Till poängen
På lunchen bad Fanny mig följa med henne hem och hämta sina gymnastikkläder som hon glömt.
Jag i all min godhet följde med.
Vi tog tunnelbanan och klev av vid Abrahamsbergs Tunnelbanestation, när vi på vägen ut från stationen gick förbi tunnelbanebåset där kontrollanten sitter, såg jag en man i båset som såg enastående ut, på vilket sätt kan jag inte förklara.
När Fanny såg att jag tittade på mannen sade hon;
-Han brukar sitta och sjunga när det inte är så mycket folk här.
-Oh, sedär. Svarade jag, utan att riktigt tänka på det.

När vi hämtat de glömda kläderna och kände att vi var tvugna att bege oss tillbaka började vi traska till tunnelbanestationen.
När vi kom fram till stationen och gick in såg vi omdelebart den enastående mannen, ståendes och sjungandes, helt riktigt som Fanny hade varnat om tidigare.
När vi gått förbi spärrarna och naturligt kom närmare den enastående mannen hörde vi vilken låt han stod och sjöng på.

Det var den gamla 80-talsklassikern "Vill Ha Dig".

Den enastående mannen sjöng högt och med enorm inlevelse, jag och Fanny kunde inte göra annat än att instinktivt sjunga med, lika högt och med samma inlevelse.
"Vill ha dej i mörket hos meeeeeeej, tiden den stannaar när vi rör vi varaaaaan" Sjöng vi samtidigt som vi gick uppför trapporna till tunnelbaneplattån och längre bort från den enastående mannen.
Men vi avbröts rappt av en städare som stod och sopade trappstegen, han hade nämligen börjat sjunga på låten han med.
Vi tittade på varandra en kort stund och började sedan sjunga igen, alla tre.
Tunnelbanetåget rullade in på stationen och vår sång var dömd att avta. Vi vinkade farväl till städaren och sprang på tåget.



Veckans Fist-Fight har vart mycket omdiskuterad och vi har fått in reckordmånga röster, tack igen till våra läsare!
Vi har inte hunnit samla alla rösterna, men av min och Jacobs höftning som gjordes på lördagkvällen bör Frodo ha vunnit (med ganska många rösters marginal), men inget är fastställt. Det officiella resultatet kommer imorgon tillsammans med denna veckas Fist-Fight (som både jag och Jacob tror kommer bli en omdiskuterad sådan)

Dagens favoritlåt; Pink Floyd - Goodbye Blue Sky

/Gustav, er indian i kanoten

Plugg.. Eller?

Dåligt bloggande på sista tiden.

Denna helg har varit fylld av festligheter, det må jag säga. Studiedag på fredagen, disco för sexor, och betalt för att ta det lugnt med vänner på lördagen. Men idag tar festen slut. Jag måste plugga. Jag har tackat nej till alla inviter till socialt umgänge av anledningen att jag ska plugga idag. Hela söndagen. Ska bli spännande att se om jag besitter självdisciplinen att ta hela min söndag åt att plugga. Om sanningen ska fram är jag inte ens helt säker på att jag pluggar på rätt ämnen, vi har tydligen jättemånga prov denna vecka.

Surt sa räven om rönnbären. Jag har rönnbär i min sikt. Jag vill smaka på dem. Det vräker ner, det blåser som aldrig förr och det är kallt, men jag vill springa ut till trädet utanför mitt fönster och äta rönnbär för kung och fosterland. Är rönnbär goda? Det enda jag har på min meritlista angående rönnbär är att jag använt dem som projektiler i olika trevliga krig i min yngre dagar. Fast tänk om de är giftiga och jag inte har blivit informerad om detta. Vilken festlig rubrik! "Tonåring åt ihjäl sig på rönnbär". Vad snopna alla skulle bli om det var rönnbären som tog mitt liv. Fast de ser spännande ut..

Resultatet av veckans Fist fight kommer senare idag, jag och Gustav måste räkna ihop rösterna. Denna vecka har vi fått in typ 15 röster, bra jobbat!

Jacob

Ölaronsdag

Som sagt utgick Ölaronsdag denna vecka på grund av sjukdom. Sorg viner förevigt över denna dag, men när Gud stänger en dörr öppnar Han ett fönster.
Fast ibland öppnas inte nåt fönster och du får en spark på pungen istället.

Anledningen till mitt gnällande gäller ett franskprov jag har på morgondagens schema. Min studieteknik är väl inte den mest lysande när det gäller såna här prov (göra ingenting), men nu jävlar ska jag fokusera och plugga!
Efter jag gjort lite andra saker bara.

En liten fundering; man brukar tala om hunden inom sig (den som vill spänna på allt som rör sig och skada andra svagare hundar).
Jag tror nämligen jag har funnit katten inom mig... Den som vill ligga och lata sig hela dagarna och bli kelad med konstant (kattlådor och lekande med garnnystan utgår).
Sen undrar jag om man kan finna grävlingen inom sig? Den som är arg hela tiden och vill bita människor på benen?


Förresten Jacob, har det liksom inte framgått för dig att Frodo är en hob? Han är hälften så lång som Harry för tusan! Jag skulle utan tvekan betala pengar för att se de två slåss, men mycket match ska man nog inte hoppas på... Krya på dig Jacob.

Dagens favoritlåt; Radiohead - Fake Plastic Trees

/Gustav, er karta på orienteringsdagen

Batman, finanskriser och Elin

Jag bröt det. Mitt löfte alltså till Gustav alltså. Jag är sjuk även idag. I'm sorry man.

Hittills har min dag bestått av mycket läsning om den pågående finanskrisen som jag finner oerhört intressant, The Dark Knight som fortfarande ger mig rysningar och en väntan på att Elin ska kika förbi när hon har slutat och trösta mig såhär under min formsvacka.

Imorgon ska vi ha skolfoto, alltid lika otaggad. Jag har aldrig förstått hypen som alltid uppstår dagarna innan denna fotografering. Enligt planeringen skulle vi ha spexfoto nästa vecka, men icke. Vi ska även ha detta imorgon, tillsammans med den vanliga fotograferingen fick jag veta i ett litet men ack så informativt sms Emma skickade till mig. Jaha, tänkte jag. Vad tråkigt, då får jag inte vara med och bestämma något roligt tema, för det hade redan bestämts. Sience fiction är temat. Och jag har inget som helst potentiellt material för en juste utklädnad. Men efter ungefär 10-15 sekunders tankeverksamhet fick jag en uppenbarelse. Jag fick en briljant idé. Jag ska vara helt vanligt klädd, jag ska inte ha något som helst utmärkande på mig. Men, jag ska ha en lapp som jag håller synligt för kameran och texten ska lyda: Even in Matrix I'd look like this. Är det inte genialiskt?

Inte att förglömma! Veckans Fist fight. Jag är ledsen över dröjsmålet. Men nu är den här, håll i hatten!

Veckans Fist fight V.40 är: Harry Pontare Vs. Frodo

(Jag har nu förstått hur man lägger in länkar i texten - som jag även gjorde i inlägget om svärmorsdrömmen Rikard - så nu får ni ta och klicka på namnen av de män som ska delta i detta fiktiva handgemäng..)

Där har ni något att bita i!

/Jacob, er lykta i dimman

För den som vill..

..festa till det såhär på måndagskvällen har jag ett tips: Dra på er en redig förkylning så att ni blir härligt täppta, och borsta sedan tänderna. Det är som att leka med döden.

J

Sjuk

Bajs, jag är sjuk. Det är antagligen Alva som har smittat mig, den jäveln.. Jag gick hem innan hk:n och har legat i min säng och tittat på Scrubs sen dess. Det är nog sjunde gången jag ser allt från början till slut.

Igår när det var dags för mig att lämna Göteborg och Alva åkte vi till stationen och gick till perrongen för att hitta min vagn. Jag läste "vagn 13" på min biljett. Man bör veta att det var min far som bokade biljetterna denna gång, jag var inte med. När vi närmar oss vagn 13 ser jag att det står "Familjevagn" över hela sidan. "Familjevagn, vad innebär det..?" Frågade jag. Alva som är lite mer insatt i tågets underbara värld ser på mig och frågar mig om jag "gjort min pappa arg..?"

Väl på tåget letade jag upp min plats och upptäckte att där satt det redan en tjej. Jag sa vänligt att det var min plats hon satt på och hon började fnissa något extremt, detta gjorde även hennes tjejkompis som satt mittemot. Hon som satt på min plats reste sig och sa åt de två mittemot att de skulle trycka ihop sig så det blev tre personer på det sätet.

"Åh, nu ska jag njuta av min bok" tänkte jag. Men det var innan jag insett att jag satt mer eller mindre inuti den charmanta glasburen kallad "Tuffs lekhörna" som innehöll ett tämligen högt antal snoriga barn som kastade klossar på varandra. Nåja, jag lyckades koppla bort och när jag är inne i boken som bäst förflyttas min uppmärksamhet till flickan som satt på min plats men som nu satt mittemot mig och tittade väldigt mycket på mig. Jag hörde hur hon viskade "Han är snygg!" till tjejen bredvid henne som genast viskade "Han kan höra..!" och det gjorde jag. Nu hade jag fått mitt, jag ville bara läsa men tjejen fortsatte stirra på mig. Då tog jag upp min dosa och stoppade glatt in en och då såg jag hur tjejen gav mig en missnöjd blick och jag fortsatte läsa, väldigt nöjd över att jag så enkelt lyckades få henne att sluta stirra. Jag var nästan på väg att ta upp min mobil, ringa Alva och göra min omgivning väl medveten om min status på den fronten, men jag ville inte strö salt i såret på den där tjejen från Degerfors. Häftiga var de som skulle skolka idag också.

Jag har även jobbat otroligt hårt med att föra vidare den underbara gåvan familjen Ohlsson har gett mig: Keso och Blåbärssoppa. Jag har predikat, jag har tipsat och jag har berättat men det verkar inte som att någon riktigt fastnar. Men idag. På Solektionen kom vi in på frukost, och Casper som tycker att min nya frukostvana är ganska konstig påpekade att man kunde äta det också, men en menande blick på mig som tillägg. Då svarade Anders intresserat "Jaha, vem här är det som äter det till frukost?". Jag räckte upp handen och sa att det var jag. Då sa han det. Det som skulle ge honom rätten att bli niad av mig resten av livet. "Ja men det förstår jag, det är jättegott!"

Så mitt lilla korståg sällskapas nu av Anders min lärare. Mycket festligt.

Gustav, du behöver inte oroa dig. Bara för att jag är sjuk betyder det inte att vi inte ska ha Ölar-onsdag. Jag ska se till att bli frisk till onsdageftermiddag.

Jacob

Jonis gästbloggar

Hej jag heter Jonathan, ahnborn. Just nu sitter jag brevid jacob här i våran datasal i vår skola. Vi håller på att jobba med svenska arbetet Stora svenska författare. Jag hade då väldigt tur då jag fick skriva om Astrid Lindgren då det är väldigt lätt att srkiva om henne. Men Jacbo hade då inte samma tur som mig då han skriver om Harry Martinson som ajg inte vet vem det är. Undrar om Jacob vet?.

Jag och jacob har känt varandra i nu 12 år . Då vi gick på samma dagis (Äppelbo) och har gått i samma klass sen dess.

Det var allt från mig / jonathan

Chilinötter, Beatles och Söndagkväll

Så skulle man kunna sumera min nuvarande situation, min käre bror kom nämligen just hem med en färsk påse chilinötter (det mest underbara på denna jord, fråga Jacob, han kommer säga samma sak.), Hey Jude dånar i bakgrunden och Söndagskvällen har hittat hit.

Jag har haft en mycket trevlig helg, trots att Jacob försvann ned till Rikekts andra (eller tredje?) stad. Under fredagskvällen höll jag till hos Måns (juste, en av deltagarna i Veckans Fist-Fight), få drinkar, goda vänner. Vi for sedan vidare till Stora Mossen, lite fler drinkar, men inga skandaler. På lördagen var vi hos nån man i Axelsberg, som är en mycket läskig del av Stockholm efter två. Jag åkte hem med Fanny och Sara, på resan gjorde jag något som alla bör ha på sin 'To-do-list', "Ge en hundring till en uteliggare i berusat tillstånd"
Jag ångrade mig något när jag insåg vad jag hade gjort, men vad tusan, han blev säkert glad! Jag får bara hoppas att han inte köpte sprit eller droger för pengarna...



Veckans Fist-Fight har vart den jämnaste hittils, utan tvekan. Vi ställde Måns Rosén, en blogghatande liberal mot Erik Blomqvist, en konservativ naturare.
Vi har fått in reckordmånga röster och alla röstande har motiverat väl, det tackar vi för!
Resultaten lyder; Måns, 7 röster och Erik, 5 röster, vilket betyder att Måns är segrare i Veckans Fist-Fight v. 39!
Stort grattis till Måns som får en välförtjänt plats på gangsterkatten.blogspot.com's Hall of Fame.
Nästa veckas Fist-Fight presenteras på Måndag och Jacob väljer då motståndarna som skall ställas emot varandra.

Ha det bra allihopa!

/Gustav

Då är man arg på livet

Nu bloggar jag från Göteborg, en sak avbockad på min lista alltså.

Igår tog jag tunnelbanan in till centralen för att sedan åka tåg till Göteborg. Jag hade sällskap av några vänner till Fridhemsplan men mer kunde de inte bjuda på. På deras gamla platser satte det sig två coola 12-åringar och den ena spelade hög musik från sin ena mobil. Mittemot mig satt det en 20-åring som såg väldigt trött och bitter ut, detta tänkte jag på innan själva händelsen också. Följande hände:

 - Snälla, stäng av musiken, sa 20-åringen.

 - Nej, byt vagn om du stör dig, sa han som spelade musiken allmänt trotsigt och den andra flinade fånigt.

- Jag är jävligt bakfull och min flickvän gjorde just slut med mig. Stäng av musiken nu.

 - Nej.

 - Stäng av den NU.

 - Nej det tänker jag inte göra.

När kvinnan i högtalarna ropade ut "T-centralen" reste jag mig upp och 20-åringen likaså. Men han gick inte direkt till dörrarna. Han gick fram till killen med mobilen, tog mobilen ur hans hand, gick ut ur dörrarna och slängde mobilen allt vad han orkade i marken. Det var ingen mobil längre. Det var ett mycket svårt pussel, till och med för någon med bra pusselsinne. Dessutom var pusselbitarna tämligen utspridda. Det låg delar från en trasig mobiltelefon på många ställen. Efter att han gjort detta fortsatte han att gå, utan att se sig om och som om inget hänt. Jag började asgarva. Jag skrattade verkligen högt och 12-åringarna gjorde ingenting förrän dörrarna hade stängts, då började de hetsa upp sig och eftersom gärningsmannen nu var borta började de göra hotfulla gester med händerna mot mig och var väldigt läskiga. Jag ringde Gustav och han höll med om att detta var en otroligt rolig händelse. 

Gör man en sådan sak, då är man fan arg på livet. 

Nu ska vi hyra Britt-Marie från montmarte och se om den som Alva påstår är något att hänga i granen. 

Jacob

Göteborg

Imorgon bär det av till Göteborg! Riktigt grymt. Alvas födelsedag dessutom så äntligen får hon säga att hon är 17 utan att ljuga.

"De var erövrare och till det fordras bara råa styrkan - ingenting att skryta med eftersom ens styrka bara är det tillfälliga resultatet av andras svaghet."

Ett jävligt bra citat ur Mörkrets hjärta av Joseph Conrad. Tåls att tänkas på.

Imorgon tar jag mig an den tämligen långa tågresan med Vindens skugga (som förövrigt är den bästa bok jag läst), x antal Läkerolaskar, en ny dosa, min trofasta mp3spelare och ett gott humör. Det kommer gå fint!

Wall-E är ett hett tips. En av de gulligaste filmer jag sett. In Bruges också, såg den igår innan praon när jag fick veta att jag började 2. Riktigt cool film. Inte alls lika gullig dock.

/Jacob, er Fisk i Göteborg

Mm...

Jag återvänder precis från matbordet som denna kväll hade besök av en mycket festlig och välsmakande gösfilé. Min mage är full och jag mår riktigt bra.
Trots det otroliga välmåendet jag känner från den, kan jag inte hjälpa att tänka på den stackars fisken som ligger begravd i min magsäck. Hade han ett bra liv, eller var höjdpunktens i hans blöta liv att bli min middag? Var det smärtsamt för honom när göteborgaren fiskade upp honom?
Frågor som aldrig kommer bli besvarade.
Fisken som ingen kommer minnas
Fisken som aldrig fanns.


Skoja!
Även om han hade ett sorgset liv, smakade han fan inte sämre för det!
Jag tycker nog vi ska fiska ut Östersjön en gång för alla och visa vilka det är som bestämmer här i världen, vi kan inte låta fiskarna simma runt och tro att de äger världshaven!


Herrans Gud, jag ber tusentals gånger om ursäkt för fördröjningen av Veckans Fist-Fight!
Jag hörde så sent som idag att reglerna för vår lek var oklara för vissa personer (Fanny Lans).
Allt ni behöver göra är att fantisera upp två personer som ska slåss med knytnävarna och göra en bedömning över vem ni tror kommer vinna. (Stålmannen vinner över Batman, men hade Batman fått använda sina vapen och leksaker, hade han vunnit, enkel kaka)

I Veckans Fist Fight v.39 ställer vi för första gången i historien två svenskar mot varandra!

Måns Rosén vs Erik Blomqvist
Skicka in era svar senast på Söndag!

Erik och Jacob kommer närsomhelst, jag ska ned och sätta på lite kaffe (Oh yes, Buns and Coffee)

/Gustav, er Varg i Dansen

"Ja hej, jag heter Jacob..

.. och jag ringer från Norrland mobile event"
Så lät det idag på kontoret när jag fick äran att boka boende åt säljarna som är på resande fot. När jag vid ett tillfälle fick frågan om jag ville att min kusin Niklas och hans säljarpartner skulle tillbringa de önskade nätterna i en dubbelsäng eller i enskilda sängar kom den där känslan av att besitta en stor makt smygandes igen. Jag kände hur djävulshornen växte i min panna och viljan att ställa mig på en stol för att sedan brista ut i mitt mest ondskefulla skratt likaså. Niklas och Mikael i en dubbelsäng, det skulle vara mycket spännande. Men jag var för snäll. Jag sa till den snälla tanten med den gulliga norrländska dialekten att enskilda sängar skulle sitta som en smäck.

Idag har jag lyckats med två konststycken: Först att ta fel tunnelbana. Jag insåg mitt misstag när orden "Stadion" lyckades smita in i mina hörselgångar förbi The Day That Never Comes' högljudda solo. Oväntat muntert klev jag av tunnelbanan och väntade på nästa tåg som skulle få mig in på rätt kurs igen.
Det andra var på hemvägen när jag åkte spårvagn. Jag gick av den bakersta vagnen och klev ner på Alléparkens perrong och när jag promenerade förbi dörrarna till den främre vagnen insåg jag att jag skulle inte alls av här. I önskan om att det skulle bli ett dramatiskt ögonblick som hade passat i en film slängde jag mig igenom dörrarna som höll på att stängas. Jag var räddad. Men något vidare dramatiskt var det inte.
Jag undrar vad det var jag tänkte på så hårt att jag lyckades med dessa två bedrifter.

Elin och Gustav var här ikväll för att äta middag och sedan se på film. Innan middagen satt vi i min soffa och diskuterade Elins dilemman. Elins dilemman viftades ganska snabbt bort och detta slutade i att jag och Gustav - ständigt fnissandes - pratade om en lördagskväll för ett halvår sedan och att vi relativt ofta gjorde sådanadär härligt grabbiga High-fives mellan allt vi sade. Vi blir ofta fnissiga. Det var mycket trevligt. Jag och Gustav hade väldigt mycket att ta igen och prata om, vi hade ju trots allt inte setts på tre(!) dagar.

/Jacob, er ost på pizzan

För den som undrar..

..så är svärmorsdrömmen Rikard Olsson 228cm lång.

J

Träffad

Nu är jag hemma efter en hård dag på kontoret. Vuxenpoäng! Det gick hett till idag. Per, Niklas och Jessica diskuterade beroenden. Per och Niklas ansåg att man är en svag människa om man har ett beroende. Jessica som är rökare kom med argument "Jag röker för att jag vill röka!" och ansåg sig inte vara en svag människa för det. Per däremot ansåg att om man är beroende av alkohol, socker, koffein, nikotin och andra beroendevänliga produkter så är man en svag människa. Och i takt med att diskussionen växte krympte jag tillsammans med min snusdosa som skamset stirrade upp på mig från skrivbordet. Jag kände mig träffad. Per jämförde alkoholister med människor som är nikotinberoende. Detta är fel enligt mig, alkoholister söker sig till alkoholen för att de mår dåligt, de söker en tillflykt. Det gör verkligen inte jag som snusare. Det är ingen tillflykt för mig och jag använder det inte som ett hjälpmedel till att må psykist bättre. Det är bara ett trevligt inslag i min vardag, inget mer. Med det sagt har jag växt mig tillbaka till min normala storlek. Som förövrigt nu har passerat 190cm-sträcket och närmar sig 191cm. Yeah!

Idag när det var dags för lunch hade Niklas och Jessica inte tid att gå och äta på restaurant, så jag erbjöd mig att promenera en bit till Coop och handla lite så att vi kunde festa till det med diverse färdiga sallader på kontoret. Och så fick det bli, Niklas gav mig hans kort och skrev pin-koden på en liten lapp.

När jag hade lagt upp de tre salladerna och min iskaffe på rullbandet tog jag upp kortet och drog det i den lilla maskinen. Nu bad den om koden och jag knappade belåtet in de fyra siffrorna som skulle öppna portarna till den goda lunchen som väntade mig. Orden "Fel kod" visade sig på skärmen och jag tänkte "Skrev jag verkligen fel?". Jag tog upp den lilla lappen och skrev in exakt vad det stod på den. Samma arga ord visade sig igen. "Har du legitimation?" sa Kassörskan Sonja misstroget. Jag svarade självklart nej och la den geniala kommentaren "Jag ska bara gå ut och ringa min bank, kommer om en minut!". Jag gick ut och ringde Niklas som på direkten insåg hans fel och sa att han gett mig fel kod. Jag gick in igen och skulle knappa in rätt kod när Sonja sa att hon fortfarande ville ha legitimation. Jag muttrade att då betalar jag väl kontant och jag fick mina varor i en gul påse som Sonja så vänligt hade packeterat åt mig.

På vägen tillbaka till kontoret öppnade jag mitt förråd i hjärnan som står under Svart-magi och mumlade mina bästa besvärjelser över Niklas sifferminne. När jag stod där på gatan med armarna utsträckta och formade min kropp till ett kors, tomma ögon och förbannade som aldrig förr blev jag avbruten av att min telefon ringde. Det var en otroligt glad och uppspelt Alva som ringde och hon smittade mig direkt så jag plockade ihop de utströdda matvarorna, började gå mot kontoret med solen i ansiktet och ett leende upp till öronen. Kort-incidenten var som bortblåst.

Jag har haft en bra dag.

/Jacob, er svamp på Khuta beach

Det snurrar i min skalle

Jag ber om ursäkt för mitt usla bloggande. Er abstinens kan fan inte vara rolig, så jag får stilla den en smula. Anledningen till att jag inte har bloggat är den att jag har formaterat min dator men den är fortfarande inte riktigt sig själv. Så nu är jag hos min far för att plocka upp några saker och tänkte att jag kunde skriva några rader.

Formateringen var hemsk. Jag lånade en hårddisk av en vän för att kunna lägga över mina viktigaste serier och filmer då dessa är min största trygghet. Men till min förskräckelse insåg jag att jag den siffran som anger hur mycket jag vill spara och den siffran som anger hur mycket den bärbara hårddisken vill att jag ska spara inte kom överens. Med 50GB. Det var med en enorm sorg jag raderade alla mina säsonger av Friends. De som alltid varit där för mig, i ur och skur. Nu är de alldeles ensamma och vilsna ute i cyber-rymden. Jag kan säga att det var ungefär som att förlora en tå: Man klarar sig utan den, men fan vad man saknar den. Den ska ju vara där. När jag insåg att min Friends-mapp var tom var jag i chock och jag var tvungen att smsa Gustav och Alva och förklara hur ont jag hade efter att ha raderat mina älsklingar.

Det snurrar i min skalle
När jag skulle kopiera över det jag ville spara från min dator till den bärbara hårddisken slog jag på Det snurrar i min skalle. Men när den tog slut hände det något. Den började om. Programmet som flyttar över all min musik från datorn till hårddisken hade flyttat alla låtarna. Förutom Det snurrar i min skalle. Detta var det enda jag kunde lyssna på. Så efter 1.5 timmars kopierande vilket betyder ca 23 spelningar av Det snurrar i min skalle satt jag där och rörde mitt huvud på ett extremt What-is-love-aktigt vis i takt till den skånska basen.

Jag och min far har diskuterat FRA-lagen väldigt mycket och han tycker att det är kul att jag är så engagerad. Idag när jag kom in på mitt rum såg jag ett tjockt kuvert ligga på min säng. Jag tog upp det och kände på det. Det var mjukt. Jag öppnar kuvertet och tar ut en vit T-shirt. Men den var inte bara vit. På bröstet stod det stoppafralagen.se. Han är rolig han.

Det var en otroligt trevlig kväll igår. Jag, Alva, Gustav, Felix, Tove, Erik och Måns var hemma hos mig och drack vin. Vi hade det väldigt trevligt men när det var hemgång som stod på kartan sa Alva "Jacob, vi måste gå och leka i lekparken. Den där snurr-grejen ser sjukt rolig ut." Jag och Gustav nappade direkt. Gustav hade en slurk vin kvar så jag tog en kork och tryckte ner den i flaskan. När vi sedan går över vägen för Gustav flaskan mot sin mun, drar ut korken med tänderna och spottar ut den. Jag insåg hur underbart och klychigt gjort detta var så jag var bara tvungen att hämta korken, trycka tillbaka den ner i flaskan, dra ut den med tänderna och ta några klunkar för att sedan låta som en pirat. Detta lekparks-besök resulterade i att jag och Gustav satt på en bänk - illamående efter lite för många och snabba varv på Alvas nyfunna kärlek - och lyssnade på musik med hur konstig världen är som samtalsämne. Detta besök i lekparken tar lätt en plats på mina topp två besök i lekparker, vi hade sjukt kul.

Efter en grym helg med Alva och vänner ser jag fram emot den kommande veckan. Jag ska praoa hos min kusin Niklas på hans väns nystartade företag. Oklart om Niklas har blivit delägare än. Jag ska infinna min på kontoret runt elva på morgonen och då ska jag inta min plats i soffan, prova spel till Jessicas wii och vara lite kundservice-chef. Ni hör ju hur seriös min prao är. Dessutom åker jag till Alva redan på fredag. Seger!

Veckans Fist-fight är nu avgjord. Fidel vann med 4-1. Jag väntar med spänning inför presentationer av Gustavs slagskämpar.

Och bloggandet kommer fortsätta vara dåligt från min sida tills det att jag lyckas styra upp min dator, men häng kvar. Håll lågan tänd. Gustav får skriva lite åt mig.

Ett trött inlägg av en trött Jacob.

... Äntligen lördag!

Ja, ännu ett spännande inlägg i vår otroligt väl mottagna blogg denna gråa lördag som endast förgylls utav just veckodagsnamnet som pryder på bottnen av almanackan.
Men det finns även andra saker som lyser upp denna dag, idag var det tillexempel exakt ett år sedan jag och mina kära kamrater i Äppelviksskolan for iväg på en sju dagars otroligt intensiv resa till Lyon i Frankrike.
Man kan inte hjälpa att tankarna flyter iväg lite till den tiden, men sentimentaliteten för den resan kommer att få sin tid, och den är inte nu. Kanske nästa år.

Påtal om saker och ting som har sin sentimentalitetstid vid utgiven punkt, skulle jag vilja tala om dagens barnprogram.
Imorse precis innan jag skulle gå och lägga mig lade jag mig ned i soffan och slog på TVn för att se om något vettigt gick, jag fastnade på TV4 där det visades ett barnprogram med namnet "Elias - Den lilla Räddningsbåten". I vanliga fall borde bara titeln skrämt iväg mig flera mil, men jag bestämde mig för att ge det en chans.
Barnprogrammet handlade om den levande båten Elias som gjorde räddningsuppdrag ute till sjöss. Elias hade massor av andra levande båtvänner, en jag speciellt kommer ihåg väl var en lyftkran som hade mycket mörk röst, han var någon slags mentor för Elias. Namnet på lyftkranen förblir dock glömt i mitt minne.

Efter ungefär en minut utav tittande var jag tvungen att stänga av.
Trots att klockan var halv sju på morgonen och jag hade varit vaken i ett drygt dygn kunde jag inse hur otroligt, fruktansvärt, brutalt och oändligt idiotisk den här serien var.
Har barnprogramsförfattarna fått slut på idéer?
På min tid handlade barnprogramen om muterade ninjasklödpaddor eller små björnar som bodde i en skog och drack en magisk dryck som gjorde att de kunde hoppa jättehögt.
Barnprogrammen hade karaktär, intelligens, djup och känsla! Fyra egenskaper som helt saknas i dagens barnprogram.
Hur kommer nästa generation se på barnprogram när de matas med det här skräpet varje helgmorgon? Vi har en skyldighet att se till att nästkommande generationer får en rättvis uppväxt, med bra barnprogram!
Jag tänker inte anstränga mig för att göra någonting åt saken, men någon borde göra det!

-

Till veckans Fist-Fight som utspelas mellan Fidel Castro (på sin tid) emot Barack Obama har vi endast fått in tre röster.
Kom igen och rösta nu gott folk! Ni vill väl inte att fel slagskämpe ska vinna?
Omröstningens resultat publiceras imorgon, det finns alltså fortfarande tid att rösta!

Ha en härlig helg allihopa!

/Gustav

Gustav, blondera dig.

Gustav har ett problem. Det är inte så jättestort, men ändå ganska: Han kan inte klippa sig utan att någon han känner ser på. Detta för att denna person ska kunna skrika "ÖH, nu räcker det med saxen" Eller, "Nu låter du bli min son/bror/vän/kusin" eller någon annan som kan tänkas följa med Gustav på hans äventyr. Idag var det min tur. Jag ville sätta ner foten och säga "Nej Gustav, du är 16 år och du ska då kunna gå och klippa dig ensam". Men jag kunde inte. Jag hade inte hjärta.

Så kunde det ha varit. Men det var det inte. Jag var med bara för sällskapets skull. Men det var i alla fall han som frågade.. Så där satt jag i soffan på Salong Weis i Alvik och såg på när testar av Gustavs hår långsamt singlade ner på golvet vid Ellinors fötter. Jag drack kaffe, läste veckorevyn och diskuterade blondering med Ellinor. Nu förstår jag verkligen vad Alva menar med "Jacob jag är otroligt glad över att du är hetro, annars hade ingen i hela världen haft en chans mot Gustav". Gud vad jag kände mig parig. Men för tillfället var det inte med Alva. Något som bör sägas är att anledningen till att vi diskuterade blondering är den att jag var farligt nära att lyckas övertala Gustav att lägga pengarna på att blondera sig istället för att klippa sig. Det har varit otroligt roligt.

Jag och min mor har levt i en trevlig liten omedveten bubbla gällande vår katt Nelson. Sen kom Andrea och spräckte den genom att påstå att Nelson var tjock. "Äh, struntprat!" Sa jag och mamma. Men nu har även vi sett det. Han är tjock, det lilla livet. Nelson, som hjälpt mig in på stigen till min drömvärld där han förvandlades till en smärt tiger som jag kunde ta med till första bästa handgemäng. Men nää, den var Andrea tvungen att stänga genom att öppna våra ögon. Det är nu med sorg jag ser Nelsons stora ögon som säger "Snälla Jacob, (ja, han vet mitt namn) kan jag inte få lite mjölk? Eller skinka? Eller en köttbulle?" på morgonen när han inspekterar sin matskål. Han går på kur. Han ska bli hunk. Det är mitt mål.

Jag kan även berätta att 150x60cm Don Corleone nu pryder min vägg. Snyggt. Jävligt snyggt. Precis när jag ska somna tittar jag upp på hans respektingivande profil och tänker "Vi är släkt. Snart kommer det en svart bil och stannar utan för mitt fönster. Ur den kliver två män iklädda rock, svarta lackskor, kostymbyxor och svart hatt med brettet ner över ögonen. Ur rockfickan på den ena mannen sticker boken "Pasta åt hungriga gangstrar, Mama Corleones bästa recept" ut. Knölen på ryggen låter en veta att där förvarar han tryggt sitt thompson-gevär. De ringer på dörren, jag öppnar och möts av att den ena mannen säger "Don is dead. It's your turn now." I bilen påväg till mötet ringer Alva och säger "Jacob, what's all this about?" och jag svarar "Don't ask me about my business, Alva!"

Sen sover jag gott.

Den som kan sin sak kan hitta vissa influnser från Gudfadern-filmerna.

/ The new Don.

Bra där.

En mycket, mycket intressant Fist-Fight vi har den här veckan måste jag säga.
Barack mot Fidel... Afrika mot Syd-Amerika... Kapitalismen mot Kommunismen... Dracula mot Varulven...

Det är inget nytt att dessa två etniska grupper ställs mot varandra (ett exempel kan vara de rivaliserande gängster-grupperna i Los Angeles).
Men vi kan inte bedöma denna Fist-Fight utefter de olika personernas etnisitet. Vi måste se, och endast se, två slagskämpar som möts i en Fist-Fight.

På ena sidan har vi Fidel Castro (i sina bästa dagar), som jag tror är totalt orädd och jävligt badass. Han har ett militärt förflutet, en bror och en uppväxt i ett fattig och oroligt land.

På andra sidan har vi Barack Obama. Han är nog också ganska orädd, men inte särkskilt badass. Han har en kramgo personlighet och något militärt förflutet hörs det inte så mycket om (han har iallafall inte uniform på sig vid fina middagar.).

Barack är längre, men Fidel är starkare och argare, han är mer taggad än Barack.
Men som nivet så vinner alltid de goda. Kommunismen kommer aldrig att segra, Barack vinner på teknisk knock-out i första ronden.



Förresten! En liten lek ni alla bör känna till, Beer Hunter.
I den klassiska filmen The Deer Hunter från 1978 spelar huvudkaratärerna rysk-roulette med några Vietnameser som fått nog av den trista och mönsterorienterade vardagen.
Leken Beer Hunter är en kanonlek för dig som har tröttnat på den trista och mönsterorienterade
fritidsaktiviteten öldrickning!
Leken går ut på följande vis. Ni köper ett sexpack öl, skakar en av burkarna och blandar om burkarnas ordning så att ni inte vet vilken utav burkarna som är skakad.
Ni turas sedan om att ta en öl och öppna den precis vid ögat, man kan kalla det rysk-roulette, fast med ölburkar!
Det bästa med hela leken är att den som öppnar den skakade ölburken endast får en liten skvätt med öl i ansiktet, inte ett pistolskott.

Happy Beer Hunting!

/Gustav

Trött

Jag är trött efter en dag bestående av ett misslyckat försök att norpa havrebollar från skolans lilla gömma, mappar i mikrovågs-ugnar, diskussioner med min mor hurvida det var en miss i evolutionen att människan började äta kött (detta säger hon som gladeligen äter kött), poker och lådbärande.

Och eftersom ni undrar så kan jag berätta att jag har börjat sova annorlunda i min säng. Jag sover nu med huvudet där jag hade fötterna innan. Ett hett tips för er som vill ha lite spänning i vardagen.

Sen har jag kommit på en sak jag vill ha i födelsedagspresent. Det är en pin. Min far äger en sådan och bär den varje dag, och den är otroligt rolig. Den är blå, det är en gul bad-anka på och sen står det "Aldrig mer Uppsala" på den med ett stort rött kryss över. Han är väldigt oklar med var han fått den ifrån och om någon ger min en sådan pin blir jag evigt tacksam. Han är lite knas min far. Men rolig.

Jag har även fått en otroligt rolig prao. Jag kommer vara Kundservice-chef. Chef. Jävligt fett. Jag kommer ha en tjänstetelefon. Fast mesta delen av min tid på kontoret kommer gå åt till att pröva nya spel till Jessicas nya Wii. Jag tror att jag kommer klara mig rätt bra..

Nu tycker jag att den beryktade växthus-effekten får ta sig i kragen och visa vad den går för. Tomma hot vill vi inte ha. Experterna påstår att det om 10 år är lika varmt i Skåne som det är i södra Spanien idag. Den förändringen måste ske snabbt, för jag vill inte komma in genom skolentrén på morgonen och inse att jag kommer behöva amputera en av mina armar pga köldskador i mitten av september. Inte okej.

VECKANS FIST-FIGHT!

Barrack OBama vs. Fidel Castro (i sina bästa dagar)

Detta med veckans Fist-fight är mer eller mindre bara en gest från min sida för att visa att vi i alla fall försöker ta hänsyn till våra läsares åsikter då det antagligen inte är så många som orkar skapa ett gmail-account bara för att få göra sin röst hörd på vår blogg. Men det hade varit trevligt. Oj, det låter som att jag tror att vi har många läsare.. Det är typ Christian Johanneson, Vera Daun, SP1E, Alva och Alvas bror. Men det är absolut inte illa pinkat, jag är väldigt nöjd måste jag säga! Jag hoppas att de är trogna läsare i alla fall. Jag har även försökt installera en träff-räknare till vår blogg. Mätaren står fortfarande på 0 och jag försöker intala mig att det är fel på mätaren. Det här med internet, ni vet...

/ Jacob, er cigarret i parken (äppelviken, hoho..)

På tal om homosexualitet

Så sa Alva just: "Jacob, jag är otroligt glad över att du är hetro, annars hade det inte funnits någon annan i hela världen som haft en chans mot Gustav."

Gustav, känn dig hedrad.

The sound of inconvinience

Nu har jag varit på bio och såg Patrik 1,5. Den var lite småtrevlig och lite insiktsgivande, om hur människor än idag reagerar på homosexuella människor. Detta kom inte till mitt huvud genom filmen, utan från publiken. Den handlar om två homosexuella män som ska adoptera Patrik 1,5. De får Patrik "Ligisten" 15. I alla fall så utspelas det under filmen ett antal intima scener mellan de två männen och jag och min syster lade märke till hur obekväma alla i salongen blev. Folk bytte sittställningar, harklade sig, viskade lite, och prasslade med påsar.
The sound of inconvinience.

Nu ska jag begå ett misstag. Jag ska droppa poängen i ett skämt innan jag gett någon möjlighet att uppskatta det. Men det är en så bra idé och jag har ingen fungerande kamera så det känns som en rätt bra utväg ändå. Såhär ligger det till: Tidigare idag när jag skulle ta min årliga dusch gick jag förbi dörröppningen till mitt kök och slängde en snabb blick på köksbordet där min katt Nelson satt. Det var först när jag kom in badrummet som jag tänkte "Herregud vilket stoneface min katt Nelson kan få till. Han kan alltså inte bara äta och sova." Så gick jag tillbaka ut och såg på honom, och hans min tar lätt en plats på min Topp tio-Stonefaces. Då kom ideén. Jag skulle ta ett kort på honom, lägga upp denna bild på bloggen med rubriken "Why so serious?" Och det hade varit den bästa referenshumorn till Batman som någonsin gjorts.

Samtal som tog plats igår.
Jacob: Jag är astaggad på att kröka.
Gustav: Jag med. Som fan.
Jacob: Mm jag också. Verkligen.
Gustav: Men då..
Jacob: Då får vi festa till det! Jag är jättetaggad verkligen.

Gustav ville kröka av en anledning, jag av en annan. Men vår önskan om kvällens aktivitet var densamma.

Detta plansmidande resulterade i........ Buns'n coffee! Ja, du hörde rätt. Våra planer förändrades en smula och och denna förändring gjorde att vi hamnade i Eriks kök där vi åt bullar, drack kaffe och diskuterade Ryssland-situationen. Det var mycket trevligt och jag hänger inte läpp över att våra planer gick i stupet. Tvärtom.

Och jag vet att ni inte kan bärga er inför att få veta nästa veckas Fist-fight, men ni får hålla ut. Den kommer imorgon.

/ Jacob, er klippa i stormen